Denna vecka är riktigt lugn för mig när det kommer till jobbet eftersom två dagar ”försvinner” på grund av utbildning. Ovant att sitta och lyssna i två dagar, men utbildningen/kursen är riktigt intressant och berör även ett område som jag är ansvarig för på avdelningen. En av de roligaste sakerna med att få komma iväg så här är att man får tillfälle att träffa andra operationssjuksköterskor (och denna gång även undersköterskor och anestesisjuksköterskor). Man får höra lite hur de har det, de får höra hur vi har det.
Vi är ju för få, vi operationssjuksköterskor, och värre kommer det att bli om inget görs. På min avdelning är det inget problem, visst skulle vi säkert kunna vara fler men det fungerar. Så är det inte överallt och många operationsavdelningar söker folk, vissa sjukhus delar till och med ut rekryteringsbidrag till den som kan hitta någon som börjar jobba hos dem. Ett av de andra deltagarna på utbildningen berättade idag hur mycket de får om de hittar någon och berättade också att det oftast blir så att de delar summan med den de rekryterar. Och det var en ganska stor summa, även om man delar den på två. Så…jag funderade, man kanske skulle göra det till sin nya karriär – att bli rekryterad.
Men nej, jag är inte intresserad av byta jobb. Inte än.
(För övrigt är det inte bara operationssjuksköterskor som det är brist på när det kommer till specialistsjuksköterskor. Det är ju också så att det inte lönar sig för en sjuksköterska att specialisera sig, inte på flera år. Men det är en annan historia.)
›› 12/100 #blogg100
