Kategori: om barnlösheten

Now we are free

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

Lustigt hur det kan vara, en dag vaknar man och mår toppen, man är glad, livet känns lätt. En annan dag, som denna till exempel, vaknar man med gråthuvudvärken kvar sedan dagen innan och tårarna är inte långt borta. Detta år då jag mått så bra för att sen falla tillbaka på en mer normal nivå, jag var inte förberedd att snubbla, inte beredd att ramla ner i ett hål. Tror inte jag har nått botten utan hänger på kanten och håller fast mig för glatta livet, för jag vill inte ner till botten – jag vill INTE!

Så varför detta, varför nu? En dum kommentar från en familjemedlem, angående barn. Jag som alltid varit öppen med barnlösheten med vänner och här på nätet, har inte varit lika öppen om det med min familj. De vet inte hur hårt det har tagit… Så när jag umgås med min familj så visar jag inte att jag tar åt mig utan jag fortsätter att vara den som de är van vid, den glada och bubbliga. Sen när åter igen kommer hem till tryggheten så kommer reaktionen. Och jag var inte förberedd, jag var verkligen inte det. Men i ett slag var den förbannade barnlösheten så nära igen och jag kände mig så liten och ensam.

Och hur kommer det sig egentligen att man när man är ledsen/deppig lyssnar på musik som förstärker den känslan, istället för att lyssna på glad peppmusik? En av mina absoluta favoritfilmer är Gladiator och jag gråter alltid lika mycket när Maximus dör, spelar ingen roll hur många gånger jag sett filmen. Jag kan till och med gråta när jag hör vissa låtar från filmen, en av favoriterna är ”Now we are free” (inte bästa versionen men den duger också)…lyssnar på den nu, så bra.

Det regnar inte för tillfället, otroligt nog, så det är dags för morgonpromenad nu.

Ett år har gått

by  on  in om barnlösheten • 2 Comments

För ett år sedan lämnade mitt lite knytt mig, men egentligen hade knyttet lämnat mig tidigare. Det var bara den tomma hinnsäcken kvar, nu blödde jag ut den med medicinsk hjälp. Missfallet var ett faktum. Mitt lilla knytt ville inte stanna hos mamma.

Jag har någon gång fått kommentaren att det var tur att jag fick missfall eftersom jag inte längre är tillsammans med katternas fd husse, men hur kan det vara tur. Visst, det hade varit tungt att vara ensamstående mor men jag hade klarat det. Jag har också några gånger fått kommentarer som att det var tur att jag och exmannen aldrig lyckades få barn, trots alla tunga år då vi kämpade. Men utan de tunga åren, vem vet, det kanske hade fortfarande varit vi.

Ibland är den ofrivilliga barnlösheten närmare, idag är en sån dag.

Avslutar med en favorit.

Jag vet…

by  on  in om barnlösheten, om vardagen • 2 Comments

…att det borde ha varit sovdags för länge sedan, men jag är mig lik tyvärr. Sitter i sängen och funderar på tapetval och jag tror jag har bestämt mig. Det är nämligen dags för mig att få nya tapeter i hela lägenheten med start i morgon – underbart! De ringde på idag en kvart innan jag skulle till jobbet så jag har inte precis haft mycket tid på mig att bestämma vad jag vill ha för några. Och eftersom det kommer folk hit så har jag även varit tvungen att låta katterna hälsa på sin fd husse ett tag igen, så han fick lov att hämta mig när jag slutade jobba så att han kunde ta missarna.

Humöret har varit bättre idag och jag har känt mig lite som jag gjorde innan han bestämde sig för att det inte skulle bli något ”vi” av oss. Det var riktigt roligt på jobbet, som det oftast är. Har sagt det förr och säger det igen, jag trivs så himla bra!! Men jag har haft lite otur, först klämde jag tummen mellan en bår och en kant på väggen – aj. Sen så körde jag över min ena stortå med en annan bår – aj nummer 2. Och så slutligen drämde jag i min hand i en bänk – aj nummer 3.

Fast dagen började inte så kul eftersom det var dags att sätta in den eländiga spiralen och det var verkligen ingen rolig upplevelse, tårarna rann. Eftersom jag är så förbaskat snäll så fick en morskisstudent göra det och aj, det var verkligen inget kul. Sen fick hon inte in den så hennes handledare tog över och då gick det bättre. Känner inte alls av den nu men så har jag också tagit en Diklofenak på jobbet, innan dess hade jag djävulusisk mensvärk.

Det var inte smärtan som gjorde att tårarna rann utan det var mest alla känslor bakom. Får verkligen försöka se detta som en medicinsk hjälp så att jag inte ska blöda konstant, och inte se det så mycket som ett hinder för att inte bli med barn. För då känns det genast så meningslöst, jag kan ju inte få barn…som jag så ofta tänker. Barnlösheten har legat ganska nära ytan ett par dagar nu, inte minst för att jag tittat på Sjukhuset och lyssnat på den ena barnmorskans tankar om att det inte finns något större än att få barn och så vidare, och så vidare. Tack, jag har förstått att det är så, men jag KAN ju inte… *suck* Om spiraluslingen sitter inne alla år som den kan så kommer jag dessutom vara för gammal för IVF när den plockas ut…

Dags att sova, blir väckt tidigt i morgon/idag.

Take my body close…

by  on  in om barnlösheten, om träningen, om vardagen • 0 Comments

…to the dancefloor, I feel strong!

Körde ett gångpass på gymmet idag, som spinning men på en crosstrainer i stället. Så himla kul! Hur som helst de körde Velvet’s Take my body close och jag fastnade för den.

Onsdagen har varit bra trots att Saga väckte mig tidigt och att sen även telefonen väckte mig två gånger. Hur som helst, jag kom upp relativt tidigt och tog en morgonpromenad i kylan. Så klart att det inte är varmt och skönt när jag är ledig. Jag var en sväng till IKEA innan jag begav mig iväg till gymmet, men allt jag fick med mig därifrån var batterier. De hade utförsäljning i det gamla IKEA, men det fanns inte mycket kvar och det kändes mest sorgligt att gå där inne. Ett tomt skal kvar med lite lastpallar här och var.

Den fd hussen var här och spelade lite Mario Kart med mig på kvällen, tror att han är lite orolig att jag inte tar hand om mig själv ordentligt. Han brukar annars inte komma över på vardagar, men visst händer det då och då. Så otroligt skönt att vi fortfarande kan vara vänner…

Tror förresten att eländet är på väg, eller rättare sagt att det började idag. Har haft hemsk mensvärk hela dagen och det trots den tidigare cykeln var på 50 dagar. Har bokat tid nu så nästa vecka åker hormonspiralen in och jag hoppas verkligen det blir så att jag fortfarande kan gå ner i vikt fastän jag har den. Senaste doktorn sa att inte så mycket av hormonerna kommer ut i blodet och att det därför inte borde påverka mig lika mycket som alla andra hormonpreparat. För jag vill inte börja gå upp i vikt igen, och jag vill inte heller ha störtblödningar flera veckor i rad. Är fortfarande emot det här med preventivmedel med tanke på att jag ändå inte kan bli med barn, men doktorerna envisas ju med att det ska vara det bästa för mig.

Eller inte kan bli med barn, för ett år sedan var jag gravid…eller trodde (eller hade svårt att tro) att jag var det. Men mitt lilla pyre hade redan bestämt sig för att det inte var meningen och fanns inte längre, bara en tom hinnsäck. Pyret var resultatet av att jag ägglossade en gång efter jag slutade med mina p-piller och chansen finns att det blir samma sak, att jag ägglossar alltså, när jag plockar ut spiralen. Fast chansen är så liten och de på RPC var ganska förvånade över att jag faktiskt hade en ägglossning över huvudtaget.

Men, men…pyret visste att det inte var rätt tillfälle. Men jag ville ändå ha det. Ibland funderar jag på hur det hade blivit om exmannen och jag hade lyckats i början av de jobbiga åren, hade det då fortfarande varit vi, hade vi då undvikit att glida isär? Frågor som aldrig kommer få några svar.

Dags att sova.

Blir så arg!!!

by  on  in om barnlösheten • 0 Comments

Alltså, jag vet att de förbaskade kvällstidningarna inte är bra journalistik men ändå kan jag inte låta bli att läsa dem ibland. Ibland blir man arg, eller snarare upprörd, av det man läser. Idag var en sån dag. I Aftonbladet finns artikeln ”Gravid på nolltid – här är 9 genvägar!” och visst, jag är ofrivilligt barnlös så jag kanske tar åt mig lite extra… Men jag blir bara så trött och arg, i detta fall mest på rubriken för de ”genvägar” de räknar upp är sådana som faktiskt förbättrar fertiliteten, men gravid på nolltid – kanske inte. Jag lovar, skulle jag och många andra följa dem till punkt och pricka så skulle vi ändå inte få till det.

Kände bara för att gnälla lite så då gör jag det. Annars så har jag fullt upp på nya jobbet men jag STORTRIVS! …och så har jag två missar som tycker det är dags att krypa ner under täcket, så då gör jag det, som den väluppfostrade matten jag är.

God Natt.

%d bloggare gillar detta: