Etikett: #blogg100

Dagens tur: 54 km

by  on  in om cyklingen • 0 Comments

Dagens tur

Men så där ja, 54 km och två kanelbullar senare så sitter jag nu i soffan och får kämpa för att hålla ögonen öppna. Jag kom ut efter klockan ett idag, senare än vad jag hade tänkt men jag fastnade vid köksbordet med datorn. Ute sken solen så till sist kom jag iväg i alla fall. Jag hade tittat ut en runda tidigare och den var dagens mål, jag hade inte riktigt koll på hur lång den var men visste att den skulle vara längre än den senaste rundan jag tog. Den slutade på 54 km och några meter till så jag är nöjd. Däremot är jag inte riktigt nöjd med väglaget under hela rundan då en en vägsnutt på några kilometer var tjälskadad, stora hål som jag fick snirkla mig runt och kunde knappt hålla styrfart. Efter det kom det några backar som jag faktiskt gick i, men sen blev vägen bättre som tur var. Men naturen! Helt underbar. Bilden ovan är från den sjö jag kom fram till efter de ”dåliga” kilometrarna. Sen kom det en tråkig bit och då blev jag trött, dessutom var det motvind och jag ville bara ge upp men de kunde jag ju inte göra så det var bara att trampa på… Med trötta lår kom jag till sist hem.

Soligt. Härligt. Nöjd. Trots en del tankar om att det var tungt och tråkigt, som tur var de bara ett kort tag i alla fall.

›› 78/100 #blogg100

Att bli bortglömd

by  on  in om vardagen • 0 Comments

När jag var liten var jag en reservkompis, en person som bara dög när den ordinarie bästa kompisen var sjuk eller bortrest. Vi var sju tjejer i klassen från lekis till femte klass. Två plus två plus två, och så jag ensam. Det var så tydligt. Detta förföljer mig än idag, väcker jobbiga känslor när jag blir utesluten från saker, jag blir ledsen. Ibland blir man utesluten av misstag, det hände idag. En arbetskamrat slutade för några månader sedan men vi kom inte ut och firade av en henne förrän idag, men att det var idag hörde jag vid tretiden men de andra hade fått mail för några veckor sedan. Men jag hade blivit bortglömd, och jobbade idag kväll så jag kunde ju inte följa med. Det hade mailats till dem som hade bidragit till present, vilket jag hade gjort.

Och tårarna kom. För en sådan liten sak. Och jag kände mig lika värdelös som jag gjorde när jag var liten.

Men nu kom jag iväg och träffade henne och de andra en kortis efter jag jobbat klart, blev övertalad att göra det av hon som hade missat att maila mig. Den personen och jag har haft våra duster tidigare och att hon då övertalar mig att komma, ja, det kändes ju rätt så bra.

›› 77/100 #blogg100

Som en tant

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Nej men om man skulle ta och virka lite. Sovit en stund på sängen, råkade visst hamna där och råkade visst somna. Det var verkligen inte meningen men det var så skönt. Och välbehövligt. Har nu fixat matlåda och gjort rent kattlådan och nu blir det virkning. Som en tant. Ja, ja, är väl det då.

›› 76/100 #blogg100

Skutteli skutt, hoppeli hopp!

by  on  in om vardagen • 1 Comment

Idag blev det klart, eller klart har det varit ett tag men nu är alla inblandade personer meddelade så nu kan jag prata om det lite mer öppet. I ett par veckor nu har bara ett fåtal personer vetat om det och det har viskats om det bakom stängda dörrar, men nu har alla viktiga parter fått ta del om det som bubblar inom mig av förväntan…och även en liten smula ångest. Jag har sagt upp mig och till hösten börjar jag på nytt jobb, fortfarande som operationssjuksköterska men på ett annat sjukhus.

Idag blev det officiellt på jobbet och jag kunde prata om det mer öppet. Det värmer att mina kollegor säger att de kommer att sakna mig och att de tycker det är tråkigt att jag ska sluta, det värmer mer än vad de tror. Jag går ju alltid med den känslan att ingen tycker om mig och att ingen egentligen tycker att det är kul att jobba med mig. (Dumma hjärnspöken och gamla invanda mönster, jag vet. Eller vet jag?) Jag är glad och förväntansfull över det nya som ligger framför mig, men samtidigt vemodig att lämna det jag har nu. Man vet ju vad man har men aldrig vad man får. Men ibland måste man ta steget och hoppa. Och det gör jag nu. Det gamla finns oftast alltid kvar, på ett eller annat sätt.

Så vart hoppar jag? Nej du, det håller jag tyst med ett tag till. 🙂

›› 75/100 #blogg100

Den ofantliga tröttheten

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Tre operationer idag och jag är helt slut, trött i huvud, trött i ben, eller trött i hela kroppen förresten, ont i nacken. Vilket underbart jobb jag har. Fast jag tycker om mitt jobb, vet inte varför det gör mig så trött just nu. Visst, jag har varit hemma och ”sjuk” med min nacke, men tycker inte det förklarar varför jag blir så trött. Är det våren? Tror jag skyller på den för tillfället…

›› 74/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: