Etikett: Midnattsloppet

Kommande lopp

Som den loppnörd jag är så har jag ovanligt få lopp inplanerade i år. Igår anmälde jag mig till mitt favoritlopp, Midnattsloppet i Stockholm. I år blir det femte året jag springer och jag ser så fram emot det. Ja, inte bara loppet, jag ser fram emot att få börja springa. Visst, egentligen finns det inget som hindrar mig från att springa redan nu förutom det faktum att just nu är det cyklingen som står högst upp på listan. Och så kommer det också förbli tills jag cyklat runt pölen i juni.

Andra lopp i sommar/tidig höst är: Vansbro Tjejsim, Tjejmilen och Lidingö Tjejlopp.

›› 83/100 #blogg100

2014 – en träningsårskrönika. Typ.

Januari

Torsby

Jag var på skidhelg med Topphälsa på Selma Spa, eftersom det inte var någon snö (även om det snöade den helgen) så åkte vi till Torsby för att åka i skidtunneln. Första gången jag stod på ett par skidor sedan jag var typ 12 år gammal.

Februari

Tjejvasan

Jag åker Tjejvasan – #projekttjejklassiker2014 är igång! Hur det var? Jobbiga timmar då jag funderade på varför jag ger mig in i så dumma saker. Men i mål kom jag! Trött och darrig tog jag denna bild.

Mars

#bbc14

Jag är med på Blogger Boot Camp och tränar, svettas och har kul med en massa härliga människor. Känner mig ur form och som jag inte har någon kondition alls. Att jag började månaden med en förkylning bidrar förstås, men också att jag verkligen inte är i form.

April

Pärlan!

Jag köper cykel inför nästa del av #projekttjejklassiker2014, det blev en Nishiki Pulse som jag döpte till Pärlan. Jag är ny på det här med att cykla med fastspända fötter men jobbar på att våga cykla utan att få panik över tanken att inte komma loss när jag ska.

Maj

Rullskidorna

Pärlan och jag tuffar på och det fungerar bättre och bättre. Och trots att jag inte har något lokalsinne så vågar jag mig på rundor längre och längre från hemmet. Denna månad köper jag dessutom rullskidor men lovar mig att inte åka innan jag klarat av Tjejvättern. För om cykla är lite läskigt så är ju rullskidor helt livsfarligt! 🙂

Juni

Tjejvättern

Dags för Tjejvättern som jag egentligen skulle ha cyklat tillsammans med min syster, men tyvärr tar hon bort blindtarmen två veckor innan och får inte cykla. Hon följer ändå med till Motala eftersom jag annars inte hade kommit dit.

Jag ondgör mig över hur långt loppet är, helt galet långt säger jag till min syster. Jag startar i spöregn men sen blir vädret bättre och jag tar mig i runt och i mål – andra delen av #projekttjejklassiker2014 avklarad!

Juli

Vansbro Tjejsimmet

I juli är det dags att hoppa i plurret och klara av del tre i 2014-års projekt. Har inte tränat alls inför detta men tänker att det är ju bara en kilometer och det klarar jag ju. Och det gjorde jag också, tyckte inte alls det var så farligt och bestämmer mig för att simma Vansbrosimmet nästa år.

Augusti

Midnattsloppet

Jag bor på hotell och springer Midnattsloppet, årets roligaste lopp om du frågar mig. I år var jag verkligen otränad när det kom till löpning men aldrig att jag missar detta lopp. Nu passade det dessutom bra eftersom jag ändå var i Stockholm för att sälja min lägenhet, för augusti är även månaden jag lämnar Yttre Bortre och blir dalkulla.

September

Lidingö Tjejlopp

Jag gjorde det! #projekttjejklassiker2014 är slutfört i och med Lidingö Tjejlopp. Loppet i sig var hemskt, hade ju knappt tränat någon löpning alls detta år. Kändes en smula overkligt att jag nu var klar med min Tjejklassiker och trots att jag var glad så kände jag mig missnöjd för att jag inte hade satsat så mycket på det som tanken var från början.

I september sprang jag även Tjejmilen tillsammans med syrran, hade precis som förra året nyligen varit förkyld (eller var fortfarande), så jag gick över halva loppet. Hoppas jag kan hålla mig frisk till nästa år.

Oktober

Innan Tjurruset

Oktober innebar Tjurruset, mitt andra. Lera, lera, lera – vad mer kan man säga om detta lopp?! Kul var det men så jobbigt! Maria följde med och var min chaufför på vägen hem, något som verkligen uppskattades! Tack Maria! <3

November

Tunnelloppet

Årets sista lopp –  Stockholm Tunnel Run! Även denna gång var det jag och syrran som tog oss till Stockholm för att springa tillsammans. Eller tillsammans och tillsammans, hon startade cirka en timme efter mig och även om vi hade startat tillsammans så är ju hon snabbare än vad jag är. Tunnel Run var ett roligt lopp och det var första gången jag använde min GoPro-kamera men jag har ännu inte redigerat ihop någon slags film.

December

Gott Nytt År!

December är månaden då jag började min träning inför nästa års projekt – #projektsthlmmarathon2015. Jag börjar på gym och försöker förutom tre löppass per vecka även få in minst två pass styrka. Jag börjar även projektet att gå ner i vikt eftersom mina knän kommer tacka mig när jag springer mitt första marathon.

Jag avslutar året med en kvällslöpning ner till Vasaloppsmålet, som en del i vecka 5 av mitt träningsprogram inför Stockholm Marathon.

Gott Nytt År!

Midnattsloppet 2013

midnattsloppet2013 Nu när det har gått några dagar sedan loppet tänkte jag ta och sammanfatta mina tankar och upplevelser från mitt andra Midnattslopp. Har ju sprungit en del lopp vid det här laget och Midnattsloppet har kommit att bli min favorit, lördagens lopp var toppen…om man bortser från att jag snubblade och fick nya sår på händerna och förvärrade det jag hade på knät.

Men vi börjar från början. En nackdel jag kan se med Midnattsloppet, men som också är en fördel, är att loppet går sent på kvällen. Det som gör detta till en nackdel är att det är så lång dag innan det är dags att springa, försökte sova länge för att dagen skulle bli kortare men det gick så där. Försökte äta och dricka ordentligt under dagen, städade med peppig musik för att bli på bra humör (och jo, jag blir ibland på bra humör av att städa). Peppen höll i sig under hela dagen förutom under den korta promenad jag tog till affären då det föll stora droppar regn från himlen, som tur var så sken solen när det var dags att bege sig in mot Södermalm.

Jag kom till startområdet rätt tidigt eftersom jag var osäker på hur lång tid det skulle ta och lämna in min väska, behövde ju inte göra det förra året och ville därför ha god tid på mig för att inte behöva känna mig stressad. Gick en runda först innan jag lämnade in mina saker, sen var det väntan…väntan…och väntan innan det äntligen var dags för min startgrupps start. Jag hann bli lite kall under tiden men så fort vi kom igång så var det alldeles lagom temperatur att springa i. Starten gick och det var lite trångt ett tag men sen kunde jag springa på i min egen takt, eller lite snabbare än min egen takt så ett tag var jag nervös att jag höll ett för högt tempo. Men de första kilometrarna är lättsprungna så det blev aldrig något problem som tur var.

När vi kom ner till Norra Hammarbyhamnen så var det en kille som sneddade in precis framför mina fötter, hakade i eller sparkade till hans ena fot och tappade balansen. Lyckades stappla några steg till men lyckades inte återfå balansen så jag föll… Ja, vad ska man säga, får börja springa med skydd snart. Hur som helst, jag var snabbt upp på fötterna igen och sprang vidare, nu i lite lugnare tempo.

Min plan innan loppet var att gå uppför backarna vid Sofia kyrka och Mosebacke, och det gjorde jag också, resten sprang jag (förutom några meter vid vattenstationerna). Mitt mål var att slå min tid från förra året, plus att jag hade ett extra litet mål och det var att komma under 75 minuter. Det första målet klarade jag och sprang in på 1:15:42 (förra året 1:18:14) men jag var alltså 42 sekunder för långsam för att springa in på under 75 minuter. En liten besvikelse, helt klart, men jag är ändå nöjd. Så nu blir målet för Tjejmilen att komma under 75…

Det kändes riktigt bra att springa i lördags och jag tyckte det gick mycket bättre än förra året då jag verkligen kände mig trött. Visst blev jag lite trött denna gång också men jag hade ändå ett bra flyt i löpningen och jag njöt verkligen av loppet och alla saker som hände runt banan. Jag var lite nere innan loppet och även efter, nästan så det kom några tårar på hemvägen. Ensamheten var orsaken, att inte ha någon att dela upplevelsen med. Att åka dit ensam, vänta ensam, glädja sig ensam efter loppet och sen åka hem ensam. Visst, även om man springer med andra så startar man kanske i olika startgrupper men man har ändå någon att dela upplevelsen med. Ensamheten har varit lite jobbig den senaste tiden och lördagen var alltså inget undantag – dagen enda minus.

Kortet på mig i den neongröna tröjan är taget innan jag åkte, suddigt och taget i spegel som står lutad mot väggen i mitt lilla sovrum. Också en nackdel att vara ensam, fast å andra sidan hade nog ingen fått ta kort på mig i alla fall.

…och ja, jag drar in magen allt jag kan för att åtminstone se liiiite smal ut. 😉

En vecka kvar

20130810-230525.jpg Hämtade min tröja inför Midnattsloppet idag, bara en vecka kvar nu. Men färgen, hur tänkte de? Vi lär ju synas i alla fall.

Och är jag i form för det kommande loppet? Nja, det kan jag inte direkt påstå men runt kommer jag ju komma i alla fall även om det inte blir på någon bra tid. Målet är ändå att tiden ska bli bättre än förra året och borde gå. Å andra sidan tänkte jag så när jag sprang Söder Runt också, att jag skulle slå min tid från Midnattsloppet 2012 alltså, men jag var ett par minuter för långsam. Förhoppningsvis är vädret svalare på lördag och då ska det gå.

%d bloggare gillar detta: