Skytten (23/11 – 22/12)
Allt är inte så grått som du tror. Du skulle bli överraskad om du visste hur många vänner du har.
(från Passagen)
Kanske det, men just nu känns det ganska så grått.
Etikett: deppig
Regnar
Nybadad, ovanligt att jag badar dagtid men eftersom jag frös så blev det så i alla fall. Humöret är verkligen inte på topp, dels för att tankarna snurrar och dels för att regnet öser ner ute. Hade faktiskt tänkt cykla in till stan och tränat, men jag kan verkligen inte motivera mig till det just nu. Kanske så tar jag på mig regnstället och tar en promenad i stället. Problemet är att jag vill ha något sött – bullar, godis, choklad, vad som helst duger. Inte bra, inte bra.
Och så känner jag mig ensam. Ensam och deppig. Ensam, deppig och semester. Vilken bra kombination. Lägg då till även regn i den kombinationen så blir den svårslagen.
Födelsedag
Idag fyller min exman år, hoppas han får en bra dag men det får han säkert. Har inte haft någon kontakt alls med honom de två senaste åren. Tyvärr. Jag har dock mailat honom en eller två gånger sedan dess eftersom han fortfarande har kvar lite saker som är mina, eller jag antar att de är kvar i någon låda hos hans föräldrar. Synd att det skulle sluta så här…
…och så regnar det ute.
Lördag
Fredagen sprang förbi snabbt, trots lite att göra och relativt dåligt humör. Eller kanske inte direkt dåligt humör, det var mer att jag var uttråkad och en smula (men bara en smula) ledighetsapatisk och deppig. Funderade på livet, hur det varit och hur jag vill att det ska bli. Fick i alla fall städat idag och sen så kom jag ut på en promenad i solskenet, blev nästan en mil så jag är nöjd. Satt ett tag på en brygga och njöt av solen lite, pratade lite med en trevlig kanotist och tog lite kort med iPhonen. Väl hemma igen så blev det inte en viktväktarmiddag, ska snart ta tag i ätandet igen. Och tränandet för den delen också, men benet mår inte så bra än vilket jag märkte under promenaden.
Idag, lördag, är det dags att jobba igen… Får förhoppningsvis en lugn helg. Men nu dags att sova lite igen.
Ett år har gått
För ett år sedan lämnade mitt lite knytt mig, men egentligen hade knyttet lämnat mig tidigare. Det var bara den tomma hinnsäcken kvar, nu blödde jag ut den med medicinsk hjälp. Missfallet var ett faktum. Mitt lilla knytt ville inte stanna hos mamma.
Jag har någon gång fått kommentaren att det var tur att jag fick missfall eftersom jag inte längre är tillsammans med katternas fd husse, men hur kan det vara tur. Visst, det hade varit tungt att vara ensamstående mor men jag hade klarat det. Jag har också några gånger fått kommentarer som att det var tur att jag och exmannen aldrig lyckades få barn, trots alla tunga år då vi kämpade. Men utan de tunga åren, vem vet, det kanske hade fortfarande varit vi.
Ibland är den ofrivilliga barnlösheten närmare, idag är en sån dag.
Avslutar med en favorit.