Kategori: om barnlösheten

Någon i din närhet är drabbad

by  on  in om barnlösheten • 1 Comment

Från filmen:

En trygg bubbla av ensamhet som många bygger upp omkring sig. Många aktiviteter läggs åt sidan för att vardagen ska orkas med och känslorna inte ska slita en i bitar.

Som jag känner igen det! Jag isolerade mig, umgicks inte längre med folk och vänner försvann. Tyvärr isolerade jag mig även från min exman, vi levde separata liv men i samma hus.

Det syns inte på utsidan, men jag är drabbad. Trots att jag nu är singel är jag och förblir ofrivilligt barnlös, det försvann inte bara för att jag blev ensam. Mer om detta på ”min” dag, Ofrivilligt barnlösas dag den 24/5.

›› 56/100 #blogg100

Den där barnlösheten igen

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

Som vanligt så är den ständigt närvarande, som en efterhängsen vän/ovän som jag inte kan skaka av mig. Poppar fram vid väntade som oväntade tillfällen för att skratta mig rakt i ansiktet, för att göra mig ledsen. Ibland är det ren dumhet från min sida att jag blir påmind. Så var fallet idag då jag fastnade framför ett avsnitt av Tori & Dean, Tori väntar deras andra barn (numera har de fyra) och de var tillsammans till hennes OB/GYN för ett ultraljud.

Ja, vad ska man säga. Jag minns alla gånger jag sett min egna tomma livmoder när jag gjort VUL (vaginalt ultraljud), tomt så det ekat. Några gånger såg jag äggblåsor, många gånger cystor…och en gång den tomma hinnsäcken. Den hinnsäcken som det kan ha varit ett foster i, det närmaste jag kommit till att vara gravid.

Men det där med att göra ett ”riktigt” ultraljud, du vet ett sådant när de kletar gel på magen och man sen får se ett levande barn, har jag aldrig fått vara med om. Jag har aldrig fått ligga där på britsen med ett stort leende, med en blivande pappa vid min sida. Aldrig fått uppleva det, kommer aldrig få uppleva det.

Det gör ont.

Och sen kan man ju också fundera över hur smart det är att sen titta på Say yes to the dress, för det mår jag inte heller så bra av. Eller jo, det är kul att se massor av vackra brudklänningar men jag påminns också om att jag aldrig kommer få ha på mig någon fin klänning, igen. Och dessa ord skriver hon som sagt att gifta sig minsann inte var något hon skulle göra igen. Fast man kan ju ändra sig, men att jag ändrar mig behöver inte betyda att det därför kommer att ske.

Fick frågan idag vad jag hade för mål i livet, ingen av de saker jag nämnde ovan nämndes….och skulle jag skriva att dessa var två av mina mål skulle jag få så många efter mig. Att få barn och gifta sig? Skämtar du, lever du på medeltiden? Hur som helst, det spelar ingen roll för även om barn och giftermål (i en fin klänning) skulle vara mina mål så är de båda lika ouppnåeliga. Så vad spelar det för roll vad jag kallar saker och ting, två önskningar eller mål? Inget av dem kommer ändå att ske…

Men skämtar du med mig?! Sex and the City på tv, och vilket avsnitt? Jo, det då Miranda är och gör ultraljud. Ja, vad ska man säga.

Ofrivilligt barnlösas dag

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

Idag är det ”min” dag, min och alla ofrivilligt barnlösas dag. Alla kvinnor och män där ute som skulle göra allt för att att istället få firas på Mors eller Fars dag. Alla de som längtar, kämpar och hoppas, men som om och om igen möter sorgen i varje misslyckat försök. All denna längtan som bara mynnar ut i sorg. Alla dessa försök som mynnar ut i blod och tårar. Det är också en dag för alla de som en gång har varit ofrivilligt barnlös men som har lyckats nå målet, det vill säga ett levande barn i sina armar. Många tidigare ofrivilligt barnlösa identifierar sig fortfarande som just det, ofrivilligt barnlös trots att de ”nått målet”.

Som ni kan förstå är det egentligen ingen dag man firar utan en dag som finns för att uppmärksamma andra om ofrivillig barnlöshet, en sjukdom som många lider av i tysthet. Idag uppmärksammar vi denna sjukdom, i år för tredje året. Första året skrev jag om min/vår historia, en historia utan lyckligt slut, och förra året skrev jag några rader om varför jag anser denna dag behövs.

…och fortfarande tänker jag på min barnlöshet varje dag, detta trots att jag ”mår bra” i min barnlöshet. Den gör sig ständigt påmind på ett eller annat sätt. Kanske hade det varit lättare att låta bli att tänka på det om det inte var så att min förrädiska kropp så ofta för sig påmind om att den inte fungerar…

Det fungerar för andra

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

På jourtid, det vill säga kvällar och helger, så händer det att jag instrumenterar på akuta kejsarsnitt. Erfarna operationssjuksköterskor tycker oftast det är en ganska tråkig operation men jag, som än så länge har långt kvar innan jag kan kalla mig erfaren, tycker det är roligt att gå på snitt. Det är en stor händelse i föräldrarnas liv och jag tycker det är viktigt att försöka göra så att det känns tryggt och säkert för paret, i den mån jag kan påverka det.

Men så är jag ju ofrivilligt barnlös och har ibland tänkt att det är lite underligt att jag hanterar och klarar av denna situation utan minsta tillstymmelse till ”hugg i bröstet” av längtan/avundsjuka. Visst, man skulle kunna tänka att när jag är på jobbet så går jag in min professionella yrkesroll, och det stämmer nog till viss del. Men hur professionell man än är så finns ju ändå ens känslor med i bakhuvudet och kan om man har otur ”störa” för mycket. Så är det nu inte, jag har inga alls problem att instrumentera eller passa på sal vid snitt och tar oftast varje tillfälle i akt att vara den som går ner till förlossningen.

Det har tagit mig många år att komma hit, många tunga år med många tunga känslor och mycket tårar. Visst, tårarna kommer ibland även nu… Hur som helst, det är skönt att se att det faktiskt fungerar för andra, det fungerade bara inte för mig.

Nr 86 av #blogg100.

Till dig

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

Till dig, en underbar låt av Sarah Dawn Finer om längtan. Längtan efter barn. Så vacker text… Den får mina tårar att rinna, den påminner mig om sorgen över det som aldrig blev.

tilldig

Men för mig har åren sprungit bort, för mig är det för sent. För mig var det en dröm som aldrig blev sann.

Och med de orden kan jag berätta att jag beställt tid till gyn, tänk vad bra att man kan göra saker online nu för tiden. Så nästa torsdag hoppas jag att jag får träffa en läkare som faktiskt lyssnar på hur det är att leva med mitt elände. Men nu sängen.

%d bloggare gillar detta: