År: 2009

Ett år har gått

För ett år sedan lämnade mitt lite knytt mig, men egentligen hade knyttet lämnat mig tidigare. Det var bara den tomma hinnsäcken kvar, nu blödde jag ut den med medicinsk hjälp. Missfallet var ett faktum. Mitt lilla knytt ville inte stanna hos mamma.

Jag har någon gång fått kommentaren att det var tur att jag fick missfall eftersom jag inte längre är tillsammans med katternas fd husse, men hur kan det vara tur. Visst, det hade varit tungt att vara ensamstående mor men jag hade klarat det. Jag har också några gånger fått kommentarer som att det var tur att jag och exmannen aldrig lyckades få barn, trots alla tunga år då vi kämpade. Men utan de tunga åren, vem vet, det kanske hade fortfarande varit vi.

Ibland är den ofrivilliga barnlösheten närmare, idag är en sån dag.

Avslutar med en favorit.

Begravningen

Hade tänkt skriva tidigare men det har inte blivit av. Hade tänkt ha med ett fotografi på min lilla farmor när hon har mig i knät, endast tio dagar gammal. Men jag har inte orkat leta fram det. Min lilla farmor begravdes förra helgen, hon dog en månad före sin 90-årsdag. Begravningen var i Finland så jag fick en oväntad liten semester då jag förutom begravningen fick träffa släkt som jag såg senast på farfars begravning för elva år sedan eller mitt bröllop för nio år sedan. Det blev en jobbig helg, fylld av minnen som både var bra och dåliga. Många tårar föll för min lilla farmor. Här hemma hade hon varit mer abstrakt och jag tyckte det var skönt att hon fick slippa lida och äntligen träffa min farfar igen. Men där i Finland så blev det mer tydlig att hon var borta, det var ju där jag var van att se henne.

Jag, pappa, styvmor, syster och bror var även en sväng ut till sommarstugan där jag tillbringat så många somrar i mitt liv, så liten den kändes nu. Pappa och styvmor bodde där under helgen, medan jag och mina syskon var utlokaliserade hos olika släktingar. Jag förvånar mig själv med tanken att jag faktiskt skulle vilja åka dit några dagar i sommar, trots att det inte finns något rinnande vatten och det bara finns utedass. Men på något sätt lockar mig ensamheten och stillheten där, helst av allt skulle jag dock vilja dela den med någon. Hur som helst, jag har ingen bil, jag kommer inte dit.

Dumma knä

Har precis kommit in från en promenad, trots det dumma knät. Har haft ont i cirka två veckor och jag har inte ont på det vanliga viset utan på en punkt mitt i. Det gör ont när jag går upp för trappor och när jag går ner för trappor. Det gör ont när jag sitter och lyfter benet. Mycket irriterande.

Breathe me

Ny favoritlåt har hittats, precis i min stil. De pratade om den i ett Bones avsnitt och jag blev nyfiken, nu älskar jag den. Bästa versionen från YouTube gick inte att bädda in så jag gjorde en liten kompromiss, klicka och lyssna, du blir inte besviken.

%d bloggare gillar detta: