Kategori: om vardagen

God natt!

Tröttheten efter denna dag går inte att beskriva. Fullt upp hela dagen med bra flyt på min sal, fem operationer hann vi med. Ett bra team och en bra doktor. Och bara en doktor, ibland är det så skönt att bara ha en. Ofta flyter arbetet på smidigare, det vill säga om det är ett ingrepp då det inte behövs så mycket assistans. Vid dessa så både assisterar och instrumenterar vi operationssjuksköterskor så då blir arbetet även roligare för oss. Vid vissa operationer vill vi, eller i alla fall jag, gärna att det är en assistent med för det kan vara en smula knepigt att hålla en eller två hakar och samtidigt kunna instrumentera på ett bra sätt.

Men tröttheten som sagt, har gäspat stort hela kvällen så nu blir det sängen.

›› 47/100 #blogg100

Eländet är här

Det låter mer dramatiskt än vad det är, det är bara min kropp som återigen väljer att motarbeta mig. Eller hur man nu ska se det.

Jag blöder.

Jag har någon form av hormonrubbning som gör att jag inte har någon ägglossning, anledningen till att jag är ofrivilligt barnlös. Mina rubbade hormoner gör att jag inte blöder en gång i månaden som man egentligen ska göra, utan jag kan ha uppehåll i ett 2-3 månader för att sedan blöda några veckor. Så brukar det vara. Det senaste året har dock min kropp skött sig bättre än vad den någonsin har gjort. Jag har varit mer eller mindre regelbunden, även om det varit längre cykler än vad som anses normalt. Tyvärr verkar den sviten tagit slut nu då eländet dök upp i helgen efter att ha varit borta i 70 dagar, nu vet jag inte när det kommer ta slut. Har jag otur så blöder jag tills det är dags för mitt marathon. Och ja, jag vet att det är 46 dagar dit. Men eländet har pågått längre än så många gånger.

Jäkla skitkropp! Jäkla hormoner!

›› 44/100 #blogg100

En lördag i slapphetens tecken

Sovmorgon. Promenad. Lördagsfika. Hay Day. ER. Smågodis. The Librarians. Fåtöljläge. Precis vad jag önskade för dagen!

I morgon. 20 kilometers löptur. Hoppas det inte regnar hela dagen.

›› 42/100 #blogg100

Fjärilar i magen?

Nej. Det har jag inte. Åtminstone inte nu. Men jag har ätit struvor idag och min fyndiga jobbarkompis, som för övrigt hade gjort struvorna, sa att jag fick fjärilar i magen. Hon hade så klart gjort dem med ett fjärilsjärn.

Men det här med fjärilar i magen. När hade jag det egentligen? Det var ett bra tag sedan så jag knappt kommer ihåg hur det känns. Jag saknar det ibland, de där fjärilarna. Pirret. Känslan av att sväva på moln och le mot hela världen bara för att man fått ett sms.

Ja ja, någon gång kanske det händer igen. Och under tiden roar jag mig med att springa fem kilometer på nytt personbästa.

›› 41/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: