Kategori: om vardagen

Begravningen

Hade tänkt skriva tidigare men det har inte blivit av. Hade tänkt ha med ett fotografi på min lilla farmor när hon har mig i knät, endast tio dagar gammal. Men jag har inte orkat leta fram det. Min lilla farmor begravdes förra helgen, hon dog en månad före sin 90-årsdag. Begravningen var i Finland så jag fick en oväntad liten semester då jag förutom begravningen fick träffa släkt som jag såg senast på farfars begravning för elva år sedan eller mitt bröllop för nio år sedan. Det blev en jobbig helg, fylld av minnen som både var bra och dåliga. Många tårar föll för min lilla farmor. Här hemma hade hon varit mer abstrakt och jag tyckte det var skönt att hon fick slippa lida och äntligen träffa min farfar igen. Men där i Finland så blev det mer tydlig att hon var borta, det var ju där jag var van att se henne.

Jag, pappa, styvmor, syster och bror var även en sväng ut till sommarstugan där jag tillbringat så många somrar i mitt liv, så liten den kändes nu. Pappa och styvmor bodde där under helgen, medan jag och mina syskon var utlokaliserade hos olika släktingar. Jag förvånar mig själv med tanken att jag faktiskt skulle vilja åka dit några dagar i sommar, trots att det inte finns något rinnande vatten och det bara finns utedass. Men på något sätt lockar mig ensamheten och stillheten där, helst av allt skulle jag dock vilja dela den med någon. Hur som helst, jag har ingen bil, jag kommer inte dit.

Breathe me

Ny favoritlåt har hittats, precis i min stil. De pratade om den i ett Bones avsnitt och jag blev nyfiken, nu älskar jag den. Bästa versionen från YouTube gick inte att bädda in så jag gjorde en liten kompromiss, klicka och lyssna, du blir inte besviken.

Uppåt

Chokladen uppäten, mycket gott men ack så onyttigt. Fast jag mår bättre nu, fast det beror inte på chokladen utan något helt annat. Några trevliga meddelanden gjorde mig på bättre humör… Sa för ett tag sedan att jag inte tänkte nätdejta igen men nu gör jag det igen. Det jobbiga är att det förra gången kändes så rätt från första stund och jag undrar om jag kommer få uppleva den känslan igen. Hade, som jag nämnde tidigare, en lunchdejt idag och det kändes verkligen inte rätt utan helt fel, så fel. Undrar hur länge jag ger nätdejtandet en chans denna gång.

Hur som helst, humöret är som sagt bättre och det för att jag mailat fram och tillbaka med en kille som verkar trevlig, sen om det leder till något är en helt annan sak.

…och så kan man ju fråga sig om varför jag började igen när jag sagt att jag inte skulle göra det. Hmmm, saknade helt enkelt att ha något att se fram emot. Inga roliga mail väntade mig när jag loggade in på datorn och inte heller hade jag några roliga träffar att se fram emot. Är det ett sätt att träffa den stora kärleken? Vet inte. Dock vet jag att jag träffade både exmannen och den före detta hussen via nätet, även om jag träffade exmannen på en chatt.

Men nu har jag inte tid att ligga här, måste prova min begravningsutstyrsel. Min lilla söta farmor har gått bort och i helgen är det begravning i Finland.

Måndag

Läste precis något som gjorde mig lite deppig, något som gjorde att jag var glad att jag köpte lite vit choklad. Annars så var jag till Viktväktarna men jag vägde mig inte, ville bara inte bli utsorterad. Har sagt att jag ska ta tag i det ordentligt igen efter begravningen, både med tränandet och ätandet, ska bli smal igen.

För övrigt så har dagen varit hyfsad, har shoppat lite (bh, kofta och lite krimskrams) och dessutom haft en lunchdejt.

%d bloggare gillar detta: