Kronisk hosta, jag antar att man kan kalla det jag har för det. Jag är inne på det elfte året som jag hostar nu, elfte året! Varför jag hostar? Ja, det vet jag inte. Och inte något som läkare på vårdcentralen kunnat svara på heller, de senaste besöken har dessutom mer fokuserat på mitt psykiska mående istället för min envisa hosta.
Alltid när jag är förkyld så blir hostan värre och denna gång är ingen skillnad. Att bara hosta är en sak, men att hosta så jag kräks är en annan och det är just den biten som blir värre när jag är sjuk. Jag hostar ofta, eller alltid, när jag äter och ofta måste jag gå och kräkas för att kunna fortsätta att äta. När jag är sjuk är det helt omöjligt att inte kräkas i samband med att jag äter. Idag har den biten varit helt hopplös, och det gör mig så trött och less på den här jäkla hostan.
Min syster har samma problem, förutom att hon inte kräks lika mycket som jag gör. Hon har hostat några år mer än vad jag har, hon ska alltid vara värst. För oss båda har det börjat med att vi hostat i samband med en förkylning, men sen har vi inte slutat hosta. Inga av de läkare som hon har träffat har lyckats komma på någon lösning eller idé till varför hon hostar heller.
Råd vi har fått: gör inte sånt som får oss att hosta. Det är ju lite svårt eftersom vi hostar under hela dygnet, när vi sover, när vi äter, när vi andas… Andas genom näsan, hjälper inte heller. Ät inte sånt som du hostar av. Ok…då får jag inte äta något, visst finns det saker som jag hostar mer av, som till exempel choklad och det tänker jag inte sluta äta.
Skulle bli så skönt att bli av med hostan eller åtminstone få något som lindrar den, men det lär ju aldrig hända. Så istället så hostar jag på, och kräks. 🙁
När det kommer till träning så stör hostan inte så mycket, jag hostar främst när jag slutat träna men kan då få hemska hostattacker. När man tränar bland folk får man en hel del blickar, ”borde hon verkligen träna med den hostan, hon är ju sjuk!” En tröja med texten ”jag är inte sjuk, har bara kronisk hosta” är något som både jag och min syster skulle vilja ha.
(Hur det fungerar att jobba med hostan? Jodå, det går hyfsat. Det har hänt två gånger att jag fått osterila mig och rusa från operation eftersom jag kräkts i munskyddet. Inte så trevligt kan jag meddela. Det är lite jobbigt med vakna patienter ifall jag skulle få en rejäl hostattack, för det händer ju några gånger om dagen.)
Och idag hade jag tänkt skriva om svårigheterna att komma igång med träningen igen men istället var jag tvungen att gnälla av mig lite om min jäkla hosta. Jag. Är. Så. Less!
›› 14/100 #blogg100