Författare: Mia

Tåg som inte går hela vägen och man måste krångla med tre olika sorters fordon för att ta sig till och från jobbet, en dag då de flesta är lediga, ogillas skarpt. Hemma över en halvtimme senare än vanligt. Men snart så har jag mindre än en kilometer till jobbet, som jag längtar.

Hade fullt upp på jobbet idag till att börja med men som tur var så lugnade det ner sig de sista timmarna. Kan tycka om sådana arbetspass, tiden går snabbt. Och med roliga och bra arbetskamrater går tiden ännu snabbare. Nu bara en kväll av fem kvar att jobba denna vecka, för inte är jag ledig heller. Inga långhelger här tyvärr, men snart har jag i alla fall semester en vecka.

›› 90/100 #blogg100

Om jag skällde ut en kirurg under pågående operation idag? Ja, jag råkade visst göra det. Om jag är stolt över det? Nej, är jag inte. Om kirurgen förtjänade det? Ja, verkligen. Till slut kommer man till en punkt då man inte står ut med att bli kränkt av personen i fråga och man exploderar. I snart två års tid, alltid samma visa, alltid samma otrevliga sätt. Och idag fick jag nog. Men jag borde inte gjort det under pågående operation utan borde tagit det efter. Men som sagt, ibland exploderar man.

Eller exploderar och exploderar, kanske är att ta i. Men arg blev jag, så tårarna sprutade. Förbannat kvinnlig dumhet att dessa tårar även ska komma av ilska. Påpekade dock noga att mina tårar inte skulle tolkas som om jag var ledsen, nej, jag var bara arg. Sa även att hen är en j*kligt duktig kirurg men prata med människor kan hen inte.

Och sen hade jag huvudvärk resten av arbetspasset.

›› 89/100 #blogg100