Kategori: om vardagen

The gift

 

Ja hopp, ett par träskor alltså. Men sa jag inte att min favoritfärg är lila? Fast så klart, på jobbet har jag ju sprungit runt med rosa träskor och rosa namnskylt och rosa korthållare…

Nu måste jag tydligen ta mig till Nusnäs också för att de ska skriva dit mitt namn på sidan också. När ska jag hinna det?! Va?!

Äsch, nu måste jag skutta runt lite. Har inte fyllt min träningcirkel idag.

›› 78/100 #blogg100

Bye bye

Sista dagen avklarad på gamla jobbet och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det. Många har frågat mig hur det känns att sluta och jag har delade känslor om det. En del av mig är så jäkla glad att dagen äntligen är här, att jag inte behöver gå tillbaka dit. En annan del av mig kommer sakna att gå dit, det var det bästa jobb jag haft men de senaste månaderna har det ju inte varit så. En sak är säker, jag kommer sakna alla underbara människor som finns där.

Idag när jag gick hem så var jag dock mest arg, och det blir jag fortfarande när jag tänker på det som gjorde mig upprörd. Men mer om det tänker jag inte skriva här, förutom att det gjorde det lättare att gå därifrån, istället tänker jag gå och lägga mig och njuta av att jag i morgon får sova hur länge jag vill.

›› 77/100 #blogg100

Alternativ meditation

Jag slutar, som jag skrivit om tidigare, på mitt nuvarande jobb om ett par dagar (två pass kvar nu – hjälp!). En av narkossköterskorna har tjatat om Daimbiskvierna som jag gjorde till en  helg då vi arbetade tillsammans, enligt henne godare än biskvier man köper. I alla fall, eftersom jag slutar så tänkte jag att jag skulle passa på att bjuda på lite biskvier så blir hon glad.

Eftersom mitt jobb inte bara är den avdelning där jag jobbar utan även ytterligare en operationsavdelning plus en sterilcentral så vill jag ju inte bara ta med mig till en del av mina arbetskamrater…så det blir ju en del biskvier att göra om man säger så. Men vet du, det är faktiskt ganska meditativt att stå och fixa till de där. Det hade varit MYCKET enklare att bara slänga ihop någon sorts långpannekaka eller liknande men är man snäll så är man. (När jag slutade på mitt förra jobb gjorde jag till exempel Oreo Mud cake.)

Ja men då så, dags att göra det sista steget nu när de stått i kylen i lite över en timme. Dags att stoppa i ljudbok i öronen nu kanske, tror inte mina grannar uppskattar skönsång vid denna tidpunkt på dygnet.

›› 75/100 #blogg100

Se upp till mig?

För lite mer än tio år sedan blev jag färdig sjuksköterska, idag var vi ett gäng som träffades för att ”fira” detta. Så kul att träffa alla som kom, höra hur deras liv såg ut nu och var de jobbar och sånt. Visst, vi var 110 som startade och cirka 80 som tog examen efter de tre studieåren, alla var inte där idag men ändå rätt många.

Jag blev så rörd av vad en gammal kursare sa till mig ikväll. Hon och jag umgicks inte så mycket då och har inte gjort det efter studietiden heller, men vi har sprungit på varann lite då och då. Dels på sjukhuset när jag fortfarande jobbade i Uppsala och dels på några lopp, vi är vänner på Facebook och följer varandra på Instagram. Hon har den finaste livsinställning man kan tänka sig, är oftast glad och tacksam över sitt liv, är otroligt empatisk och är så medkännande på ett fint sätt. Ikväll sa hon att jag är någon hon ser upp till och att hon tycker det är så kul att följa mig. Jag blev verkligen rörd, det betyder så mycket för mig eftersom hon är någon jag ser upp till. Att hon skulle se upp till mig liksom. (Det här är tjejen som slutförde en Tjejklassiker höggravid.)

Sen fick hon mig att fälla några tårar också. Hon pratade om hur tacksam hon är för sina barn, och tittade sedan på mig och sa att barn är ingen självklarhet (hon tänkte på min barnlöshet). Om vi så säger så här, det är inte ofta ens sorg blir bekräftad så. Ofta tänkte inte människor på det, och jag förstår dem för det skulle säkert inte heller göra om jag inte hade befunnit mig på de ofrivilligt barnlösas sida.

Hur som helst, en riktig fin eftermiddag och kväll. Många gamla minnen från de tre åren på sjuksköterskeutbildningen kom till ytan, några bortglömda och andra oförglömliga.  Tänk att det gått tio år sedan vi blev klara – helt galet!

›› 74/100 #blogg100

 

En sak som jag kommer att sakna

Jag var på bio ikväll med en av mina jobbarkompisar. Jag insåg att det är sista gången som vi tog en sån kväll – först lite pokenad och ett besök på ICA för att köpa något ätbart, sen bio och efter det lite mer pokenad. Kommer verkligen att sakna det!

Överhuvudtaget har jag nog aldrig gått på bio så ofta som jag gjort under min tid här. Nu har det visserligen varit lite lugnare de senaste månaderna, men ibland har det varit så mycket som tre biobesök i månaden.

Och så kommer jag förstås sakna många av mina jobbarkompisar som har blivit riktigt bra vänner. Vilken tur att jag ska snart ska tillbaka hit och springa några kilometer (bara 45).

›› 73/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: