Tänkte jag skulle sammanfatta de senaste åren som gått innan jag somnar, är otroligt trött efter att ha jobbat a-tur (hade sovit för få timmar) samt efter passet sedan shoppat på bland annat IKEA. (Är lite avis på missarnas fd husse som köpte en iPhone 3GS, jag har ju bara en 3G.)

Vi börjar.

• 2000 Julafton 1999 så föds en söt belgare som får heta C…, han flyttar in hos oss i februari 2000. Ungefär i samma veva bestämmer jag mig för att den klassiska arkeologin inte är något för mig och jag börjar jobba heltid på ICA i stället. I början av sommaren rånas tidigare nämnda ICA och jag har oturen att jobba, mår inte så bra men jag stannar ändå kvar på ICA. Slutet av sommaren gifter jag mig men exmaken och sen åker vi till Bali och Lombok på smekmånad. År 2000 är även starten på vad jag brukar kalla de jobbiga åren eftersom vi i april börjar försöka få barn.
• 2001 Har ännu inte lyckats bli gravida, anar att något är fel eftersom jag blöder i veckor i sträck. Börjar miniutredning hos Kvinnokliniken. Mår fortfarande inte bra av att jobba på ICA men fortsätter med detta ändå, dvs enda tills vi rånas igen och jag blir sjukskriven. Hamnar i en personlig kris där jag tycker hela mitt liv är en stor lögn och funderar mycket på vem jag egentligen är, för det vet jag inte. Börjar viktväkta och de kommande 18 månaderna går jag ner 23 kg. Säger upp mig från ICA när jag inte får vara sjukskriven längre och börjar i december som personlig assistent.
• 2002 Detta är året då vi börjar utredas ordenligt för vår barnlöshet, otaliga hormonkurer hinns med under året men inget hjälper. Jag börjar fundera på att läsa till sjuksköterska men saknar ett år naturkunskap för att vara behörig. Söker Komvux men kommer inte in eftersom de anser att jag har för många högskolepoäng, söker istället en distanskurs som jag påbörjar. I december köper jag och exmaken hus eftersom vi anser att det är bättre för vår älskade hund C att slippa stan.
• 2003 Vi forsätter att behandlas för vår barnlöshet med flera hormonbehandlingar, nu några med efterföljande inseminationer – fortfarande inga positiva gravtest. Jag mår allt sämre och sämre i min barnlöshet och isolerar mig allt mer, medan exmannen umgås med sina vänner. Vi börjar att fundera på att köpa en till hund, denna gång en golden. Jag slutför min distanskurs i naturkunskap och skickar in en ansökan till sjuksköterskeutbildningen.
• 2004 Händelserikt år. Jag börjar läsa till sjuksköterska samtidigt som vi påbörjar IVF(ICSI)-behandlingar. Den normala medicineringen fungerar inte för mig och tre behandlingar avbryts eftersom jag får apelsinstora cystor istället för fina äggblåsor, anses nu vara en ”besvärlig patient” och de vet inte riktigt vad de ska göra med mig. I april flyttar min golden Daffe in hos oss, världens finaste kille! I slutet av sommaren påbörjas ännu en behandling, nu med en annan stimulering, vilket resulterar i att jag plockas på 7 ägg. Endast två av dessa blev tillräckligt fina embryon, ett får jag tillbaka och ett fryses in. Men det lilla pyret fäste aldrig och frysägget klarade inte upptiningen. Sorg. Ny stimulering, denna gång blir resultatet endast 3 ägg varav ingen delar sig tillräckligt bra för att det ska bli någon återföring. Äggdonation förs på tal.
• 2005 Några dagar in på det nya året berättar jag för exmaken att jag vill skiljas och jag flyttar en månad senare in i en studentlägenhet i ”grannbyn”. Exmaken och jag umgås fortfarande och är relativt sams. När han senare flyttar utomlands är jag till en början husvakt och hundvakt (C blir hans hund) men eftersom det är för jobbigt så får hans föräldrar ta hand om C och jag flyttar till en annan studentlägenhet i samma hus där jag tidigare bott. Jag träffar J.
• 2006 Blir i februari misshandlad av J som med buller och bång kastas ut ur mitt liv och min lägenhet. Tungt beslut fattas av exmaken och C‘s nya ägare (vana belgarmänniskor) och han avlivas. Han har alltid varit lite problematisk och besvären gick längre inte att ignorera. Jag flyttar ”hem” till Enköping. Sluttampen på sköterskeutbildningen, skriver bland annat C-uppsats för glatta livet.
• 2007 Examineras i mitten av januari, är nu färdig sjuksköterska och börjar jobba på en geriatrisk avdelning. Nätdejtar och träffar missarnas fd husse. Jag bor mer eller mindre hos honom men har fortfarande kvar min lägenhet i Enköping. Går på rosa moln och allt är toppen.
• 2008 Flyttar officiellt in hos missarnas fd husse. Slutar i januari med mina p-piller (som jag äter för att inte blöda hela tiden) eftersom jag ändå inte kan bli med barn. Går bara upp i vikt av hormonerna och jag vill gå ner de kilon jag lagt på mig sedan skilsmässan. Är under våren trött och illamående men misstänker ingenting. Testar i april positivt, jag är gravid, spontant gravid. Kan inte förstå det och testar och testar och testar. Lyckas tjata till mig ett VUL hos RPC där jag tidigare hade behandlats för mig barnlöshet. Glädjen byts till sorg när det visar sig att det inte finns något foster, bara en tom hinnsäck. Har fått ett MA och planeras för en medicinsk abort. Missfallet kommer dock igång av sig själv och två nätter sitter jag gråtandes på toaletten med fruktansvärda kramper och rejäla blödningar. Går i kognitiv beteendeterapi eftersom jag åter tappar bort mig själv och hamnar i en livskris. ”Ofrivilligt barnlösa blir inte gravida av misstag om det ändå ska sluta i missfall” är en tanke som är ofta förekommande. Söker nytt jobb och begär tjänstledighet från det gamla. I december flyttar jag ifrån missarnas fd husse.
• 2009 Börjar på nytt jobb och trivs otroligt bra både med jobbet och arbetskamraterna, ångrar mig inte en sekund att jag bytte. Erbjuds tillsvidareanställning och säger upp mig från geriatriken. I april träffar jag honom och jag faller mer än vad jag någonsin har gjort. Men känslorna är inte besvarade och jag är ledsen ett bra tag. Trivs mindre och mindre att bo där jag bor pga oroligheter i området, börjar leta lägenhet. Vinner en budgivning på en superfin lägenhet och flyttar in i december, känner mig genast som hemma. De första gråa håren hittas och min åldersnoja firar 10-års jubileum.

Orkar inte läsa i genom, säkert många felformuleringar och stavfel. Ha överseende. Nu sängen. Tidigt upp i morgon.

…när man ska gå och lägga sig och man kommer på att man inte plockat ur linserna. Trött och gnällig är man och suckar ljudligt.

…när man kommer på att eftersom man haft linserna i även bemödat sig att sminka sig innan man gick till jobbet. Trött och gnällig är man då man med fler ljudliga suckar börjar tvätta av sig sminket.

…när man kommer på att man får sova mindre än 5 timmar eftersom man jobbar dag. Tänker tyst att i morgon blir det glasögon. Men vad jobbigt det är…

…när man kommer på att man i morgon kommer jobba med en söt doktor i lämplig ålder som man kunde tänka sig att umgås privat med. Trött och gnälligt tänker man att det är väll lika bra att försöka se så bra ut som det bara går.

…när man kommer på att den söta doktorn i lämplig ålder precis gått och skaffat sig en flickvän.

För att förtränga hur jobbigt allt är får man väl tänka på alla de tusenlappar som kommer att försvinna vid morgondagens besök på Ikea, för DET är åtminstone inte jobbigt.

Nu sova.

Jaha ja, så var julafton över för denna gång. Dagen har varit ok, med jultacos hemma hos syrran och sen fika hemma hos papps och styvmor. Nu är jag trött, tar på krafterna att umgås med familjen och före det sitta på bussen fram och tillbaka. Så nu tänker jag lägga mig, jobbar ju resten av helgen.

Stor kram till alla min twänner som höll mig sällskap på bussen hem!

Känner mig lite ensam, lite tårar kikade fram. (Dock borttorkade nu.) Twittrade lite om det och ensamheten, och genast känns det lite bättre. Finns så många underbara människor där vid sina datorer som jag aldrig hade kommit i kontakt med om det inte vore för Twitter, som verkligen finns där när man behöver dem. Som stöttar, peppar, hurrar för en: Ni är bara bäst! Älskar er.

Läste precis några rader som fick mig att le: @Hoppfull – Det här inlägget påminner att jag måste snacka mer med den här tjejen, för jag vrålälskar hennes tweets. Awesome girl! Tack @jagheterandesch för de snälla orden!

Mitt i natten och jag sitter i köket vid mitt barbord som äntligen fått sällskap av en barstol. Har en till liggandes i en låda i hallen och två till ska införskaffas senare. Saga sover i fönstret och Siri ligger högt uppe på en kartong i vardagsrummet, allt är lugnt och stilla och i huset på andra sidan gården lyser bara en stjärna i ett fönster. Alla har haft förstånd att lägga sig, nästan. Trivs i mitt nya kök, trivs i min nya lägenhet och jag kommer trivas ännu bättre då alla flyttlådor är tömda och saker och ting är på sin plats.

Ska snart lägga mig och sova, tänker inte göra många knop när jag väl stiger upp denna dag för dopparedan. Sova ut, slå in paket, plocka ur några lådor, kanske bege mig till ICA för lite shopping så jag klarar mig de kommande dagarna när jag åter ska stå i landstingets tjänst. Julafton kommer att spenderas i Enköping hos min syster där vi ska äta tacos i sann jultradition. Ska sen en sväng förbi papps och styvmor eftersom styvsyster från Gotland och styvsyster från Örebro också ska dit. Vet att jag efter det kommer längta tillbaka hem till min lägenhet…

Så ser min planering ut för julen; slapp, socialisera, jobba. Men nu sova.

Har tvättat idag för första gången på nya stället. Jobbigt med tvättstuga i källaren när man bor på fjärde våningen, men jag får väl vara glad för gratis motion. Tvättstugan var en glad överraskning, otroligt nog. Två bra tvättmaskiner men det bästa av allt var de två bra torkskåpen, tvätten torr och klar hur snabbt som helst. Inte något släpande med blöt tvätt upp till lägenheten. Helt underbart.

Fast först så var jag ju tvungen att gå och handla tvättmedel eftersom jag glömt vad jag hade gjort av det paket jag redan hade. Och sen höll jag inte på att komma in i tvättstugan eftersom jag inte visste att man för att komma in tvättstugan måste plocka ut nyckeln ur ett skåp utanför. Som tur var så kom det en snäll granne från grannporten och visade mig, han hade bokat den andra tvättstugan. För det finns inte bara en bra tvättstuga, det finns två. Konstigt att man kan bli glad för så lite.

Och på tal om bli glad så blir jag glad för det underbara vädret vi har för tillfället. Kallt och snö, älskar det! Jag var ut en sväng idag, jag skulle lämna den gamla lägenhetens nycklar *tjohoo*, solen sken på de snöklädda träden. Så vackert, speciellt lövträden. Synd att jag inte hade kameran med mig.

Men nu lite CSI och sen ska jag plocka ordning i köket och sen plocka in lite kläder i garderoberna och sen slå in julklappar och sen… Tar aldrig slut.

Jaha ja, så var det över. Ledigheten alltså. För denna gång. Nu lite jobb ett tag och sen har jag faktiskt turen att vara ledig fyra dagar på raken, men sen blir det jobb, jobb, jobb och jobb. Men ärligt talat, lite mer ledigt nu på en gång skulle inte vara helt fel. Är rätt trött efter flytten och inte blev det bättre av flyttstädningen, men nu är det klart i alla fall och det enda som återstår är att lämna in nycklarna. Tjoho! Sen inget mer Gottsunda för mig!

Nu dags för sängen trots att klockan är tidig, sa ju att jag var trött. Kanske orkar läsa lite…

Äntligen är jag på plats i nya lägenheten och det känns så otroligt bra att det inte finns ord till att beskriva det. Att det sen brann en bil på granngatan till min i morse gör att det känns bättre ändå. Känner redan nu att jag kommer att trivas i denna lägenhet, vilket är tur eftersom den faktiskt kostade en hel del.

Flytten gick smidigare än vad jag trodde att den skulle göra. Men attans vad jobbigt det är att släpa allt sitt bohag upp till fjärde våningen! Mitt ena knä och båda mina vader har protesterat både idag och igår när jag gått uppför trapporna, som tur var så höll de i lördags och det var ju huvudsaken. Har fixat i ordning en del men har fortfarande en tredjedel av vardagsrummet fyllt med kartonger, men det får ta den tid det tar. Har ingen lust att stresspacka upp allt och sen inte få det i den ordning jag vill ha. Som det är nu står vardagsrumsmöblemanget som jag vill ha det, likaså med sovrummet, och det räcker. I köket saknas det barstolar och i hallen har jag inga möbler alls så sånt måste införskaffas när jag bestämt vad det är jag vill ha. Barstolarna vet jag redan så där är det pengarna som saknas. Fick dock ett litet bidrag till det idag av min far och styvmor, en födelsedagspresent som verkligen uppskattades.

Nu ska jag ta och titta lite på tv och sen är det sängen som gäller. Ska upp relativt tidigt i morgon och åka till gamla lägenheten, för tyvärr är det så att ingen varit smart nog att ge mig flyttstäd i födelsedagspresent.

Och just jag, bilder kommer så småningom, när jag får ett bildbehandlingsprogram att fungera.

…och av ensamhet. Nu får jag ge mig.

Flytten kommer allt närmare och samtidigt frustrationen över att inte klara av allt själv. För jag är en sån som vill klara av saker och ting själv, oavsett vad för saker det gäller. Sen hatar jag att be om hjälp och det har jag ALLTID gjort. Hur som helst, missarna fd husse ska hjälpa till och en gemensam kompis från hans jobb (men hon är sjuk så hon vet inte hur mycket hon orkar). Syrran pratade om att hon kanske kunde hjälpa till, men jag får se hur det blir med det. Styvmor jobbar, annars brukar hon vara bra på att bära. Och kommer inte styvmor är det ingen idé att pappa kommer eftersom han inte får bära…

Och vilka finns det sen att fråga? Inte många, och därför kommer tårarna. Och jag känner mig ensam, inte nog med att jag saknar någon att kramas med, jag saknar vänner också.

Inte långt kvar nu tills det är dags för flytt. Känns fortfarande mycket overkligt att jag snart sitter i min egna lägenhet. Visst, denna är ju också min egen men ändå inte eftersom det är en hyreslägenhet. Bara några dagar nu så denna helg har spenderats med att rensa och packa. Har rensat ur en hel del kläder och slängt en massa prylar som bara har legat i lådor de senaste 5 till 25 åren. Många minnen som kommit i dagen så några tårar har runnit.

Och för övrigt så blöder jag igen, denna gång dock planerat eftersom jag ätit en kur Primalut Nor. Trodde att jag skulle slippa det i och med att jag fick spiralen, men surprise surprise – den hade ramlat ur när eländet var som värst i början av sommaren. Kramper utan dess like har jag haft så jag har levt på Ipren…och kolhydrater. Så här har det fuskats. Men nya tag nu. Och mindre hattiga inlägg senare. Nu sova.