Tagg: utanförskap

Tack för att jag är stark!

Ibland krävs det så lite för att ett bra humör ska gå till uselt på bara några sekunder. Eller bra humör, eller jo, bra humör eller kanske ska jag kalla det neutralt humör. Sen ser jag något och genast slår det till det där som är en av de saker som kan få mig att dippa snabbare än man hinner blinka. Utanförskapet.

Jag säger det ofta, att jag trivs ensam och jag menar det verkligen. Men det behöver inte betyda att jag alltid vill vara ensam. Precis som andra har jag ett behov av ett sammanhang, att känna sig inkluderad, att umgås och prata, vara en del av något.

Idag var en bra kväll, det vill säga till för cirka 10 minuter sedan då jag gick in på Facebook och såg ett fotografi på ett sammanhang där jag kunde ha inkluderats.

Men. Inte.

Sen kommer tankarna som ett brev på posten, utanförskapet och tankarna runt omkring. Duger jag inte? Och i några sekunder rinner tårarna och jag vill bra gräva ner mig i mitt djupa hål och låta någon skyffla igen jorden över mig. Men se det går ju inte heller när man är ensam. *ironi*

Några minuter senare är tårarna torkade och jag vänder tankarna åt annat håll. Gläds över andra saker i mitt liv. Kampviljan väcks. Att ensam är stark, ibland. För jag är stark, jag har tagit mig i genom så mycket och jag står här ändå. Jag kanske vacklar ibland, eller ganska ofta, men jag är stark. Så det så. Och det hoppas jag att fortsätter att vara genom de motgångar som är en del av det liv jag har framför mig. Stark genom framgångar är en sak, det är oftast lätt….det är när livet känns tufft som jag är glad över den inneboende styrka jag har, den som jag tyvärr ibland glömmer bort att jag har.

Så.

Tack för att jag är stark!

›› 60/100 #blogg100

Tisdag, eller idag händer det i alla fall något kul.

Jag har alltid jobbat helg, så det är inget konstigt med det. När jag jobbade på akuten la jag till och med ofta in mer helger än vad jag behövde och trivdes med det. Mer pengar, färre personal och förhoppningsvis färre patienter. Men nu är det inte lika roligt längre.

Jag  jobbade helgen som var och jag tror jag var missnöjd större delen av tiden. Det kändes som jag missade alldeles för mycket kul och jag kände mig utanför, och är det något som jag verkligen ogillar så är det just det, att känna sig utanför.

Missnöjet över det stundande helgjobbet började redan på fredagen när jag var och handlade. De flesta var glada över att helgen äntligen var här och handlade hem en massa gott till ”fredagsmyset”. Men inte jag,  jag köpte turkisk yoghurt att ha med till jobbet och såg inte alls fram emot att spendera över 30 timmar på jobbet.

På lördagen disputerade min vän L och jag hade gärna varit där även om vår kontakt det senaste året har varit närmast obefintlig. Men, disputationen var redan kl 10 och efter att ha spenderat hela natten på jobbet så kände jag att det var lika bra att ligga i sängen och sova vid den tidpunkten.

Och på kvällen var det dags för fest, det var missarnas fd husse som firades eftersom han fyller 40 år (idag faktiskt, om man ska vara noggrann). Jag var dit en stund innan det var dags att gå till jobbet. Och hur kul var det, ”hej och hej då”. Vissa kanske tycker det är konstigt att jag var där, med tanke på att vi inte är tillsammans längre och har inte varit på flera år. Men det tycker inte jag, vi är vänner och det är något vi borde ha varit hela tiden och inget mer än så. Hur som helst, var några där som jag inte träffat tidigare (kursare från hans studietid) och hur förklarar man egentligen hur man känner missarnas fd husse? ”Hej, exflickvän” låter ju lite dumt. Fast det var så jag blev presenterad men med tillägget ”numera kompis”.

I helgen har även P´s syster med familj varit upp och jag hade gärna träffat dem jag också… Men inte. Jobb, jobb, jobb. *suck* Och när väl jag är ledig då händer det inget kul alls, var på urdåligt humör ett tag igår på grund av det men bestämde mig sen för att njuta av att jag i alla fall var ledig.

Idag har jag städat och tvättat, måste ju passa på när jag är ledig och hemma. Ikväll ska jag till missarnas fd husse och äta middag tillsammans med honom och U, vi tyckte inte han skulle behöva sitta ensam på sin födelsedag så vi passar på att bli bjudna på lite viltkött.

Skönt att vara ledig men jag saknar min underbara P, känner mig halv utan honom. <3

…men nu måste jag hoppa in i duschen.

%d bloggare gillar detta: