Går egentligen inte beskriva hur skönt det är vara ledig när man jobbat sju dagar i rad, men skönt är det hur som helst. Veckan har varit tuff, mycket patienter och lite personal (det sistnämnda i alla fall igår när vi var kort om folk där jag var stationerad). Har även hunnit med min första inskolningsdag i den ”akutaste sektionen”, mycket spännande och mycket lärorikt, för att inte tala om kul.
Egentligen är det inte optimalt att boka in en dejt på den sjunde jobbdagens kväll, men nu blev det så eftersom jag ska på Tweetup ikväll. Var lite orolig att jag skulle prata en massa strunt alldeles för snabbt, eller fnittra hysteriskt eller helt enkelt vara alldeles för trött och bli tyst och trist. Inget av det hände, men nu vet ju inte jag om han kanske tyckte jag var trist i alla fall. …men det tror jag inte. *ler*
Igår var alltså kvällen då jag var på dejt med HerrH – äntligen! Vi har ju mailat i några veckor, många mail fram och tillbaka. Flera per dag vissa dagar, me like. Vi hade bestämt oss för att fika på stan, vi träffades 18:30 och det kändes genast bra. Nu kan jag ju bara tala för mig visserligen men det kändes aldrig pinsamt eller krystat. Pratet flöt på bra och tiden flög iväg, vi satt kvar till de stängde och jag tog bussen hem vid 22:20….och jag åkte hem med ett leende. Vi pratade om att träffas nästa fredag igen. Men så långt det känns dit.
Nu måste jag städa lite och ringa till syrran som fyller år idag.
