Etikett: smärta

Alltså mitt knä

Jaha, vilken ortoped ska få den stora äran att klämma på mitt knä – det är frågan idag. Det blev inget försök till att ge sig ut och springa idag, gav upp den idén när jag provade roddmaskinen på gymmet. Visst, jag kan böja benet, men rörelseomfånget är helt klart begränsat på grund av rätt så stark smärta. Det gör inte ont när jag går och de få löpsteg jag har tagit har inte heller gjort ont men jag vill ändå få det kollat innan jag ger mig ut och springer. Om det nu skulle vara något så vill jag inte förvärra det genom att springa, vill få ett ok från en ortoped först.

Lite lustigt. Olika sorters smärtor eller någon svullen lymfkörtel och jag tänker ”äsch, det är inget / det går över”. Mitt knä gör ont och tanken är att jag måste få det kollat…vill ju inte förstöra min marathonsatsning. Ska bara bestämma vilken ortoped på jobbet som jag ska hoppa på.

För övrigt idag – en förlamande trötthet. Inte fått något vettigt gjort, förutom en tur till gymmet, och nu blir det sängen. Ska bli så skönt att få sova.

›› 9/100 #blogg100

Den fula avundsjukan

Ibland slår den till, den där avundsjukan som jag inte är stolt över. Den där fula. Den som man inte pratar om. Den som jag försöker dölja de gånger den dyker upp.

Avundsjukan när någon annan är gravid.

Igår när jag som vanligt kollade igenom aktiviteten på Instagram slog den till med full kraft. Jag kunde inte ens tänka att jag önskade att jag också var gravid. Det var bara jag, jag, jag. Varför är inte JAG gravid!

Jag skäms när jag tänker på det i efterhand. Sorgen och smärtan över vetskapen att det aldrig kommer vara jag som stoltserar med min mage på ett foto på Instagram går inte att beskriva. Men. Jag borde inte bli avundsam för det. Det är inte rätt.

Tjejen på fotot är verkligen någon jag är uppriktigt glad för att hon äntligen har träffat någon, äntligen blivit med barn. Hon är en gammal klasskompis, alltså i samma ålder. Så egentligen är jag glad. Men avundsjukan, ibland slår den till fast man inte vill.

Samtidigt har jag en annan gammal klasskompis som för tillfället går igenom hormonbehandling för att plocka ut ägg innan hon ska börja med cellgifter. Så olika situationer, den ena glädjefull, den andra bara hemsk. Tänker på dig, S, jag hoppas du vet det…trots att jag är en sån dålig vän, men det är jag å andra sidan större delen av tiden. (Vi får se till att boka in ett besök till dig nån gång när det passar. Om du vill förstås.)

Nr 9 av #blogg100

J*kla skitfot!

Observera hålet i mina snetrampade vinterkängor.

Har lust att hugga av mig min vänstra fot, j*kla hälsporre! Eller ska jag säga j*kla vinterskor som startade eländet för flera månader sedan. Det hela började, igen, när de åkte på när kylan kom. Det första jag tänkte på när de kom på var om de verkligen hade varit så snea i (inner)sulan förra vintern. Hmm, kan verkligen inte minnas mig det. Men hur det än var, jag knatade i dem och knatade lite till…en del långpromenader…en del kortpromenader. Och sporren var tillbaka rätt så omgående och det med besked. Men envis som jag är som promenerade jag vidare  i mina snetrampade skor.

Nu, eller egentligen rätt så länge nu, har jag ont i stort sett dygnet runt. Fruktansvärd smärta efter jag sovit eller legat på soffan ett tag, så ont att jag knappt kan gå eftersom det gör ont enda upp i vristen. En molande värk i stort sett dygnet runt, med ibland förekommande huggsmärtor som någon spikar en spik upp under hälen. Inte kul, I tell you, inte kul.

Så idag tänkte jag att jag 1) måste hitta nya vinterkängor (har visserligen två par andra skor jag kan ha men de fyller inte riktigt samma syfte och passar inte alls på min 40-50 minuters promenadväg som jag har till jobbet) och 2) köpa nya jobbskor eftersom mina börjar bli extremt slitna. (Om vi säger så här, bilden på min trasiga jobbsko togs för 246 dagar sedan och de har inte blivit mer hela sedan dess.)

Trasig sko

På skoletaruppdrag numero 1 hittade jag ingenting jag ville ha. Inget som passade det syfte som skorna skulle ha i alla fall, det vill säga varma och sköna att gå långt i, men för den delen fick de inte vara allt för fula. Hittade ETT par skor som nog visserligen var varma men hade en klack på 5 cm, inte vad jag vill ha efter mina långa pass på jobbet.

Även på skoletaruppdrag numero 2 kammade jag noll. Jag som tänkte att det inte skulle vara några problem eftersom jag visste vad jag ville ha, vilket var exakt sådana som jag redan har och helst också i samma färg eftersom det piggar upp den annars helvita utstyrseln som jag svansar runt i på jobbet. Men nej, det visade sig inte vara så lätt som jag trodde då modellen inte finns i rött. Den finns inte i rött nu, vill säga, eftersom det kommer åter om några veckor/månader i den färgen. Just nu fanns det bara svarta och det vill jag verkligen inte ha. Får helt enkelt kolla in andra Eccobutiker och se om de har några röda som ligger och skrotar i något hörn.

Nu är det jag som är sugen på att boka in en behandling för min trilskandes vänsterfot! Som för övrigt, under tiden jag skrivit detta, underhållit mig med en molande bultande värk så att jag ej ska glömma bort den.

%d bloggare gillar detta: