Ärligt talat så stör den mig inte så mycket, förutom de gånger jag saknar och längtar efter P. Jag tycker det är skönt att göra som jag vill, gå dit jag vill, när jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Jag får mycket tid till tankar, även om det mest är en massa strunt som far genom huvudet. Vill gärna tro att något vettigt avhandlas också.

Jag har noterat att två andra som kom samtidigt som mig reser ensamma. En anledning till att vi alla tre hamnade på detta hotell kan vara för att Ving hade ett erbjudande om att man slapp betala avgift för att bo själv, visserligen bara värt 400 men ändå. En annan anledning, troligare, är att detta är ett Sunprime hotell, för vuxna och inga barn under 12 välkomna. Mycket skönt måste jag säga. Inget barnskrik och inga småbarnsföräldrar.

Kan jag tänka mig att åka hit igen? Ja till hotellet, nej till Playa del Ingles som jag tycker är relativt tråkigt efter min tretimmars promenad igår. Men helt klart ett ja till hotellet.

Och resa ensam? Ja. Det skulle jag också kunna göra igen. Jag funderar dock ibland vad de andra tänker när de ser oss ensamresenärer.

Idag blev det cirka sex timmar vid poolen, inte illa för att vara jag. Började i skuggan av ett parasoll medan jag läste och skrev, badade tre gånger där emellan. Sen flyttade jag mig till en annan plats, i sol, och lyssnade på sommarprat av Mats Sundin och Jill Johnson.

Avduschad nu och sitter och vilar mig lite i soffan nu. Tänkte snart ta mig en liten promenad ner till Maspalomas, på tillbaka vägen tänkte jag se om jag kan råka få vägarna förbi två shoppingcenter. Och kanske blir det ett bad om jag kommer tillbaka i hyfsad tid.

Kommer nog hinna få en del färg innan jag åker hem. Just nu känns det helt rätt att vara här. Fast ibland är det lite tråkigt att vara här ensam, till exempel när det är klängiga par i poolen. Eller äckligt gulliga som P skulle säga.

Kasta in några bilder från den andra platsen jag låg på idag.

Eller jag har ju varit här ett par timmar nu, kom till hotellet vid 17- tiden. Flygresan gick bra, fast jag saknade P mer på flyget. Hade så gärna suttit bredvid honom, haft fönsterplats och hållit honom i handen. Lutat huvudet mot hans axel och sovit – mys. Men men, inte denna gång.

Fick vänta länge på min väska, kom bland de sista kändes det som. Fast jag hade underhållning under tiden, stod i närheten av en kvinna som var extremt nervös för att hennes väska inte skulle komma. Hon hade ingen koll på hur den såg ut heller eftersom hon trodde alla var hennes, när den väl kom så var den lite speciell så hon hade inte behövt stå och rycka i alla.

Sett två ”kändisar” har jag också, den ena en ”kändis” från sjuksköterskeutbildningen och den andra en av dansarna från Let’s Dance (en favorit dessutom).

Sen jag kom hit så har jag installerat mig på hotellrummet och efter det så gick jag ut en sväng, över en timme för den som noterar, och såg mig omkring lite. Ville hitta lite Pringles med paprikasmak vilket jag också gjorde, plus lite Pepsi Max. (Sorry sötnos, men jag skulle inte ha klarat mig utan. <3 )

Trött. Lång dag. Nu ligger jag på soffan och tittar Kronprinsessans födelsedagsfirande som visas SVTWorld, lite komiskt, säkert inte många andra gör det sin semester. Mår bra. Ibland undrar dock vad här, men de tankarna orkar gå in nu. Slutar med bilder...

[gallery order =DESC columns =2>

Sitter på Arlanda, väntar på att planet ska ta mig ner mot Gran Canaria. Ensam. Men jag känner mig inte ensam, eller jo, men ingen påtvingad ensamhet. Den är självvald denna gång, ska njuta av min egen ensamhet. Men visst, jag skulle kunna hävda att det inte finns någon som jag kunde ha åkt med och det är delvis sant.

En sak önskar jag dock kunde vara annorlunda. Kan inte sluta tänka på jobbet efter gårdagens info från akuten, att de inte släpper mig tidigare pga sköterskebristen. Mina tankar dras ständigt tillbaka till akuten och det får mig att vilja gråta hysteriskt, men det får jag inte för vad hjälper det. Och hur skulle de se ut, storgråtande på Arlanda, på väg på semester.

En liten underlig känsla att sitta här själv bland alla familjer och par, ingen oangenäm känsla dock. Ger mig tid att tänka bara på mig själv, och iaktta andra, inte en helt tråkig sysselsättning de inte. Visst, jag hade gärna haft P med mig, tro inget annat. Det hade varit helt otroligt och fantastiskt underbart. Men det här är min resa, min tid. Vår tid kommer, eller för att inte dra olycka över oss, jag hoppas det i alla fall. Jag kan inte med ord beskriva hur han får mig att känna, mitt hjärta tar små glädjeskutt när jag tänker på honom. Och denna underbara känsla, pirret/fjärilarna – jag älskar den. Underbart är det i alla fall och jag trodde inte jag skulle känna så igen. Samtidigt så går det inte att jämföra med något annat jag upplevt och känt, det här är något nytt.

Dags att gå på toa en sista gång. Stänga av min iPhone och stoppa ner den i väskan. Ses sen.

Har för mindre än en timme sedan kommit hem från Gotland där jag varit några dagar. Min styvsyster bor sedan några år tillbaka där och jag har varit allt för dålig att hälsa på, det här var faktiskt min första besök trots att hon bott där ett par år. Förra året var jag och katternas fd husse på väg dit, bokat resa och allt, men så åkte min syster in på sjukhus för havandeskapsförgiftning så vi kom aldrig iväg. Nu var det dags för 1 årskalas så jag åkte över tillsammans med far och styvmor.

Har haft trevliga dagar med trevligt umgänge och god mat. Men att se hur min styvsyster och hennes sambo har det påminner mig om att mitt liv inte har blivit precis som jag hade tänkt det. För inte hade jag planerat att sitta ensam i en lägenhet i ett område där jag inte vill bo. Inte hade jag planerat att mitt liv endast gick ut på att jobba, äta och sova. Inte hade jag planerat att vara barnlös. Men nu är det så mitt liv ser ut.

När man umgås med en charmig lite ettåring så är det svårt att inte låta bli att tänka på att jag kunde haft en liten knodd på 7 månader….men nu har jag inte det. Jag vet, jag ska inte tänka så och oftast så gör jag ju inte det heller, men ibland kommer tankarna ändå.

Men i morgon är en ny dag, eller tekniskt sett är den nya dagen redan här. Och i morgon ska jag inte sörja mer, i morgon ska jag inte känna mig ensam mer, i morgon ska jag må bra och börja rikta in mina tankar åt rätt håll igen, ska bestämma vilken dag jag ska börja med min ”rensa i själen”-kur… Näst sista dagen av semestern, huvaligen, var har tiden tagit vägen?!

Nu sova.

Skytten 22/11 – 22/12
Dagshoroskop – onsdag 1 juli
En fin person säger sitt hjärtas mening, och det kan leda till något riktigt bra. På jobbet finns det någon som behöver stöd och uppbackning.

Vad kan det vara för bra? Fast jag tänkte inte jobba idag, har ju semester.

Solen skiner och enligt vädertjänsten i min iPhone så är det 25 grader varmt, vilket jag tror stämmer. Är nere vid badet och ligger och myser på en filt i solen. Det enda molnet på himlen är att jag är här ensam och det är väl egentligen inget problem. Men man saknar den där speciella någon när man ser par som ligger och kramas i närheten. Hade gärna kramat och myst med någon jag också. Men nu är jag själv och mår ganska bra ändå.

Sov lite längre idag och det var verkligen skönt med tanke på att jag den senaste tiden sovit lite dåligt. Efter att ha ätit en sen frukost begav jag mig till Apoteket för att köpa solskydd, hade visst inget hemma. Sen tog jag cykeln och cyklade hit. Att det bara tar fem-sex minuter att cykla hit är helt klart en fördel med att bo där jag bor. Nu är det visserligen uppför hem så då tar det lite längre tid.

Har inte varit ute på morgonpromenad så det får bli att komma ut på en ikväll.

Dags att sola framsidan lite innan det är dags att bege sig hemåt och få i sig lite mat.

Jaha ja, 30 lediga dagar har jag framför mig. Otäckt! Vad ska jag göra? Hur mycket apati kommer det inte att bli? Första sommaren som singel sedan jag var 20, om man inte räknar sommaren 2005 då jag var halvseparerad från min exman, eller sommaren 2006 då jag halvdejtade en singelpappa (men då hade jag ingen semester så då hade jag inte en massa lediga dagar att fylla med något vettigt).

Men semestervädret lyser med sin frånvaro, igår när jag gick och la mig (vid midnatt vilket är ovanligt tidigt för att vara mig) så var det 4,3 grader ute – svinkallt med andra ord! Visserligen skiner solen ute nu men någon värme är det inte precis, så jag slappar och tar det lugnt. Har precis kommit ur duschen efter att ha spenderat förmiddagen i soffan tittandes på film. Tänkte städa lite nu, eller i alla fall dammsuga, och sen blir det nog en promenad med missarnas fd husse. Och sen mer slappandes. Och även lite Sims3 som dök upp i brevlådan i torsdags men som jag inte hunnit ägna mig åt ännu.

Sen ska jag försöka uppdatera angående dejteriet också, hänt lite där och förhoppningsvis kommer det hända mer också… Men mer om det senare.

Klockan har passerat midnatt och jag sitter pigg i soffan och surfar och tittar på Two and a Half Men. En ledig dag har passerat och jag har en ledig dag till framför mig innan det är dags att jobba hela helgen. Har sex stycken arbetspass framför mig innan det är dags för semester och jag börjar känna pressen av att komma på något att göra. Fyra veckors ledighet måste ju fyllas med något vettigt. Jag antar att jag är välkommen till min styvsyster på Gotland men jag känner att jag vill hitta på något annat också. Antagligen blir det någon resa ensam, något som jag är lite kluven för. Dels tycker jag att det kan bli skönt att vara ensam och dels är jag rädd att jag kommer att känna mig ensam… Nå väl, det blir säkert bra.

Pratade mitt i bloggandet lite med Maria, kände att jag behövde analysera den senaste killen jag dejtade lite. Med dejteriet är det lugnt med för tillfället, faktiskt. Har varit på två dejter, tre om jag räknar med honom, men något med honom gör att jag inte vill räkna med honom med de andra – han var speciell. Men över till de två andra så var ju nummer 1 en lunchdejt med någon som kändes helt fel. Sen är det nummer 2 som jag inte berättat något om, förutom för Maria då. Hur som helst, nummer 2 hade jag mailat en del med och även pratat med i telefon innan vi träffades IRL förra veckan. Allt kändes hur bra som helst, visst det kändes inte som med honom då allt var rätt, men ändå fanns det något jag fastnade för och som kanske kunde ha blivit något mer. Men sen får jag höra, igen, att jag är en toppentrevlig tjej, hur söt och go som helst men inget för honom. Jaha, tänkte jag, igen. Vi har pratat lite mer i telefon sedan dess och även mailat lite, och jag vet ärligt talat inte riktigt vad han vill… Så vi får se hur det hela utvecklar sig. En sak är säker, han var härlig att krama…och pussa lite på. Skäms lite för att berätta det, eftersom det var första gången vi träffades. Det jobbiga är att det har fått mig att längta efter mer närhet. Och jag som tidigare var nöjd med att vara singel, nu vill jag ha närhet, och har tröttnat på singellivet hur skönt det än kan vara.

Nå väl, ska nog lägga mig och läsa lite i boken som jag fick som gåva för att jag lämnade blod idag. Ge lite blod du också, det är brist på det nu och värre lär det bli i sommar. Vid stora operationer kan de gå åt över 100 påsar ibland!

En liten uppmaning var det, nu sängen för mig.

Hade tänkt skriva tidigare men det har inte blivit av. Hade tänkt ha med ett fotografi på min lilla farmor när hon har mig i knät, endast tio dagar gammal. Men jag har inte orkat leta fram det. Min lilla farmor begravdes förra helgen, hon dog en månad före sin 90-årsdag. Begravningen var i Finland så jag fick en oväntad liten semester då jag förutom begravningen fick träffa släkt som jag såg senast på farfars begravning för elva år sedan eller mitt bröllop för nio år sedan. Det blev en jobbig helg, fylld av minnen som både var bra och dåliga. Många tårar föll för min lilla farmor. Här hemma hade hon varit mer abstrakt och jag tyckte det var skönt att hon fick slippa lida och äntligen träffa min farfar igen. Men där i Finland så blev det mer tydlig att hon var borta, det var ju där jag var van att se henne.

Jag, pappa, styvmor, syster och bror var även en sväng ut till sommarstugan där jag tillbringat så många somrar i mitt liv, så liten den kändes nu. Pappa och styvmor bodde där under helgen, medan jag och mina syskon var utlokaliserade hos olika släktingar. Jag förvånar mig själv med tanken att jag faktiskt skulle vilja åka dit några dagar i sommar, trots att det inte finns något rinnande vatten och det bara finns utedass. Men på något sätt lockar mig ensamheten och stillheten där, helst av allt skulle jag dock vilja dela den med någon. Hur som helst, jag har ingen bil, jag kommer inte dit.