Kategori: om vardagen

En tröja på posten

Jag ska springa Tjejmilen igen efter ett uppehåll på ett år. Förra året blev det inget eftersom jag jobbade och min svåger fyllde år så därför ville inte heller min syster springa. Men i år är det återigen dags. Eftersom jag sprang Women’s Health Halvmaraton så fick jag ett erbjudande, anmäl dig och få en funktionströja på köpet. Sagt och gjort, en anmälan skickades och idag damp det ner en tröja. Inte för att jag behövde en till löpartröja, men den ska nog få plats i träningsgarderoben ändå.

(En liten parantes om något helt annat. Idag tog jag ett första steg, oklart om det leder någon vart. Det komiska i det hela är när jag precis kollade mitt horoskop på Spray så står det på dagens: Använd denna energi till att ta ett första steg. Här visserligen taget ur sitt sammanhang men ändå, ett litet roligt sammanträffande.)

›› 86/100 #blogg100

En blöt runda

regn

Jag måste säga att jag ser rätt nöjd ut trots att det började regna på dagens tur. Fast det var innan störtskurarna kom, då såg jag inte lika nöjd ut vill jag lova. Nå väl, en runda blev det idag i alla fall. Planen var 101 km men när det regnade som värst valde jag att korta ner det. Rundan slutade på 84,5 km – inte så illa ändå. Och jag kom ut trots dålig väderprognos. Nyttig träning även det för vem vet, har jag otur regnar det hela min tur runt Vättern.

Alltså det här med cykelskor, varför har de ”hål” under? Idag invigde jag mina skoskydd men vad hjälpte det. Strumpor och skor var ändå genomblöta när jag kom hem.

›› 81/100 #blogg100

Flyttdags!

Ok. Jag har hittat min nya bostad. Allt jag behöver nu är någon att bo där med. Gärna någon med lite pengar att hosta upp med tanke på att den lilla villan på 610+156 kvm kostar 32,5 miljoner. Men det borde väl inte bli så svårt, eller?

Kanske borde fråga Någon om vi ska göra slag i saken och köpa hus? 😉

›› 78/100 #blogg100

Jag kan. Jag vill. Det går visst.

Idag var en sådan där dag då hela kroppen bara skriker åt mig. Jag kan inte, jag vill inte, det går inte. De där dagarna kommer ibland, oftast när det varit för mycket. Jag har liksom ingen reserv. Jag tar slut. Ångesten kryper i kroppen och allt jag vill är att lägga mig i fosterställning och dra täcket över mig, eller bara sitta och stirra rakt framför mig helt apatiskt. Idag var det nära att jag ringde och sa att jag inte kunde jobba.

Men nu vet jag ju att jag inte blir bättre av det. Det skjuter bara på problemet och det blir värre dagen efter och ångesten skriker högre. Så istället för att låta ångesten vinna så masade jag mig iväg till jobbet och sa som det var, att idag var det ingen bra dag. Fokuserade om tankarna, så gott det gick, till: Jag kan. Jag vill. Det går. Jag ska. Tiggde kramar av mina närmaste jobbarkompisar.

Har jag tur brukar känslan lätta vid lunchtid och idag var en sådan dag. Då pratar jag istället i etthundratjugo (något som vissa skulle påstå att jag gör hela tiden) och får en rastlös energi i kroppen….för att sen övergå till trötthet. Och som jag längtade efter kvällens spinningpass! Det var så skönt att i en timme köra slut på sig själv, bli av med den rastlösa och även frustrerade energi jag har inom mig.

Så känslan igår, att det varit för mycket, den stämde. Jag hade dock behövt flera dagar utan aktiviteter för att få den återhämtning jag behöver. Tur att jag snart är långledig.

›› 77/100 #blogg100

Det är söndag eller om allt och inget och lite till

icaklassikernHar visst glömt bort att berätta att jag förra helgen slutförde cykeldelen i ICA-klassiskern. 30 mil på cykel och spinningcykel var inte så svårt att att få till, speciellt inte när jag tränar för den riktiga Vätternrundan. Nå väl, det där ska nog bli bra.

Söndag. Veckans sista dag. Planen var att jag skulle tagit en tur på cykeln men jag valde istället att inte göra någonting. Eller det vill säga, jag valde att inte cykla eller över huvud taget göra något vettigt. Beroende på vad man egentligen bedömer som vettigt. Jag valde sovmorgon, inte ovanligt med tanke på att jag älskar att sova på förmiddagarna. Sen fortsatte dagen i samma lugna takt, bland annat tittade jag några timmar på Grace & Frankie (varav några av de timmarna spenderades i ett bad). Lite Assassin’s Creed IV: Black Flag har det också blivit men jag måste säga att jag föredrar Brotherhood (där man befinner sig i Rom) än att ratta ett skepp som inte riktigt vill det jag vill. Avkopplande saker, jag kan bara vara.

Ok, något vettigt har jag dock gjort – matlådor. Och så tog jag hand om diskberget som jag blundat för… Men, pratar jag med Maria i telefon så brukar det gå ganska fort och det knepet tog jag till idag. Bland annat ESC avhandlades och min frustration över Någon (som för övrigt nästans ständigt är i mina tankar).

Så varför denna lättja när jag egentligen borde känna mig stressad över att det snart är dags för cykelturen runt pölen? Jag har tränat ganska hårt de senaste veckorna plus att jag haft ganska tuffa (nåja…) dagar på jobbet, detta har resulterat i att jag är rädd för att det ska bli för mycket. Att det ska bli så att jag inte orkar träna eller jobba eller vara. Jag vet att det kan bli så, och det skulle vara värre än att jag väljer att ta en träningsfri dag extra vilket jag gjorde idag.

Om jag är stressad över cykelturen på 30 mil? Nja, inte stressad direkt, det är snarare så att jag har respekt för alla timmar det kommer bli på cykel. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning och jag, tro det eller ej, längtar efter utmaningen. Och runt ska jag, det finns liksom inga andra alternativ – jag SKA i mål!

Sen har jag lyssnat ett antal gånger på Dami Im’s Sounds of Silence och Hovi Star’s Made of stars, de två låtarna som var mina favoriter igår. Och nu, mina vänner blir det sängen så jag orkar med morgondagen. Är förpassad till ortopeden i morgon men min sal hade bara några små ingrepp som tur var.

›› 76/100 #blogg100

 

%d bloggare gillar detta: