Kategori: om löpningen

Det kommer fler lopp

På lördag ska min syster springa Stockholm marathon. På lördag skulle jag ha sprungit Stockholm marathon. Vi skulle ha sprungit tillsammans. Och sen kom en fot, en dum fot, som fick en inflammation och mitt marathon – mitt mål – blev inställt.

Jag har varit nere för de här, till och med gråtit på jobbet. Och fått höra att de förstår att jag är ledsen över att jag inte kan springa loppet som planerat, men det kommer ju fler lopp. Jo, jag vet att det kommer fler lopp, men det är det här loppet som jag har tränat för sedan december. Det är det här loppet som har varit mitt mål, min utmaning, som jag har sett fram emot och varit så peppad för. Ja, det kommer fler lopp och ja, det kommer fler Stockholm marathon men det var i år jag skulle ha sprungit tillsammans med min syster. Inte nästa år och inte något annat lopp.

Så när man säger att det kommer fler lopp, då förstår man inte riktigt.

›› 89/100 #blogg100

På tal om kramar

blodomloppet

Det är inte varje dag man kramas med en blodsdroppe, men det gjord jag ikväll. Skrev ju om längtan efter den där speciella kramen och kärleken igår, det var inte denna sorts kram jag menade. 🙂

Ikväll var det dags för Blodomloppet i Borlänge och vi var där med tre lag från jobbet. Min fot är ju inte bra än, bättre men inte bra, så jag hade inte tänkt följa med först. Men jag ändrade mig och tänkte gå hela sträckan.

Jo men det gick ju bra. Inte kunde jag hålla mig till att gå hela vägen heller och till min förvåning så klarade foten av det (ganska) bra. För cirka två månader sedan, när foten började krångla, så gjorde det mer ont när jag gick än när jag sprang, lite så var det nu också. Kände knappt av den i början, dock lite i slutet – nu är det bara vänta och se hur den känns i morgon. Jag gick/sprang ihop med en jobbarkompis som har problem med ett knä så vi tog det lugnt. Vi gick i mål på exakt samma tid: 42:21 (vilket är en förbättring från min förra start i Blodomloppet).

Så denna vecka resulterade åtminstone i en medalj, men jag sörjer fortfarande att det inte blir något marathon på lördag…men mer om det i ett annat inlägg.

›› 86/100 #blogg100

Historien om min fot fortsätter

Jaha ja, en doktor klämde på min fot igår och en annan klämde på min fot idag. Var på röntgen igår men vet inte vad bilderna visade men ingen av doktorerna tror på stressfraktur i alla fall. Dagens doktor, som var den som jag ville skulle kolla på min fot, säger att det är en inflammation i en led. Han klämde precis där det gör ont och det var verkligen ingen trevlig upplevelse, det gjorde rejält ont. För övrig så har min fot varit bättre idag och jag har (nästan) kunnat att gå utan att halta. Jag vill springa maran men ingen av doktorerna tycker att jag ska göra det. Men jag vill. Och foten börjar ju bli bättre.

Hur som helst, behandlingsplanen är en kortisonspruta i den inflammerade leden. Får se om den hinns med i morgon.

›› 68/100 #blogg100

Inget Stockholm marathon för mig?

En fundering som ständigt rör sig i mitt huvud är om jag måste ge upp tanken på att springa ett marathon i år. Min fot känns bättre en dag för att dagen efter göra mer ont igen. Börjar mer och mer tro att jag dragit på mig en stressfraktur på metarsale V, har klämt och känt på foten och till slut kommit fram att det är typ där smärtan utgår ifrån. Det gör nämligen ont på en hel del olika ställen när jag belastar foten, som fotled och häl emellanåt. Jag har googlat (ja, trots att jag jobbar med ortopeder så googlar jag skador) och det mesta tyder på att det är just en stressfraktur så nu har jag slutat äta Voltaren eftersom det ska hämma läkning. Jag tog Alvedon igår men tyckte inte det hjälpte någonting.

Min plan är att försöka springa några steg i morgon och fungerar det inte så får jag antingen ringa vårdcentralen, eller hoppa på någon av doktorerna på jobbet, för att få ett läkarintyg så jag kan få pengar tillbaka på anmälningsavgiften (det är ju inte precis billigt att springa Stockholm marathon). Jag har sagt att om jag så ska krypa i mål så ska jag ta mig över mållinjen, men börjar så smått inse att jag faktiskt inte kan springa alls. Och om jag ska krypa hela vägen så kommer målet att stängas innan jag kommer fram. 🙁

Skitfot!

›› 64/100 #blogg100

Söndag = långpass

Jag har varit hemma i Enköping helgen och hälsat på min syster. Men bara för att man har en miniweekend hemifrån betyder inte att man får ligga på latsidan då det kommer till träning, inget skippande av långpass här inte. Sen så ska ju min syster också springa marathon så det gynnar oss båda.

På schemat idag var ett pass på 21 kilometer, längsta hittills och också första gången jag sprang ihop med min syster. Vi bar ju sprungit lopp ihop men ändå sprungit var för sig, denna gång höll vi ihop hela vägen och det är också vår plan inför maran.

Det gick ganska bra idag även om vi båda var trötta mot slutet. Roligast idag var att jag slog nytt personbästa på milen! 1:11:10! Min snabbaste mil innan dess var Midnattsloppet 2013 då jag sprang på 1:15:42 så det var ju en stor förbättring. Ger mig en förhoppning om att jag ska klara milen på under 70 minuter i år. 🙂

›› 50/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: