Idag var en sån där dag då allt bara känns fel och det jag helst vill göra är att få lägga mig på soffan och bara glömma världen utanför. Idag var en sån där dag då det inte gick eftersom jag var tvungen att jobba. Kände det redan i morse hade huvudet sa ifrån, att humöret inte var där och allt jag ville göra (förutom att lägga mig på soffan och glömma världen) var att gråta. Men det gjorde jag inte.
Jag vet vad det beror på, jag har varit för aktiv den senaste tiden och inte haft någon dag då jag verkligen inte gjort något alls, de där dagarna jag behöver för att inte huvudet ska krascha rakt in i väggen. Men jag tycker jag hade ”ledig” tid i helgen, jag tyckte att jag hade tänkt på att planera in tid då jag verkligen bara kunde vara men tydligen så räckte den tiden inte till. Det fåniga är att jag knappt gjorde något i helgen men jag antar att föregående helg ihop med en tuff vecka på jobbet gjorde att jag behövde längre tids ”återhämtning”.
Nu har jag i morgon framför mig, en dag med jobb och träning, sen är jag ledig igen. Bara jag överlever morgondagen så kan jag spendera hela onsdagen med att inte göra något. Visserligen hade jag tänkt åka och klämma lite på den cykeln jag planerar att köpa, plus att inhandla material så jag kan göra min skidor redo för sommarförvaringen, men de sakerna får vänta. De är inte viktiga, det är viktigare att ge mig själv tid så att jag orkar….
Jag tycker inte om att befinna mig på gränsen till att braka ihop, att krascha. Jag vill inte göra det igen, har gjort det en gång och det var inte kul. Förra sommaren var jag på väg igen men lyckades vända om med hjälp av sömntabletter i någon vecka. Jag vill inte hamna där igen.
Så jag lyssnar på mig själv.
›› 3/100 #blogg100
