Författare: Mia

När kroppen motarbetar mig

I fyra veckor nu har jag gjort en liten kraftansträngning med vikten och de tre första veckorna gick toppen. Sen vägde jag mig förra tisdagen, dagen efter ”officiell” vägningsdag och då hade jag gått upp sex hekto från dagen innan. Bara så där, utan att jag ätit något speciellt eller rört mig mindre. Och det gör mig så irriterad. Idag vägde jag mig igen och två av dessa hekton hade försvunnit igen men ändå en uppgång från förra veckan.

Det är nästan alltid så här, det går bra först och sen kommer en motgång och jag tappar sugen. Ibland håller dessa motgångar, det vill säga viktökning, i sig trots att jag ”sköter” mig och rimligtvis borde minska i vikt. Men jag ökar och jag misstänker att mina hormoner kan spela mig spratt, de hormoner som hör till de kvinnliga eländet. Just nu tror jag att jag ägglossar, min årliga ägglossning, men tycker inte den borde göra att jag ökar i vikt.

Nå väl, bara att fortsätta kämpa trots denna lilla motgång men jag är fruktansvärt sugen på chips. Vill ha chips på fredag, dillchips med dilldip för att vara exakt.

Hade minskat i centimetrar i alla fall från förra månaden. Så nu, fortsätt kämpa med mig. Finns inga andra alternativ.

›› 80/100 #blogg100

Söndagsnöje

Idag har jag målat om mitt sovrum och det var nästan kul. Lyssnade på ljudbok och svettades mängder inne i mitt lilla sovrum men nu är det klart och det blev ju lite skillnad om man säger så.

Före och efter

Nu ska bara resten av lägenheten piffas och sen så…

›› 79/100 #blogg100

Dagens tur: 54 km

Dagens tur

Men så där ja, 54 km och två kanelbullar senare så sitter jag nu i soffan och får kämpa för att hålla ögonen öppna. Jag kom ut efter klockan ett idag, senare än vad jag hade tänkt men jag fastnade vid köksbordet med datorn. Ute sken solen så till sist kom jag iväg i alla fall. Jag hade tittat ut en runda tidigare och den var dagens mål, jag hade inte riktigt koll på hur lång den var men visste att den skulle vara längre än den senaste rundan jag tog. Den slutade på 54 km och några meter till så jag är nöjd. Däremot är jag inte riktigt nöjd med väglaget under hela rundan då en en vägsnutt på några kilometer var tjälskadad, stora hål som jag fick snirkla mig runt och kunde knappt hålla styrfart. Efter det kom det några backar som jag faktiskt gick i, men sen blev vägen bättre som tur var. Men naturen! Helt underbar. Bilden ovan är från den sjö jag kom fram till efter de ”dåliga” kilometrarna. Sen kom det en tråkig bit och då blev jag trött, dessutom var det motvind och jag ville bara ge upp men de kunde jag ju inte göra så det var bara att trampa på… Med trötta lår kom jag till sist hem.

Soligt. Härligt. Nöjd. Trots en del tankar om att det var tungt och tråkigt, som tur var de bara ett kort tag i alla fall.

›› 78/100 #blogg100

Att bli bortglömd

När jag var liten var jag en reservkompis, en person som bara dög när den ordinarie bästa kompisen var sjuk eller bortrest. Vi var sju tjejer i klassen från lekis till femte klass. Två plus två plus två, och så jag ensam. Det var så tydligt. Detta förföljer mig än idag, väcker jobbiga känslor när jag blir utesluten från saker, jag blir ledsen. Ibland blir man utesluten av misstag, det hände idag. En arbetskamrat slutade för några månader sedan men vi kom inte ut och firade av en henne förrän idag, men att det var idag hörde jag vid tretiden men de andra hade fått mail för några veckor sedan. Men jag hade blivit bortglömd, och jobbade idag kväll så jag kunde ju inte följa med. Det hade mailats till dem som hade bidragit till present, vilket jag hade gjort.

Och tårarna kom. För en sådan liten sak. Och jag kände mig lika värdelös som jag gjorde när jag var liten.

Men nu kom jag iväg och träffade henne och de andra en kortis efter jag jobbat klart, blev övertalad att göra det av hon som hade missat att maila mig. Den personen och jag har haft våra duster tidigare och att hon då övertalar mig att komma, ja, det kändes ju rätt så bra.

›› 77/100 #blogg100

Som en tant

Nej men om man skulle ta och virka lite. Sovit en stund på sängen, råkade visst hamna där och råkade visst somna. Det var verkligen inte meningen men det var så skönt. Och välbehövligt. Har nu fixat matlåda och gjort rent kattlådan och nu blir det virkning. Som en tant. Ja, ja, är väl det då.

›› 76/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: