Kategori: om vardagen

Jo men visst, jag står still hela dagarna

Mina ben, mina stackars ben är trötta i kväll! Vi hade studiedag på jobbet men några måste ju alltid jobba och denna gång var det min tur. Ett kvällspass stod på schemat och de kan vara allt från hur lugna som helst eller precis tvärt om, det vill säga fullt upp. I kväll vet jag egentligen inte vad man ska säga, vi har inte jobbat ihjäl oss hur som helst. Eller vänta, hur var det nu egentligen med mina trötta ben? Man skulle ju kunna tro att jag som operationssjuksköterska står still hela dagarna, och så är det också ibland. Idag blev det dock mer spring än vanligt och min FitBit visar just nu 17282 steg (3500-4000 har jag tagit till och från jobbet), inte så konstigt att jag är trött i benen.

Idag invigde jag nya skor också, piffiga och färglada. Kanske måste börja köpa mer neutrala stödstrumpor nu?

Nya jobbskor!

Nu blir det snart sängen men först måste jag packa inför morgondagens begivenheter. Måste hitta något i röran i garderoben, gärna något som gör att Fröken Fluff ser mindre ut som en boll, ska ju umgås med en massa snygga typer i morgon. 🙂

›› 14/100 #blogg100

Utbildning och piruetter

Lång dag idag, för lång så nu är jag trött. Men nöjd och glad. Började dagen med andra dagen på utbildningen, vilken visade sig vara mycket intressant och då speciellt patientberättelsen på slutet. Men mer om det en annan dag… På kvällen var jag sen på Art on Ice i Globen och det var helt magiskt! Fick se en av mina favoriter, Stéphane Lambiel göra sina underbara piruetter. Jag fick höra både Loreen och Hurts. Kanske skriver mer om kvällen någon annan dag också, men nu måste jag i säng för jag är verkligen trött. Men en liten bild på Loreen kan jag bjuda på. 🙂

loreen

›› 13/100 #blogg100

Man kanske skulle låta sig bli rekryterad

Denna vecka är riktigt lugn för mig när det kommer till jobbet eftersom två dagar ”försvinner” på grund av utbildning. Ovant att sitta och lyssna i två dagar, men utbildningen/kursen är riktigt intressant och berör även ett område som jag är ansvarig för på avdelningen. En av de roligaste sakerna med att få komma iväg så här är att man får tillfälle att träffa andra operationssjuksköterskor (och denna gång även undersköterskor och anestesisjuksköterskor). Man får höra lite hur de har det, de får höra hur vi har det.

Vi är ju för få, vi operationssjuksköterskor, och värre kommer det att bli om inget görs. På min avdelning är det inget problem, visst skulle vi säkert kunna vara fler men det fungerar. Så är det inte överallt och många operationsavdelningar söker folk, vissa sjukhus delar till och med ut rekryteringsbidrag till den som kan hitta någon som börjar jobba hos dem. Ett av de andra deltagarna på utbildningen berättade idag hur mycket de får om de hittar någon och berättade också att det oftast blir så att de delar summan med den de rekryterar. Och det var en ganska stor summa, även om man delar den på två. Så…jag funderade, man kanske skulle göra det till sin nya karriär – att bli rekryterad.

Men nej, jag är inte intresserad av byta jobb. Inte än.

(För övrigt är det inte bara operationssjuksköterskor som det är brist på när det kommer till specialistsjuksköterskor. Det är ju också så att det inte lönar sig för en sjuksköterska att specialisera sig, inte på flera år. Men det är en annan historia.)

›› 12/100 #blogg100

Om ”om” inte fanns

Ledig dag med inga planer på förhand, jag behöver verkligen dem. De där dagarna då det faktiskt inte gör något om du ligger i sängen till klockan 12 och sen sitter i nattlinne till långt in på eftermiddagen eller tills det är dags att gå och lägga sig igen. Jag hade visserligen en plan för dagen och det var att ringa boka tid hos frisören, men det glömde jag visst bort.

Jag låg inte i sängen till 12 idag, men det tog ett tag innan jag förflyttade mig till soffan. Och jag tog mig faktiskt ur nattlinnet idag eftersom jag tog mig ut på promenad vilket jag verkligen behövde för att rensa bort jobbiga tankar och känslor. Fick ordinationen när jag var sjukskriven för stress och depression att ta en promenad på minst en timme varje dag, något jag inte följde men som jag fortfarande ibland tar till när tankarna strävar åt fel håll.

Mina tankar idag levde i det förflutna och hos mina två stora demoner som format mig till den jag är idag. Min uppväxt och mina föräldrars problem. Den ofrivilliga barnlösheten. Jag har funderat på vem jag skulle vara om jag sluppit sorgen och smärtan, hur skulle mitt liv ha sett ut. Men de är en del av mitt liv som jag aldrig kommer ifrån, de har gjort mig till den jag är idag och det kan jag inte ändra på. Under promenaden så försökte jag, och lyckades till viss del, att vända mina tankar framåt utifrån de förutsättningar jag har. Försökte se min målbild, att jag lyckas med mina utmaningar och mår bra. Att se ljuset som finns där ute.

Men jag undrar och kommer nog alltid att undra hur mitt liv kunde ha sett ut om om inte fanns. Hade jag varit lyckligare? Hade jag mått bättre? Kommer aldrig få svar…

›› 11/100 #blogg100

Fröken är trött i kväll

Kan inte direkt påstå att jag var piggare idag när klockan ringde än vad jag var igår, hade lust att kasta iPhonen i väggen när den sa att det var dags att gå upp. Dagens pass blev inte lika lugnt som igår men å andra sidan så går det snabbare när det går i ett och snart fick jag åka hem igen. Somnade på tåget och hade helst velat gå och lägga mig direkt när jag kom hem men jag lyckades hålla mig vaken och kom dessutom ut och sprang intervaller.

Nu på kvällen har jag kollat på tremilen från Holmenkollen och Mästarnas Mästare, men nu blir det sängen trots att klockan bara är lite efter nio. Och att jag går och lägger mig så tidigt när jag dessutom är ledig dagen efter är verkligen ovanligt.

Är. Så. Trött.
Natt på er!

›› 9/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: