Kategori: om löpningen

VasaStafetten

Jaha ja, vad har jag nu gett mig in på! En av mina jobbarkompisar har dragit med mig i ett gäng som ska springa VasaStafetten i sommar och det är hur kul som helst, egentligen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att få lite ångest över att jag är så långsam.

Men hur som helst, min jobbarkompis, och tillika biträdande chef sen ett par veckor tillbaka, frågade mig för ett par veckor sedan om jag var intresserad av att springa VasaStafetten ihop med en gäng tjejer från byn hon bor i. Hon tyckte det var perfekt för mig som inte känner några här, förutom de jag jobbar med, att lära känna lite folk. Och eftersom hon visste att jag även springer så tyckte hon det var en jättebra idé. Jag kunde inte säga emot, för lära känna nya människor är inte alltid det lättaste på ny ort, och springer gör jag ju redan.

Så nu är jag alltså med i ett lag vars namn jag faktiskt inte vet hur man ska uttala, alltså dalmål är allt bra underligt ibland, och ska springa tredje sträckan som går mellan Mångsbodarna och Risberg (10,8 km). På Vasaloppet sida står det att läsa följande om den sträckan:

Lätt utför mestadels på grusunderlag i 4,5 km till Tennäng. Därefter tuff barklöpning uppför till Risbergs fäbod, med avslutande kilometern på fin stig utför i fäbodmiljö.

Ja ja, det ska nog bli bra. Nu i 44 dagar till är det asfaltsträning som gäller men efter maran så kommer det bli terräng eftersom då hägrar Lidingöloppet (och nu också VasaStafetten).

Man skulle kunna tro att jag inte verkar tycka det blir kul eftersom min långsamhetsångest är det första jag nämner, men jag ser verkligen fram emot att springa stafetten. Precis som jag ser fram emot att åka Öppet spår och StafettVasan nästa år.

›› 46/100 #blogg100

Inte alla pass är bra pass

Vissa pass så är kroppen inte med en. Vissa pass känns allt bara skit. Du känner dig tung. Dina ben känns tunga. Du orkar inte pusha dig som du brukar. Du går med än vad du brukar. Vissa pass vill man bara glömma bort.

Idag hade jag ett sådant pass. Sju kilometer lättdistans stod på programmet och jag kände genast när jag kom ut att idag skulle det bli tungt. Försökte mota bort de tankarna men kroppen bestämde sig för att visa vem som bestämde idag, och idag var det inte mitt ”pannben”. Nå väl, jag kom runt mina kilometrar men gick nog minst en tredjedel av sträckan.

Vissa pass känns det som du flyger fram, du ler mot världen och världen ler tillbaka. Det är därför jag inte ger upp min löpträning, för man vet aldrig när de där bra passen dyker upp. De som lämnar en känsla av eufori efter sig.

›› 45/100 #blogg100

Ytterligare ett långpass avklarat

Nej då, regnet öste inte ner under dagens pass, men visst kom det lite regn. Och hagel. För att inte tala om motvinden i stormstyrka. Där emellan så sken dock solen större delen av tiden och det var nästan lite för varmt. Jag föredrar att det är lite kallare när jag är ute, man kan alltid att ta på sig mer kläder om det är kallt. Sen, i sommar, så kommer det vara för varmt och man kan ju inte ta av sig alla kläder precis.

Dagen pass var på 20 kilometer, så långt trodde jag väl aldrig att jag skulle springa innan syrran kom på idén att vi skulle springa ett marathon. Jag tog ungefär samma runda som jag tog förra veckan men jag ändrade lite så att den skulle bli två kilometer längre. Hade tänkt vända och springa den åt andra hållet för jag tror att den skulle vara lite lättare då, men eftersom mitt lokalsinne inte är det bästa så var jag inte säker om jag skulle springa rätt då. Det har nämligen hänt förr, att jag springer fel när jag byter riktning på en runda.

Kändes bra idag, men visst var det jobbigt ibland. Jag gick lite mer än vad jag hade tänkt men är ändå nöjd. Lite lustigt när den 14:e kilometern känns lättare än den tredje. Jag hade gärna sluppit motvinden men vad kan man göra.

I fredags slog jag till med ett nytt personbästa på fem kilometer och idag var jag nära att slå mitt personbästa på milen. Jag är inte snabb precis, men jag jämför bara med mig och jag blir verkligen glad när jag slår personbästa. Som sagt, idag var jag nära på milen. Min snabbaste mil tidigare var Midnattsloppet 2013, idag var jag 22 sekunder från den tiden. Och då försökte jag ändå ta det lugnt idag så att jag skulle orka med alla 20 kilometer, så då känns det ju rätt bra att vara så nära min bästa mil någonsin.

Men jisses så trött jag blir! Visst, lite kan jag nog skylla på den varma duschen jag tog men inte allt. Blev en liten tupplur på soffan efter maten.

›› 43/100 #blogg100

En lördag i mars

Sova länge, så underbart. Sen inte så mycket mer förutom dagens två punkter: ut och springa 16 km och sen slösa pengar (läs betala räkningar). Skönt med sådana dagar, utan måsten och utan stress.

Långpasset skedde i strålande solsken men tyvärr inte på det bästa underlaget, åtminstone inte hela vägen. Eftersom jag är nyinflyttade så känner jag inte till omgivningarna så väl och därför är det ibland lite svårt att komma på bra rundor. Denna gång tog jag hjälp av Funbeat för att hitta en runda i passande längd. Tyvärr så ser man ju inte riktigt vilket underlag det är så idag har jag sprungit på allt från ridleder, blöta skogsvägar till riktigt fina asfalterade vägar. Eller sprungit är en sanning med modifikation, fick lov att gå långa sträckor eftersom snöslasket inte riktigt tillät löpning. På det stora hela var rundan bra, kommer bli toppen när det torkat upp.

›› 28/100 #blogg100

Yes, då kör vi!

…eller jag, jag kör! Tio träningsveckor kvar, eller nio och några dagar om man ska vara korrekt. Igår var första gången jag sprang på över en månad och jag hade väntat mig att det skulle vara hur hemskt som helst. Lättnaden när det inte var så tungt som jag hade föreställt mig var enorm. Visst, det gick inte så snabbt, men ändå i den hastighet som jag haft de senaste åren och som jag i år försökt att förbättra. Det kändes långsamt och egentligen är ju det positivt, då har kroppen/hjärnan ”vant” sig vid att det ska gå lite snabbare.

Jag föredrar att springa på kvällen, gärna när det är mörkt ute, men nu när solen går ner senare så vill jag försöka komma ut tidigare. Igår var jag ute och sprang före lunch, vet inte ens när det hände senast. Ganska skönt att springa i solen men jag hade klätt på mig lite för mycket så det var lite för varmt. Kände mig dessutom som Fröken Fluff igår…svullen och fet, försökte bortse från det men det är inte alltid så lätt.

Ja ja, bara att köra på – i morgon är det dags för ännu en löptur.

›› 25/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: