Klicka för att se eländet.
Dag 25 och inget tecken på att det ska avta, snarare så ökar det och jag förstår verkligen inte hur det fortfarande kan göra det. Eller hur det kan göra det igen. Blir så trött. Här om natten hade jag lite tid över och roade mig att föra över mina uppgifter från Pink Pad Protill ett excelark, och så muntert det blev då. Mitt år ser ju helt gräsligt ut, jäkla elände. Att nämna är att jag inte direkt började blöda 1:a januari utan det började redan den 28/12, och att jag som sagt ännu inte slutat – dag 25 idag. Teckenförklaring: o = spotting, x-xxx = från lite till mycket (läs störtblödning).
När man ser det där, finns det då någon tvekan om att jag vill karva ut både livmoder och äggstockar (de är ju ändå obrukbara)? Doktorerna vill att jag ska äta hormoner, helst de med preventiv effekt eftersom de av någon anledning är skonsammare mot kroppen, och det är säkert det som jag kommer få recept för på onsdag när jag ska till doktorn. Men jag undrar om man inte ska propsa på utkarvningen i alla fall.
Så varför är jag då så emot p-piller? Bra fråga. Jag tycker det är jobbigt att ha något som jag måste ta varje dag och som ständigt påminner mig om att jag faktiskt inte kan få barn och att jag alltså egentligen inte skulle behöva äta. Sen finns det en anledning till, en som är jobbigare och som bidrar lite till förhoppningar som jag vet inte kommer infrias. Förra gången jag åt p-piller och slutade med dem så ägglossade jag spontant en gång och blev gravid. Gravid och fick missfall (missed abortion). Så självklart så finns ju då förhoppningen om att jag äter p-piller och slutar med dem så kan jag bli gravid igen. Men det kommer ju inte att ske. Jag har haft ett mirakel och det kommer inte hända igen.
Så alltså, bättre att karva ut eländet.
Fick hem en klänning som jag budat hem från Tradera idag, funderar att ha den på bröllopet i sommar. Den borde fungera, eller? Annars så har jag varit till doktorn angående eländet idag, skriver mer om det i morgon men jag förstår nu i alla fall varför jag varit så trött och yrslig den senaste tiden, för att inte tala om hjärklappningen. Hade visst ett Hb på bara 91 och hon hade nog helst velat ge mig blodtransfusion men eftersom min kropp vant sig under en längre tid så trodde hon det skulle räcka med järntabletter. Ska kolla Hb om en månad igen.
