En fundering som ständigt rör sig i mitt huvud är om jag måste ge upp tanken på att springa ett marathon i år. Min fot känns bättre en dag för att dagen efter göra mer ont igen. Börjar mer och mer tro att jag dragit på mig en stressfraktur på metarsale V, har klämt och känt på foten och till slut kommit fram att det är typ där smärtan utgår ifrån. Det gör nämligen ont på en hel del olika ställen när jag belastar foten, som fotled och häl emellanåt. Jag har googlat (ja, trots att jag jobbar med ortopeder så googlar jag skador) och det mesta tyder på att det är just en stressfraktur så nu har jag slutat äta Voltaren eftersom det ska hämma läkning. Jag tog Alvedon igår men tyckte inte det hjälpte någonting.
Min plan är att försöka springa några steg i morgon och fungerar det inte så får jag antingen ringa vårdcentralen, eller hoppa på någon av doktorerna på jobbet, för att få ett läkarintyg så jag kan få pengar tillbaka på anmälningsavgiften (det är ju inte precis billigt att springa Stockholm marathon). Jag har sagt att om jag så ska krypa i mål så ska jag ta mig över mållinjen, men börjar så smått inse att jag faktiskt inte kan springa alls. Och om jag ska krypa hela vägen så kommer målet att stängas innan jag kommer fram. 🙁
Skitfot!
›› 64/100 #blogg100