Jag är inne i en svacka nu, andra kanske inte märker det men så är det. Jag är duktig på att hålla masken trots att det inte är min tanke, det går automatiskt av gammal vana. För många år sedan gick jag i samtalsterapi när min värld rasade samman efter två rån mot den ICA-butik jag jobbade i. Jag jobbade vid det första men inte vid den andra, trots det så var det nummer två som gjorde att jag hamnade i en ordentlig kris. Hur som helst, vid dessa samtal lärde jag mig att våga visa hur jag mådde för andra och jag mådde så mycket bättre av det. Men nu tar jag så lätt på den där masken igen.
Jag mår inte så dåligt nu som jag gjorde då, långt ifrån, men humöret och mitt mående är inte på topp. Det jag helst vill när jag mår så här är att isolera mig eftersom jag inte orkar med kontakten med andra, eller jag tror inte att jag ska orka den i alla fall. Men jag vet sedan tidigare att isoleringen inte är ett sätt att komma ur svackan, isolering drar mig mer ner i den om inte annat. I måndags var det så illa att jag funderade på om jag över huvud taget skulle orka med att jobba, jag fick panik av bara tanken över att behöva vara social med arbetskamrater och patienter. Men gick till jobbet gjorde jag ändå och så även de tre nästföljande dagarna och jag klarade av det.
Igår var jag på inflyttningsfest hos en av mina arbetskamrater. Egentligen ville jag inte gå men gjorde det ändå. Kvällen blev hur trevlig som helst, även om jag kanske hade velat åka hem lite tidigare men eftersom jag hade några som jag skulle skjutsa hem så kände jag mig lite tvungen att stanna längre än vad jag egentligen skulle ha velat. Glad att jag ”tvingade” mig att gå.
Svackan, vad beror den på? Att jag inte ska springa maran är en bidragande faktor, eller den utlösande faktorn, men det är inte bara det. Vet inte riktigt vad det är, kanske är det våren? Hur som helst, på måndag är det jag som börjar träna igen och börjar planera för nästa mål. Jag vet att det kommer få mig att må bättre, men just nu sörjer jag att jag inte kommer få springa Stockholm marathon med min syster. Så är det bara.
›› 77/100 #blogg100