Var till minneslunden idag, precis som jag planerat. Satt där i mörkret ett tag, tänkte på när jag var liten och grät litegrann. Ingen bra dag idag.
Inte många ljus där idag, bara ett till förutom pappas.
Månad: februari 2013
Tiden som varit och tiden som kommer
Idag gör jag något ovanligt, jag skriver dagens inlägg cirka tolv timmar tidigare än normalt. Humöret är ungefär som igår, lite mer nedstämd och kanske mindre arg. Brukar visserligen aldrig vara på toppenhumör på mina endagsledigheter, avskyr att bara vara ledig en dag och har aldrig förstått varför jag envisas att lägga mitt schema så. Men så måste jag ju också få ihop mina timmar, så i slutändan har jag aldrig något val. En av dagens uppgifter är att sitta och försöka knåpa ihop ett passande schema för ytterligare åtta veckor, ska göra mitt bästa för att undvika att lägga endagsledigt…
Hittade en lista hos Julia Skott som jag tänkte kunde vara kul:
För fem år sedan var jag 32 år och hade precis flyttat ihop med missarnas fd husse i Uppsala. Jag hade varit (grundutbildad) sjuksköterska i ett år och jobbade på Akademiska. För precis fem år sedan var jag gravid, men visste inte om det. När jag väl förstod det så var ”knodden” redan på väg bort, jag fick ett MA (fördröjt missfall) – sorgligt nog det närmaste jag kommit att få barn. Senare samma år fick jag äran att bli matte till Saga och Siri, mina älskade Vimmerbytöser.
För tre år sedan var jag 34 år. Jag jobbade på akuten, ett av de roligaste sjuksköterskejobb jag haft. Jag var singel och bodde i min underbara lägenhet i Uppsala som hade varit min i några månader. Jag nätdejtade och gick bland annat på en fikadejt med en kille som inte vågade se mig i ögonen. Senare samma år träffade jag missarnas husse på en tweetup, blev sjukskriven och slutade på akuten, gick tillbaka till avdelningsjobb och började jobba heltid natt.
För ett år sedan var jag 36 år. Jag bodde med missarnas husse, hade alltså lämnat Uppsala och Akademiska bakom mig. Jag pluggade till operationssjuksköterska och hade i februari praktik på thoraxoperation. Jobbade extra på ett patienthotell, främst långa och tråkiga nätter. Senare under året tog jag examen och fick mitt första jobb som operationssjuksköterska, jag och missarna flyttade till yttre bortre och jag var singel igen, jag fyllde år och pappa dog.
Igår jobbade jag ett dagpass och gick upp alldeles för tidigt. Jag var ute och sprang på kvällen och jag var arg på pappa.
Imorgon är det dags att jobba igen, inga andra planer än så.
Om ett år jobbar jag kvar på mitt jobb och har blivit mer trygg i min yrkesroll. Jag bor antagligen kvar i yttre bortre i min lilla lägenhet, förhoppningsvis har jag då köpt en soffa. Om ett år väger jag 65 kg, är vältränad och mår bra.
Om tre år har jag nyligen fyllt 40 år – jisses! Kanske är jag kvar på nuvarande jobb, kanske har jag skrivit min magisteruppsats, kanske har jag börjat på forskarutbildningen (inte lika säker på om jag vill det längre, men saker och ting ändras ju). Jag bor nog kvar i yttre bortre men kanske har jag flyttat närmare storstaden.
Nr 27 av #blogg 100.
Idag är jag bara arg
Arg på pappa för att han gick och dog. Arg för att han lämnade min styvmor ensam. Arg för att han är en av anledningarna till att min syster mår dålig. Arg för att allt som måste tas om hand om bara för att han dog. Arg för att han gjort mig föräldralös (fastän jag tekniskt sett inte är det eftersom min så kallade mor fortfarande är i livet). Arg för att jag också är ledsen. Arg för att jag är ensam. Arg. Arg. Arg.
Så idag tände jag ljuset vid hans fotografi i arg protest. Kan låta konstigt, att tända ett ljus i protest, men jag vet att han skulle ha tyckt att det bara var dumheter att göra så, att tända ett ljus för hans skull istället för att bara fortsätta med våra liv som om han inte hade dött, som om han inte försvunnit ur våra liv. Kan framför mig se och höra precis vad han skulle säga, muttrande. Så idag tände jag ljuset och pratade argt med honom, sa att han inte hade något att säga till om längre eftersom han gick och dog….och tillade sen att han visserligen inte hade haft så mycket att säga till om innan han dog heller men att han åtminstone hade fått komma med åsikter.
I morgon är det bouppteckning som jag och mina syskon är kallade till, plus styvmor då så klart. Jag har valt att inte gå, precis som min syster, men min bror ska dit och får berätta sen. Anledning till varför jag väljer att inte gå är för att jag känner att jag inte orkar eftersom jag under två veckor bara har endagsledigt vid två tillfällen. Att då på en ledig dag åka ”hem” fram och tillbaka tar för mycket tid och ork just nu. Istället tänker jag i morgon gå och protesttända ljus vid minneslunden – ”ha, där får du för att du gick och dog!”
När jag satt och surfade runt idag så hittade jag ett härligt reportage från 1960-talet, om en syskonskara vid Hepovattnet. Vid Heppvattnet har jag spenderat många somrar då vi har sommarstuga i området och jag minns brorsonen Stig som en sur och grinig äldre man som jag var lite rädd för. Men hans hundar tyckte jag om! Det som är extra roligt med filmen är den härliga essedialekten som syskonen pratar, så som farmor och farfar pratade. Så som pappa pratade (fast kanske inte riktigt lika grovt) varenda gång när vi var i Finland eller när han pratade i telefon med dem hemifrån, övriga stunder pratade han ”svenska”.(Filmen är ganska lång men vill man höra exempel på dialekten så kan man exempelvis lyssna från 1 minut och framåt och vid 9:30 och framåt.) Här finns filmen!
”He somb ja ha kunnat, så di kan ja!”
Nr 26 av #blogg 100.
Första delmålet avklarat!
Fredag igen
Tiden går så snabbt, den flyger fram. Tyckte precis jag jobbade en fredagskväll och nu var det dags igen. Kvällen var mycket bättre än tisdagskvällen och denna gång hade jag knäckebröd när jag kom hem. Jag fick äntligen göra en operation som jag inte gjort på flera månader och det gick bra, mycket skönt. Har varit lite orolig faktiskt, det är en operation som vi bara gör på jourtid och varje gång då det har varit dags så har jag varit upptagen med annat. Men idag fick jag chansen och jag hoppas på jag får fler i helgen!
Nu ska jag titta lite på Grey’s Anatomy, varför ta en paus från sjukhusvärlden när man kommit hem! 😉
Nr 24 av #blogg 100.