Kategori: moblog

Ett nytt moln…

…dök upp på min redan mörka himmel och helt plötsligt gick plusset i ekonomin från uselt till obefintligt. Vägrade att be om pengar från far min, blev istället ett samtal till missarnas fd husse. Inte mycket, bara så att jag inte hamnar helt på minus. Äta borde jag kunna göra ändå, har rätt mycket i frysen och om inte så är det bara 25 dagar kvar till nästa lön.

Det var den här ångesten jag hade väntat mig när olyckskorpen flög över mitt huvud på Gran Canaria. Jag visste att jag inte borde ha åkt. Nu får jag betala för det.

Men nu, sova. Försöka glömma alla bekymmer för ett par timmar. Men då kommer saknaden istället. Saknaden som gör fysiskt ont. Blir så besviken på mig själv när jag skriver ledsna dm till honom, men jag kan inte få ur mig något bra och glatt just nu. Av samma anledning skrivs det heller inga mail längre. Vill inte förstöra, men det känns som det är precis det jag gör. F*n vad jag saknar honom!

Underbar låt!

Så underbar låt med underbar text.

”Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.”

Fyra veckor idag, fortfarande lika glad, fortfarande lika lycklig. <3

Av gammal ohejdad vana

Igår skrev jag ett lång inlägg om min gamla vän osäkerheten, we go way back. Tyvärr försvann mitt inlägg och allt mitt ”slit” var förgäves. Kommer tyvärr inte ihåg mkt av det jag skrev.

Hur som helst, min osäkerhet har alltid varit närvarande och jag kommer inte ihåg livet innan den blev min följeslagare. Min osäkerhet säger till mig att jag inte duger, att jag inte är något att ha, att jag är värdelös – så har det alltid varit. Från tidiga skolåren, då jag var reservkompisen som bara dög om ordinarie ”bästisen” var upptagen på annat håll, till de sista åren i skolan då jag visserligen hade kompisar men ändå alltid kände mig utanför.

Tro mig, jag vet att jag duger och jag vet att jag inte är värdelös, men när jag mår dåligt då kommer den gamla vanan fram och inom mig ljuder orden ”jag är inget att ha, jag är inget att ha…”.

Osäkerheten visar sig också på andra sätt, ett är att jag har svårt att säga vad jag vill göra, vad jag tycker osv. För varför skulle någon vilja göra det jag vill, höra vad jag tycker?

Ofta förstör osäkerheten, sätter käppar i hjulen. Så lätt går bra saker sönder för att jag blir osäker…

Men det är slut med det nu. Hör du det, osäkerhet, jag tänker inte längre ha dig som ständig följeslagare. Gå!

Dagen idag

De jobbiga sakerna för dagen avklarade, nu är det bara de bra sakerna kvar. Kramarna.

Lyckades faktiskt ta mig till jobbet idag utan att bryta ihop. Som tur var så stötte jag inte på så många arbetskamrater, slapp få frågor. Mötet med gruppchef gick också bra. Hon vill inte att jag glömmer bort den den möjligheten att jag kan stå kvar som anställd på akuten och få arbetsträna någon annanstans. Hmm, vet inte jag det, lockar mig inte alls.

Intervjun gick även den bra men jag tror ändå inte att jag får jobbet, en känsla jag har bara. Det känns som de tycker att jag är överkvalificerad för jobbet och dessutom begär för mycket lön. Men jag vill ju inte få lägre lön än vad jag har nu när jag i och med byte till ren nattjänst blir av med min rotationsersättning på 1500 per månad. Ja ja, jag får se hur det blir.

Men nu ska jag inte tänka på annat än att jag snart får kramas med P. <3

%d bloggare gillar detta: