Det visade sig vara en jobbig sak, det här med att det är en vecka sedan. Hela dagen har tankarna gått i samma bana, ”förra veckan vid denna tid…”. Fast det har varit svårt, eftersom jag inte vet alla klockslag. Men nu börjar det närma sig de klockslag då jag var med, då jag vet vad som hände. Jobbigt. Nu sitter jag här vid köksbordet med datorn, precis som jag gjorde förra veckan. Men denna vecka kan inte min systerdotter skriva statusmeddelande på Facebook om sin morfar – för han finns inte längre.
Ska göra en sak som jag inte gjorde för en vecka sedan, jag ska beställa födelsedagspresenten. Hann inte göra det förra fredagen.