Kategori: om träningen

Making myself awesome…eller något sånt

by  on  in om löpningen, om vikten • 0 Comments

20130209-210236.jpg Tycker om startbilden i min löparapp 10K Runner, från soffpotatis till löpare. Jag kanske inte låg på soffan när jag började följa programmet, men jag hade inte sprungit sedan Topploppet i september så det var lite kämpigt att komma igång.

Jag är ju rätt ny med det här att springa. Med medfödda knäfel som krävt operationer så har det varit lätt att skylla på mina knän så fort det var dags att springa i skolan. Att jag sommaren 2010 skulle börja springa var alltså otippat, men jag hade bestämt mig och med nyinköpta skor så gav jag mig ut första gången….och trodde jag skulle dö. Jag körde ett program där första rundan bestod i att man skulle jogga långsamt i en minut, sen gå raskt en minut och göra det tio gånger. Jag trodde ärligt talat att jag skulle dö de där minuterna, jag räknade sekunderna och orkade knappt springa/jogga en minut. Det. Var. Hemskt. Men jag fortsatte envist med programmet som löpte under fyra veckor. Jag kommer inte ihåg hur länge jag hade hållit på när jag en dag kom in var och förvånad över att jag faktiskt tyckte det var kul. Kul?! Jag?! Tycka om att springa?! Jo, men så var det, jag tyckte om det.

När jag började springa 2010 så vägde jag runt 78 kg, när jag började springa i år vägde jag 88 kg och det har märkts. Kroppen känns tyngre och även om jag inte trodde jag skulle dö vid första passet, utan snarare att det gick riktigt lätt, så märks det att jag väger mer. Det jobbar jag ju på och idag väger jag 85,6 kg, på väg åt rätt håll. 🙂

Årets stora utmaning blir Tjurruset i oktober och jag ser verkligen fram emot det!

Nr 18 av #blogg 100.

Att bryta vanor och skapa nya

by  on  in om maten, om träningen • 0 Comments

Fem veckor avklarade med min ”nya” livsstil, det vill säga äta bättre och röra på mig mer. Jag har förutom mina två dagar iväg på kurs förra veckan ”skött mig bra”, jag har ätit enligt den plan jag gjort upp och sprungit enligt schemat i appen 10K Runner. Jag är stolt över mig själv, jag är nöjd. Under dessa fem veckor har det funnits dagar då jag mått dåligt, dagar då jag i vanliga fall skulle ha skitit i allt och köpt mina gifflar, glass, chips och godis – men det har jag inte gjort.

Tanken var att jag skulle låta det gå några veckor så jag ordentligt kom in i denna livsstil igen, för att sen ta tag i ett beroende jag har – Pepsi Max. Idag var dagen då jag skulle sluta dricka på vardagarna och bara köpa en flaska (1.5 liter) till helgen. Men idag så var jag inte lika övertygad längre om att detta var dagen då beslutet skulle genomföras och testas. Jag var och veckohandlade efter jobbet, jag köpte ingen Pepsi Max (den var slut!) men känner på mig att det kommer ske i morgon.

Så minska ner på Pepsi Max…jag börjar i mars istället.

Nr 13 av #blogg100

Att inte falla i alla hål

by  on  in om löpningen, om maten • 0 Comments

Som jag skrev igår så föll jag i ett hål. Som tur var så är verkar det vara ett grunt hål, eller så lyckades jag grabba tag om kanten och på så sätt hindrat ett fall ända till botten. Idag känns det bättre, har försökt vara aktiv och inte tänkt för mycket. Kanske inte rätt väg att gå, men just nu är det den jag väljer att ta.

När jag faller i dessa hål så brukar vanligtvis kosten bli lidande. Denna gång har jag kämpat hårt för att inte falla även i det hålet, men när ICA skyltar med Pågens Gifflar precis innanför dörren så blev det tufft. Det vanliga är att jag genast skulle ta två påsar på en gång och stoppa i korgen, fortsätta in i affären, plocka ner smågodis eller chips i korgen för att sen avsluta med glass. Det här har hänt många gånger, men inte igår – men det var tufft. De gamla vanorna är djupt rotade och jag har alltid ätit när jag mått dåligt. Alltid.

Men jag skötte mig inte helt, men om man jämför hur det kunde ha varit så har jag verkligen lyckats. Jag åt 25 gr tortillachips på kvällen, jag hade mer hemma men den stora vinsten är att jag bara åt det jag mätt upp. Istället för att äta har jag tittat ifatt de serier som jag tittar på, tagit promenader, gosat med missarna och tittat på Biggest Loser.

Jag har också funderat på hur jag ska göra med Tjurruset – ska jag eller ska jag inte?! Jag hade ju tänkt springa Tjejmilen i år igen, men eftersom min systerdotter ska gifta sig samma dag så faller det loppet bort. Nu kan man inte jämföra Tjejmilen med Tjurruset precis, även om Gärdet vid förra årets Tjejmil var en leråker. Jag har tittat på filmer från Tjurruset och jag blir verkligen sugen på att prova! Jag kommer ångra mig om jag inte anmäler mig, men jag tror att jag kommer ångra mig om jag anmäler mig också. Så hur göra?! Än finns det platser på söndagen, extradagen som det lagt till eftersom intresset varit så stort.

Se film från Tjurruset 2012 i Åkersberga. Filmen nedan är från Tjurruset i Karlstad. Visst ser det kul ut!!

Nr 12 av #blogg100

Hurtbulle

by  on  in om löpningen • 2 Comments

För några dagar sedan så skrev jag på Facebook att jag anmält mig till Midnattsloppet och postade också ett videoklipp från Tjurruset och undrade om någon var sugen att hänga på. Idag fick jag kommentaren hurtbulle med en glad smiley efter. Jag kanske är lättstött men jag ser inte den kommentaren som något positivt, trots den glada gubben efter. Kanske är jag lite skadad efter #hälsohets-spektaklet på Twitter…

Jag ser mig inte som en hurtbulle, jag ser mig inte heller som träningsfreak. Jag tycker om att springa och jag tycker om att delta i lopp. Så är det bara. Visst, jag ser det också som ett bra sätt att förbränna lite energi som i slutändan förhoppningsvis hjälper mig gå ner lite i vikt. Men främst gör jag det för att jag mår bra av det, även om jag kanske inte gillar varje pass men det vet jag oftast inte förrän jag kommer ut och då kan jag lika gärna slutföra passet.

Så nej, hurtbulle ser jag inte som en positiv kommentar. Jag ser det snarare som ett uttryck för avundsjuka för att personen i fråga själv inte springer lopp, kanske inte tränar alls.

Nr 7 av #blogg100