Kategori: om träningen

Förlåt pappa!

by  on  in om träningen, om vardagen • 0 Comments

De senaste veckorna har jag inte skött mig, jag har ätit helt fel i ett par veckor nu – chips, godis, glass, bullar. Ett tag efter du dött så vräkte jag i mig onyttigheter, det var allt jag fick i mig, och jag lovade dig då att även om jag visserligen åt fel just nu så skulle jag snart skärpa mig. Jag lovade att till min födelsedag, årsdagen av det som hände, skulle vara i form och gått ner de överflödiga kilon som jag så länge gått och burit på. Och jag började bra, vid nyår la jag om min kost och började springa, det kändes bra och jag gick ner i vikt. Så började mitt knä att ge sig till känna och sen blev jag sjuk och sen…ja, vad ska man säga.

Hur som helst, dags att ta tag i det igen. Jag vet av erfarenhet att jag har svårt att starta om igen efter ett par veckors syndande, men jag lovade dig att denna gång skulle vara den gång då jag faktiskt får till en varaktig förändring. Eftersom mitt knä fortfarande besvärar mig lite så bestämde jag mig för att börja träna på gym igen.

20130421-214850.jpg

Pappa, nu ska jag skärpa mig så idag var jag och tränade!

Nr 89 av #blogg100.

Härliga 9 km!

by  on  in om löpningen • 0 Comments

För 22 dagar sedan var jag ute och sprang, sedan dess inget. Först var det mitt knä som spökade lite och sen blev jag sjuk. Har de senaste dagarna tänkt att jag måste börja igen för att inte tappa det som jag redan byggt upp, trots detta har jag inte alls varit sugen på att ge mig ut. De två senaste dagarna har jag känt mig rastlös och idag var den känslan ännu värre, så vid tvåtiden idag hoppade jag i löparkläderna och skorna och gav mig ut. Jag satte inte på min 10K Runner-app, jag hade inga direkta mål men jag hade funderat lite på vilken runda jag skulle ta. Jag hade inte heller någon brådska, ville ta det i en takt som kändes behaglig och som skulle göra att jag orkade springa en ganska lång stund. Jag kände att det var vad jag behövde!

904

Det slutade med en runda på 9 km, nio härliga kilometer! Jag gick över några isfläckar och uppför en backe, men för övrigt sprang jag hela vägen. Inte på någon toppentid, men så var det ju inte heller det jag var ute efter. Jag var ute efter den där härliga känslan som man ibland kan få när man är ute och springer, den som gör att man ler mot hela världen och har man tur så ler delar av världen tillbaka mot en. Och det gjorde den idag!

Nr 69 av #blogg100.

Den där svackan

by  on  in om maten, om träningen • 0 Comments

Förra veckan skrev jag att jag hamnat i en svacka när det kom till matlagning. Jag hade hoppats att den skulle ha gett med sig till denna vecka men så har inte varit fallet, den har snarare fördjupats. Eländet började ju igår och jag hade på känn redan förra veckan att det var på gång, bland annat för att jag brukar få en öm lymfkörtel och tappa lite mer hår än vad jag vanligtvis gör. En annan tydlig sak var att vikten gick upp, trots att jag åt bra och rörde på mig som jag skulle. Just det här med vikten har jag varit med om förr och är det något som är motivationssänkande är det det just att det man gör inte ger något resultat.

Matlagningen denna vecka har helt klart blivit lidande, igår blev det knäckemackor till middag och en köpesallad från Pressbyrån fick bli lunch ikväll. Inte bra och inte gott. Idag har jag varit och fikat hos en vän på kvällen och väl hemma fastnade jag framför teven och datorn men jag måste verkligen fixa så jag får matlådor. Och jag måste göra det nu. Tröttheten har mig i sitt grepp, är ständigt trött visserligen, men jag får inte den hindra mig. Jag får inte låta denna svacka hindra mig, jag måste upp igen. Jag måste fortsätta, jag har ju bestämt mig att denna gång ska vara den gång som jag faktiskt lyckats. Dessutom har jag ”lovat” pappa.

När det kommer till min träning, eller min löpning vilket är den enda träning jag utför, så är även den på nedåtgående. Denna vecka är första veckan sedan jag startade som jag inte lyssnat på min iPhone när den har sagt att det är dags att springa. Varför? Delvis svackan, delvis att jag från och till känt mig en smula förkyld, och slutligen delvis för att jag har ont i mitt vänster knä när jag går i trappor. Av de tre orsakerna är det bara den sistnämnda som egentligen är ett giltigt skäl, för den smula som jag har känt mig förkyld har verkligen varit liten.

Men iväg med mig nu, dags att ordna de där matlådorna så att jag sen kan krypa ner i min underbara säng.

Nr 49 av #blogg100.

Vecka 9, dag 1

by  on  in om löpningen • 0 Comments

20130306-223520.jpg Är trött ikväll, har varit trött hela dagen egentligen. Men trots trötta ben så gav jag mig ut på dagens planerade löptur, första halvan var helt ok och den andra var ok förutom de sista tio minuterna då jag nästan kröp fram.

När jag var klar så kallade 10K Runner mig ett Pro! Ja, men nej, kanske inte. Men kanske en dag. 😉 Nu ska den här trötta och ledbrutna kroppen få lägga sig och sova.

Nr 43 av #blogg100.

#enfemma om dagen

by  on  in om träningen • 2 Comments

Jag är extremt ovillig till att gå upp tidigt, helt klart en nackdel när man jobbar inom vården. Jag vill ta vara på varje minut som jag kan sova så jag har aldrig förstått anledningen med att snooza. Om du vet att du måste upp senast en viss tid för att hinna till jobbet genom att gå/cykla eller åka buss/tåg, varför ställer man inte klockan på den tiden då? Nej, istället så har man klockan att ringa tidigare för att sedan behöva vara vaken och snoozar flera gånger. Jag ställer klockan på en noga uträknad tid för att jag ska hinna göra mig klar tills det är dags att gå, jag blir sur om jag vaknar före klockan ringer – även om detta visar sig vara bara någon minut innan det är dags att gå upp. Jag vill sova varje möjlig minut!

Därför är det rätt olikt mig att jag haka på @bybalsam´s utmaning #enfemma. Att träna fem minuter på morgonen när jag går upp?! Jag?! Ett skämt, det skulle man kunna tro, men jag har bestämt mig. Eftersom jag för tillfället bara springer så tyckte jag detta var en bra utmaning att hoppa på. Även om det är på morgonen, så idag ringde klockan fem minuter tidigare än vanligt. Vaknade med många svordomar i munnen och suckade ljudligt innan jag kom på varför klockan ringde så tidigt. Hoppade ur sängen och gjorde dagens övning i fem minuter. Hurra för mig! Nu är det bara att fortsätta i fem veckor till, kommer bli många suckar…

Om jag nu tycker att det är så jobbigt att gå upp tidigt så kan man ju fundera över varför jag inte går och lägger mig tidigare på kvällen. Fast det spelar ingen roll, trots att jag lägger mig tidigt så vill jag sova mina minuter på morgonen och detta även om jag redan sovit i tio timmar. Sån är jag, kvälls- och nattmänniska och verkligen ingen morgonmänniska och kommer nog aldrig att bli.

Nr 20 av #blogg 100.