Vad jag gör? Hänger upp gardiner och det är ju helt normalt att göra vid denna tid på dygnet, är det inte det? Lyssnar på ljudbok och pysslar med gardiner och annat, nattuggla som jag är. Nu är det visserligen bara kväll än så länge, åtminstone i mina ögon, men jag tänkte ändå och lägga mig snart. Men först ska jag bara… Ja, ni vet hur det är! 😉
I morgon kommer en mäklare hit, vill ju inte att lägenheten ska se allt för anskrämlig ut då. Så tillbaka till pysslandet.
›› 87/100 #blogg100
Du vet, ibland ler världen mot en. Solen skiner, det är lagom varmt, träden blommar. Idag var en sådan dag. Helt plötsligt kom jag på mig att jag gick och log tillbaka. Jag mådde bra och det är en härlig känsla.
Förutom att jag gick och log mot världen så har jag självklart röstat (och sen spenderat kvällen framför valvakan, eller nästan eftersom jag gått och plockat i lägenheten) och ”mitt” parti gick lite framåt. Men hur kan man vara glad för det när mörkret lägger sig över Europa.
En cykeltur på 43 km blev det också.
›› 86/100 #blogg100
Så var det dagen innan Mors dag och som de senaste åren uppmärksammas denna dag för de som inte får fira Mors eller Fars dag, idag är det Ofrivilligt barnlösas dag.
Att jag är ofrivilligt barnlös är inget jag döljer, även om jag kanske inte pratar om det så ofta. Men jag är och förblir ofrivilligt barnlös. För det kommer inte bli några barn för mig, jag vet det nu och jag har kommit till ro med den tanken. Jag är singel/ensamstående och det är inte omöjligt för oss ensamstående att bli mammor även om vi än så länge måste bege oss utomlands eftersom det ännu inte är tillåtet i Sverige. För mig har detta aldrig varit ett alternativ och då inte för att jag behöver embryodonation för att kunna lyckas på egen hand. Nej, för mig är det inget alternativ för jag saknar det sociala stödet i mitt liv. Jag anser att det inte skulle vara rätt för mig och inte heller för mitt eventuella barn. Jag har funderat mycket och länge på det här, ibland har mina tankar varit för men oftast emot och jag vet att mitt beslut är rätt. För mig. Precis som beslutet att bli ensamstående förälder är rätt för andra.
Så kan jag då kalla mig ofrivilligt barnlös när jag inte försöker på alla sätt som finns tillgängliga? Visst kan jag det. Jag kommer vara ofrivilligt barnlös livet ut, ofrivilligt barnbarnslös också för den delen. Mitt stora mål nu är att se till att mitt liv förblir meningsfullt ändå, även om det kanske inte alltid känns så. Barn må enligt så många andra vara meningen med livet, men det finns så många fler meningar med livet. Glöm inte det!
(Se mina andra inlägg från Ofrivilligt barnlösas dag.)
›› 85/100 #blogg100
Fredagkväll, klockan är lite efter tio och jag har redan krupit ner under täcket. En tidig morgon, tre operationer (varav jag stod på två), en tur till IKEA och XXL, en chipspåse, Blacklist, Hay Day. Sen var jag visst trött. En kväll som denne då ensamheten känns tung, då kan jag lika gärna gå och lägga mig.
Fick sms av syster, hon tar bort blindtarmen om ett par timmar. Dålig planering med tanke på att det är två veckor kvar tills vi ska besegra 100 km på cykel. Som jag brukar säga, man vet aldrig vad som händer.
›› 84/100 #blogg100
Eller egentligen är det precis tvärtom. Det mest spännande händer ju på jobbet, det kan och får jag ju inte berätta något om. Men så mycket annat händer inte i mitt liv och hjärnan är tom.
Idag hade jag tänkt släpa in min säng i sovrummet. Tänkt var ledordet, bestämmer jag mig för att sova i vardagsrummet ännu en natt och flytta sängen i morgon. Pysslade med lite annat när jag kom hem från jobbet istället, som att fixa matlåda. Bara en dag kvar att jobba denna vecka och snart stundar en ledig helg – som jag har längtat. Jag är verkligen inte skapt för dessa femdagarsveckor. Kanske därför humöret har varit som det varit? Tyvärr är även nästa vecka en sådan. Ja ja…
Och gnället fortsatte alltså.
›› 83/100 #blogg100
