Kategori: om vardagen

Första cykelturen för säsongen

by  on  in om cyklingen, om vardagen • 0 Comments

IMG_9318

Det var verkligen på tiden att jag kom ut på en runda men oj vad nära det var att jag inte hade gjort det idag. Jag har varit pass på sal idag, det vill säga jag har inte varit sterilklädd och stått i såret. Det händer inte så ofta att jag gör det och därför blir jag mer trött av det, mycket spring. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag inte ville ut och cykla idag, säkert så många gånger så alla i min närhet tröttnade på mig till sist. Men ut kom jag i det fina vädret!

Tog min kortkorta tur som börjar med en stigning i cirka en mil och sen vänder jag och susar hemåt. All spinning som jag varit på måste gjort verkan för jag tyckte inte alls det var lika jobbigt som förra året, visserligen gick jag där det är som brantast men förra året gick jag ofta på två ställen till.

Sån frihet att komma ut! Cykling är verkligen en härlig träningsform. Cykeln rullade på fint men något är inte som det ska med mitt framhjul, hade en dunkande känsla när jag kom upp i lite hastighet. Ska se om det är något som jag kan åtgärda själv men kommer ändå lämna in den för lite service. Måste komma ihåg att boka tid för en bikefit också.

Så dagens plus: jag kom ut och cyklade! (Och att jag fick en kram av Någon som jag inte sett på ett par veckor. Dagens minus: att något med framhjulet strular.

›› 64/100 #blogg100

 

 

Fitbits som faller i småbitar

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Nu känner jag till tre Fitbit Charge HR som har gått sönder. Först var det missarnas husse som hade en som gick sönder då han tog bort laddsladden. Sen min som visserligen inte ”fallit i småbitar” men som tappat knappen när jag låg och sov. Och nu senast syrrans som enligt henne rasat i bitar. Dåligt. Hur som helst, syrran var och reklamerade sin idag på Elgiganten men fick höra att Fitbit själv måste se den så nu har den skickats iväg och hon får vänta och se vad som händer. Hon har bara haft den sen i julas så jag tycker nog att det är lite väl tidigt att den ska gå sönder.

Jag har haft en Fitbit sedan slutet av 2012, först en One och sen en Charge HR, och jag har svårt att sluta med något när jag har börjat med det. Men nu undrar jag om det blir en ny när mina två inte fungerar längre.

Tråkigt är det hur som helst, tråkigt.

›› 63/100 #blogg100

Sköna maj är här…

by  on  in om vardagen • 5 Comments

…och i och med det ett nytt månadshoroskop från Spray. Tycker det är lite kul att se vad någon har hittat på för saker som min månad ska innehålla, lite tråkigt att det aldrig är några tecken på kärlek på horisonten – inte heller för maj. *suck* Men ja, ja. Har ändå inte tid för sånt, här ska tränas.

På något sätt har du en känsla av att ödet leker med dig och du känner dig orolig över detta. Dina förväntningar kanske inte uppfylls och du tar de kommentarer du får som kritik istället för välmenande råd. När du umgås med din familj försöker du att undvika konflikter och att reda upp missförstånd, men det är inte alltid du lyckas. Du försöker att komma bort från allt genom att träna och du riskerar att överanstränga dig om du inte är försiktigt.

Så, ödet leker med mig? Vet inte om jag haft någon känsla av det men det kanske kommer. Mina förväntningar brukar sällan uppfyllas, så det var ju inget nytt. Och jag brukar alltid ta kommentarer som kritik. Undvika konflikter har jag alltid gjort när det kommer till min familj, missförstånd brukar jag låta någon annan reda upp. Träna kommer jag att göra, men inte för att komma bort från oredan i min familj, snarare för att klara av cykelturen runt pölen. Och ja, det finns en chans att jag överanstränger mig om jag inte är försiktig. Ska försöka akta mig från det.

Och nu mina vänner blir det sängen. Av någon anledning är jag ovanligt trött ikväll. Hostan är värre än vanligt och det var visserligen på krafterna men jag tycker inte jag borde bli så trött av den. Nå väl, mot sängen.

›› 62/100 #blogg100

Shoppa sig glad?

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Vet du vad man gör när man känner sig lite nere? Så som jag gjorde igår? Jo man shoppar! Eller ja, jag gör det gärna i alla fall. Åtminstone ibland. Igår tog jag tillfället i akt och beställde en mojäng som jag funderat på ett tag, speciellt sen min Garmin valde att krångla en tur. (Sen har den visserligen inte krånglat något mer efter det, men jag ser det ändå som ett ypperligt tillfälle att tycka att det var dags för en ny.)

Så igår klickade jag hem denna.

Så. Blir man, läs jag, gladare av shopping? Nja, man kan inte köpa sig glad men det underlättar. Sen, måste jag erkänna, är jag en smula prylgalen. (Ok, jag erkänner, jag är mer än en smula prylgalen och då främst när det kommer till tekniska [kanske onödiga] pryttlar.)

›› 61/100 #blogg100

Tack för att jag är stark!

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Ibland krävs det så lite för att ett bra humör ska gå till uselt på bara några sekunder. Eller bra humör, eller jo, bra humör eller kanske ska jag kalla det neutralt humör. Sen ser jag något och genast slår det till det där som är en av de saker som kan få mig att dippa snabbare än man hinner blinka. Utanförskapet.

Jag säger det ofta, att jag trivs ensam och jag menar det verkligen. Men det behöver inte betyda att jag alltid vill vara ensam. Precis som andra har jag ett behov av ett sammanhang, att känna sig inkluderad, att umgås och prata, vara en del av något.

Idag var en bra kväll, det vill säga till för cirka 10 minuter sedan då jag gick in på Facebook och såg ett fotografi på ett sammanhang där jag kunde ha inkluderats.

Men. Inte.

Sen kommer tankarna som ett brev på posten, utanförskapet och tankarna runt omkring. Duger jag inte? Och i några sekunder rinner tårarna och jag vill bra gräva ner mig i mitt djupa hål och låta någon skyffla igen jorden över mig. Men se det går ju inte heller när man är ensam. *ironi*

Några minuter senare är tårarna torkade och jag vänder tankarna åt annat håll. Gläds över andra saker i mitt liv. Kampviljan väcks. Att ensam är stark, ibland. För jag är stark, jag har tagit mig i genom så mycket och jag står här ändå. Jag kanske vacklar ibland, eller ganska ofta, men jag är stark. Så det så. Och det hoppas jag att fortsätter att vara genom de motgångar som är en del av det liv jag har framför mig. Stark genom framgångar är en sak, det är oftast lätt….det är när livet känns tufft som jag är glad över den inneboende styrka jag har, den som jag tyvärr ibland glömmer bort att jag har.

Så.

Tack för att jag är stark!

›› 60/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: