Så var det dagen innan Mors dag och som de senaste åren uppmärksammas denna dag för de som inte får fira Mors eller Fars dag, idag är det Ofrivilligt barnlösas dag.
Att jag är ofrivilligt barnlös är inget jag döljer, även om jag kanske inte pratar om det så ofta. Men jag är och förblir ofrivilligt barnlös. För det kommer inte bli några barn för mig, jag vet det nu och jag har kommit till ro med den tanken. Jag är singel/ensamstående och det är inte omöjligt för oss ensamstående att bli mammor även om vi än så länge måste bege oss utomlands eftersom det ännu inte är tillåtet i Sverige. För mig har detta aldrig varit ett alternativ och då inte för att jag behöver embryodonation för att kunna lyckas på egen hand. Nej, för mig är det inget alternativ för jag saknar det sociala stödet i mitt liv. Jag anser att det inte skulle vara rätt för mig och inte heller för mitt eventuella barn. Jag har funderat mycket och länge på det här, ibland har mina tankar varit för men oftast emot och jag vet att mitt beslut är rätt. För mig. Precis som beslutet att bli ensamstående förälder är rätt för andra.
Så kan jag då kalla mig ofrivilligt barnlös när jag inte försöker på alla sätt som finns tillgängliga? Visst kan jag det. Jag kommer vara ofrivilligt barnlös livet ut, ofrivilligt barnbarnslös också för den delen. Mitt stora mål nu är att se till att mitt liv förblir meningsfullt ändå, även om det kanske inte alltid känns så. Barn må enligt så många andra vara meningen med livet, men det finns så många fler meningar med livet. Glöm inte det!
(Se mina andra inlägg från Ofrivilligt barnlösas dag.)
›› 85/100 #blogg100