Kategori: om vardagen

Men alltså, vad f*n?!

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Vad har jag gjort för fel? Eller vem har jag varit elak mot? Sista tiden med skavsår, begynnande hälsporre och hälseneinflammation – räcker inte det? Tydligen inte för i morse vaknade jag med nackspärr och kom knappt ur sängen. Somnade om med vetekudde runt halsen efter jag ringt och sjukanmält mig. Vet inte om det berodde på den eller på de Alvedon jag även knaprade i mig som gjorde att jag lyckades sova några timmar till. Sen vaknade jag och hade ont så jag bara ville gråta, som tur var blev det bättre när jag fick värma min vetekudde igen men en gräslig huvudvärk drog jag på mig antingen genom att jag spände mig eller de tårar som kom.

Ja ja, bara att hoppas på bättring.

Som tröst har jag beställt en massa garn eftersom det är dags att börja på nytt projekt nu när jag virkat klar min sjal. Den ska bara blockas och sen kanske jag visar upp den här.

›› 68/100 #blogg100

Leeeedig måndag

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Lediga dagar är alltid bra, men när den lediga dagen infaller på en måndag så känns det extra bra. Lite tråkigt idag dock eftersom jag hade tråkig städning att ta tag i här hemma. Det blir ju lätt att den släpar efter när man har fullt upp med jobb och andra aktiviteter så när lediga dagar väl kommer så måste man ta tag i allt det där som man skjutit upp. Så idag har jag städat men först tog jag en härlig sovmorgon vilket var välbehövligt eftersom jag satt upp alldeles för länge och virkade i natt.

För övrigt har dagen inte inneburit så mycket aktiviteter förutom ett hopp upp på vågen och lite spridda svordomar över min vänsterfot där jag nu också utvecklat en hälseneinflammation (vad har jag gjort för att förtjäna det). En shoppingtur till ICA har det också blivit eftersom jag var ”tvungen” att köpa Pepsi Max, så bra har det gått med den avvänjningen.

Nu ska jag sätta mig och virka klart min sjal, eller åtminstone de mesta av den. Blommorna får kanske vänta till i morgon.

›› 66/100 #blogg100

När tar det slut denna gång?

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Alltså, jag har egentligen inget emot eländet. Visst det är aldrig kul att blöda men det är ju något som vi kvinnor måste genomlida en gång i månaden, det vill säga om allt fungerar som det ska. Det är när det inte fungerar som det ska då jag har något emot det. Att aldrig veta när man ska sluta blöda, jag hade inte gnällt om jag alltid visste att jag blödde i 21 dagar om jag verkligen visste att jag slutade blöda efter dessa 21 dagar. Men jag vet ju aldrig, det kan hålla på i 10 dagar eller det kan hålla på i 30 dagar eller mer. Jag har för mig att mitt rekord är 168 dagar i rad men jag kan minnas fel på det exakta antalet dagar.

Idag är det dag fyra, hur många dagar kommer jag blöda denna gång och är det dags att boka tid hos doktorn igen? Jag orkar bara göra det om det verkligen börjar krångla igen, läs jag blöder mer än tre veckor. För jag vet ju att den hjälp jag får är Primoulut-Nor igen och den medicinen vill jag helst slippa äta ännu en gång.

På tal om eländet, ligger efter i min ”dokumentering” av hur mitt liv ser ut när det kommer till blödande och mediciner. Kanske borde ta igen det i morgon.

›› 65/100 #blogg100

Som en tant

by  on  in om vardagen • 0 Comments

De två senaste kvällarna har jag suttit och virkat framför datorn till långt in på natten. Galet. Att jag under hela arbetspasset idag har längtat hem till min virkning. Ännu mer galet. Har nio varv kvar på min halsduk/sjal och sen är den klar, visserligen väldigt långa varv. Och då ska man betänka att det broderi jag tänkte ge till min syster i 18-års present inte är klar än (men jag har den kvar). Min syster fyllde precis 47 år.

Annars så har jag haft ett bra pass på jobbet med trevliga kollegor och skavsåren gör fortfarande ont. Inget nytt i mitt liv inte.

›› 64/100 #blogg100

Trötta ben

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Favoritstrumpor

När man går klädd i blå pyjamas på jobbet, precis som alla kollegor och doktorer, så är det kul att ha lite roliga stödstrumpor även om de inte syns så mycket. Skor och strumpor och den mössa vi använder, det är de små medel vi har för att vara lite individuella.

Men stödstrumporna gör ju lite nytta också, vilket man märker de dagarna man inte använder dem. På grund av att mina skavsår vätskar så de fläckar ner både skor och strumpor så valde jag i kväll att ha vanliga strumpor. Och det märks, jag är så trött i benen och då har vi ändå haft en relativt lugn kväll med lite spring. Nu sitter jag i soffan med benen i högläge och tänkte titta på några avsnitt av Drop Dead Diva och kanske virka lite, precis som igår kväll (minus de trötta benen). Lite Pepsi Max och några bitar Marabou Black blir det också. 🙂

(Fotot ovan är från förra sommaren. Springer inte omkring med rosa Crocs länge, nu springer jag omkring med dessa skönheter istället.)

›› 63/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: