År: 2015

Nu hoppas vi på bättring, ok?

skitfot

Den ortoped som tidigare trodde att jag hade en inflammation i foten hade jag på sal idag. Han hade dock en annan operation på en annan sal innan så när han tvättade sig för den så passade jag på att berätta honom för att min fot var sämre igen och att jag nog övervägde den där sprutan i alla fall. Hans första fråga var om jag hade sprungit…men det hade jag ju inte. Hur som helst i eftermiddags gav han mig i kortisonspruta i den lilla lilla led som inflammationen sitter i. Och tro mig, det var inte skönt. Inte alls, inte någonstans. För att göra utrymmet större i leden så vred han på foten så jag trodde att jag skulle skrika rakt ut, och själva sprutan fick tårarna att rinna.

Direkt efter kändes det bättre eftersom man blandar kortisonet med lokalbedövning, hade dock ont på lite andra ställen i foten eftersom jag gått och haltat och antagligen snedbelastat foten på något sätt. Hur det känns nu? Jo tack, ganska bra men det beror på att jag tagit Voltaren. Innan jag gjorde det så ville jag bara gråta för att foten värkte så.

Ja ja, nu hoppas vi bara att det blir bättre för nu är jag rejält trött på min fot!

›› 80/100 #blogg100

Den där foten

Ja, vad ska man säga, eländet gör fortfarande ont. Jag har tyckt att foten har varit bättre i över en vecka och någon kortisonspruta blev det aldrig av att jag fick. Anledningen till det är att jag tyckte att foten var på väg att bli bättre, vilket den också var, och för att jag inte alls var sugen på att få en spruta i foten. Men nu gör den alltså mer ont igen och idag har den dessutom varit mer svullen än tidigare.

Tror att det är dags att ta ett snack med en doktor i morgon för att se till att jag får den där sprutan. 🙁

Något positivt med dagen är att jag äntligen tog tag i att lämna in min landsvägscykel för lite service och hjälp att byta pedaler.

›› 79/100 #blogg100

Att titta sig i spegeln

Var ju på fest i helgen och fick då möjlighet att titta på mig själv i helkroppsspegel, har ju ännu inte satt upp någon sådan här hemma. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en angenäm syn som mötte mig, såg bara en massa fluff. Sedan jag slutade träna på grund av foten så har jag fallit tillbaka till gamla dåliga matvanor vilket har resulterat i pluskilon på vågen och den visade ju redan innan för mycket. Jag har aldrig tyckt om att se mig själv i spegeln men nu var det mindre trevligt än vanligt och det måste bli ändring och det snarast.

Gymmet i morgon!

›› 78/100 #blogg100

Det där hålet, var kom det ifrån?

Jag är inne i en svacka nu, andra kanske inte märker det men så är det. Jag är duktig på att hålla masken trots att det inte är min tanke, det går automatiskt av gammal vana. För många år sedan gick jag i samtalsterapi när min värld rasade samman efter två rån mot den ICA-butik jag jobbade i. Jag jobbade vid det första men inte vid den andra, trots det så var det nummer två som gjorde att jag hamnade i en ordentlig kris. Hur som helst, vid dessa samtal lärde jag mig att våga visa hur jag mådde för andra och jag mådde så mycket bättre av det. Men nu tar jag så lätt på den där masken igen.

Jag mår inte så dåligt nu som jag gjorde då, långt ifrån, men humöret och mitt mående är inte på topp. Det jag helst vill när jag mår så här är att isolera mig eftersom jag inte orkar med kontakten med andra, eller jag tror inte att jag ska orka den i alla fall. Men jag vet sedan tidigare att isoleringen inte är ett sätt att komma ur svackan, isolering drar mig mer ner i den om inte annat. I måndags var det så illa att jag funderade på om jag över huvud taget skulle orka med att jobba, jag fick panik av bara tanken över att behöva vara social med arbetskamrater och patienter. Men gick till jobbet gjorde jag ändå och så även de tre nästföljande dagarna och jag klarade av det.

Igår var jag på inflyttningsfest hos en av mina arbetskamrater. Egentligen ville jag inte gå men gjorde det ändå. Kvällen blev hur trevlig som helst, även om jag kanske hade velat åka hem lite tidigare men eftersom jag hade några som jag skulle skjutsa hem så kände jag mig lite tvungen att stanna längre än vad jag egentligen skulle ha velat. Glad att jag ”tvingade” mig att gå.

Svackan, vad beror den på? Att jag inte ska springa maran är en bidragande faktor, eller den utlösande faktorn, men det är inte bara det. Vet inte riktigt vad det är, kanske är det våren? Hur som helst, på måndag är det jag som börjar träna igen och börjar planera för nästa mål. Jag vet att det kommer få mig att må bättre, men just nu sörjer jag att jag inte kommer få springa Stockholm marathon med min syster. Så är det bara.

›› 77/100 #blogg100

En sån dag

Vissa dagar skiner solen men det ända jag vill är ändå bara att sitta inne och inte göra något. Eller jo, något vill jag kanske göra, men jag vill inte gå ut. Då är det dumt att jag har planer för dagen. Suck.

Ja ja, bara att sätta i gång.

›› 76/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: