Tidigare i veckan drömde jag för första gången om pappa, eller i alla fall första drömmen som jag kommer ihåg. Jag hade cyklat hem till min styvmor, alltså hem till huset där jag själv bodde från jag var tolv tills jag flyttade hemifrån. Detta är något som jag inte skulle göra i verkligheten eftersom det är en bit dit. Hur som helst, jag hade cyklat dit och precis när jag kommer fram så kommer styvmor ut från garaget med en massa personer. Hon har visning av huset som hon hade bestämt sig för att sälja, hon höll i visningen och inte någon mäklare. Husspekulanterna går omkring på tomten och styvmor står kvar framför huset, hon ser trött och sliten ut. Då, bara för några sekunder, så ser jag pappa stå bredvid henne. Han ser glad ut och jag uppfattar det som om han är glad över att hon tagit beslutet att sälja huset. Sen är han borta och jag vaknar.
I verkligheten så vill styvmor bo kvar och har inga planer på någon försäljning, men ändå lämnar mig drömmen med tankar om att det är ok med pappa om hon ändrar sig och säljer huset ändå.
Några få sekunder såg jag pappa i drömmen, han såg så frisk och glad ut, så som jag vill minnas honom. Det var många år sedan han såg ut så, han var så sliten mot slutet. Sista gången jag såg honom, det vill säga om man bortser från kvällen han dog, var när jag flyttade in i denna lägenhet. Då orkade han knappt gå upp till tredje våningen.
Nästa söndag är det ett år sedan jag flyttade in här, ett år sedan jag pratade med honom. Hur har det här året kunnat gå så snabbt?
