Månad: maj 2015

Mellandag

Vet inte om det blev så mycket ljusare idag men min fot är i alla fall röntgad. Vet inte vad röntgen visade än men förhoppningsvis får jag veta det i morgon, enligt den doktor som skrev röntgenremissen tror inte den kommer visa något. Ja ja…

Annars då? Gräslig huvudvärk, har sovit på soffan flera timmar i kväll men är ändå trött. Alla mina planer för vad som skulle göras idag får vänta till i morgon, eller helgen. Lite mörkt fortfarande, som tur var har jag bra arbetskamrater som gör livet lite ljusare.

›› 67/100 #blogg100

På väg ner

Jag känner det. Tröttheten. Ätandet. Bristen på mitt naturliga leende. Kortare stunder känns det som det ska, sen stunder av dystrare humör. Känslan av meningslöshet. Börjar komma allt närmare ett hål, ett hål jag inte vill falla i.

Varför? Nej, det är inte bara foten även om den är en bidragande orsak. Kan kanske tyckas fånigt men i och med den försvann mitt mål för det här året och därmed även motivationen för många saker, inte bara för träningen. En annan bidragande orsak är något jag inte skrivit tidigare om, min mors bortgång i påskhelgen. En mor jag inte haft kontakt med de senaste 25 åren. Nej, det är inte sorg, för den försvann för flera år sedan. Det är allt runt omkring. Igår fick jag hennes testamente och den påminde mig om min ensamhet och min barnlöshet. Hon testamenterade allt till sina barnbarn men eftersom jag är utan bröstarvingar har jag lika stor arvslott som mina syskonbarn, men sedan fler år tillbaka har jag vetat att jag inte vill ha något efter henne. Så jag har avsagt mig min arvslott i förmån för mina syskonbarn.

Men det blev så påtagligt igen, den där barnlösheten. Hade jag mått bra/bättre hade den inte berört mig lika mycket som den gör nu. När jag redan mår dåligt skär kniven djupare. Testamentet skrevs 2001, då var jag och exmannen inne i barnlöshetskarusellen som inte resulterade i några barn. År 2001 hade jag inga barn, nu 14 år senare har jag fortfarande inga barn. Jag är barnlös och utan partner, den ensamhet jag känner nu är inte av den bra sorten. Denna ensamhet är bara svart.

I morgon är det jag som tar mig längre bort från hålet, från avgrunden. I morgon är det jag som försöker få någon av ortopederna på jobbet att bedöma min fot. I morgon är det jag som skriver kompletterande uppgifter till sjukgymnasten så jag kan få rehabträning så småningom. I morgon är det jag som lägger upp ett nytt träningschema för de kommande veckorna.

I morgon är det jag som försöker se ljuset igen. Men för stunden går jag och lägger mig och tillåter mig själv känslan av det mörka. För i morgon ska jag sträva åt det ljusare igen.

›› 66/100 #blogg100

En mening med allt?

Min fot, ja vad ska man säga. Jag har mer eller mindre bestämt att det inte blir något marathon för mig och den tanken är jobbig och gör mig riktigt ledsen. Berättade det för en jobbarkompis igår och jag höll på att börja gråta. Och alla säger till mig att det finns en mening med allt, att det kommer fler lopp och så vidare. Men det är ingen tröst, jag hade ju riktat in mig på det här loppet och tränat för det sedan i december. Nej, trist är vad det är.

Skrev igår om att jag misstänker en stressfraktur i foten, hade ett lugnt pass på jobbet igår och roade mig med att låta en av mina jobbarkompisar agera fot(o)modell och visa vilket ben jag menar. 🙂

IMG_7840

›› 65/100 #blogg100

Inget Stockholm marathon för mig?

En fundering som ständigt rör sig i mitt huvud är om jag måste ge upp tanken på att springa ett marathon i år. Min fot känns bättre en dag för att dagen efter göra mer ont igen. Börjar mer och mer tro att jag dragit på mig en stressfraktur på metarsale V, har klämt och känt på foten och till slut kommit fram att det är typ där smärtan utgår ifrån. Det gör nämligen ont på en hel del olika ställen när jag belastar foten, som fotled och häl emellanåt. Jag har googlat (ja, trots att jag jobbar med ortopeder så googlar jag skador) och det mesta tyder på att det är just en stressfraktur så nu har jag slutat äta Voltaren eftersom det ska hämma läkning. Jag tog Alvedon igår men tyckte inte det hjälpte någonting.

Min plan är att försöka springa några steg i morgon och fungerar det inte så får jag antingen ringa vårdcentralen, eller hoppa på någon av doktorerna på jobbet, för att få ett läkarintyg så jag kan få pengar tillbaka på anmälningsavgiften (det är ju inte precis billigt att springa Stockholm marathon). Jag har sagt att om jag så ska krypa i mål så ska jag ta mig över mållinjen, men börjar så smått inse att jag faktiskt inte kan springa alls. Och om jag ska krypa hela vägen så kommer målet att stängas innan jag kommer fram. 🙁

Skitfot!

›› 64/100 #blogg100

Serena

Såg filmen Serena ikväll, ingen höjdare om du frågar mig. Det var en sån där film som egentligen inte har någon egentlig handling, eller det hade den ju men den var underlig. Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag menar men filmen var hur som helst inte så bra.

Rhys Ifans var med och jag som bara har sett honom i Notting Hill, där han för övrigt är helt strålande, blev plötsligt sugen på att se den filmen igen. Men nja, eftersom jag sett den alldeles för många gånger så hoppar jag det ikväll. Men lite Spike moments kan man alltid titta på.

Men kvällens film, Serena, var inget för mig och detta trots att två av mina favoriter (Jennifer Lawrence och Bradley Cooper) var med. Betyg: 2 av 5.

›› 63/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: