År: 2015

Självkänsla hit och självkänsla dit

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Idag har jag varit och hälsat på mitt gamla jobb, första gången jag var där sedan jag slutade för nio månader sedan. Och vilken energikick det var! Kanske låter konstigt men så var det, jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna. 

Jag har hela livet tampats med min dåliga självkänsla, vilket självklart har påverkat vad jag tror andra människor tycker och tänker om mig. Att ingen tycker om mig, att de tycker jag är konstig, att de tycker jag pratar om underliga saker och pratar alldeles för mycket. Och självklart att ingen skulle sakna mig om jag inte var där. 

Men idag, många varma kramar, många som sa att de saknar mig och som jag kände verkligen menade vad de sa. Och vet du, det kändes så bra att höra det! 

Jag blev kvar längre än vad jag hade tänkt och åkte sen och hämtade min systers nummerlapp…och humöret sjönk. Men det är en annan historia. 

›› 90/100 #blogg100

Det kommer fler lopp

by  on  in om löpningen • 1 Comment

På lördag ska min syster springa Stockholm marathon. På lördag skulle jag ha sprungit Stockholm marathon. Vi skulle ha sprungit tillsammans. Och sen kom en fot, en dum fot, som fick en inflammation och mitt marathon – mitt mål – blev inställt.

Jag har varit nere för de här, till och med gråtit på jobbet. Och fått höra att de förstår att jag är ledsen över att jag inte kan springa loppet som planerat, men det kommer ju fler lopp. Jo, jag vet att det kommer fler lopp, men det är det här loppet som jag har tränat för sedan december. Det är det här loppet som har varit mitt mål, min utmaning, som jag har sett fram emot och varit så peppad för. Ja, det kommer fler lopp och ja, det kommer fler Stockholm marathon men det var i år jag skulle ha sprungit tillsammans med min syster. Inte nästa år och inte något annat lopp.

Så när man säger att det kommer fler lopp, då förstår man inte riktigt.

›› 89/100 #blogg100

Funderar lite

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Den här kroppen, ibland blir jag så trött på den! Eländet är här, blödandet alltså, och det gör mig så trött. Ibland önskar jag att jag redan hade plockat ur livmodern, inte jag alltså men en doktor. Jag har ju länge funderat och velat det, men aldrig fått det gjort. Anledningar till det är för att doktorer tyckt att jag varit för ung och i fertil ålder, de vill inte plocka bort ”friska” organ. Men nu har jag pratat med doktorer, eller åtminstone en, som säger att de inte är lika hårda på den punkten här. Om en patient tycker den har så svåra problem att de vill göra en hysterektomi så får hon oftast göra en. Jag tycker att jag har svåra problem, ibland blöder jag ju tre veckor per månad och min längsta sammanhållande blödningsperiod är på 168 dagar, visserligen några år tillbaka men ändå.

Så ibland vill jag plocka bort det där förbaskade organet, ibland vill jag karva ut den med sked. Andra gånger så vill jag inte och tankarna går. Kommer jag att ångra mig? Hur kommer jag känna mig? Efter. Men nej, jag tror inte att jag kommer att ändra mig. Jag har sedan länge förlikat mig med tanken att jag aldrig kommer bli gravid och nu börjar jag dessutom bli så gammal. Och hur känner man sig efter, mindre kvinnlig? Nja, det tror jag inte, livmodern fungerar ju ändå inte som den ska. Eller jo, det gör den, det är mina hormoner och äggstockar som inte fungerar, men det är livmodern som ger besvären.

Så jag fortsätter och fundera. Och blöda.

›› 88/100 #blogg100

På tal om kramar

by  on  in om löpningen • 0 Comments

blodomloppet

Det är inte varje dag man kramas med en blodsdroppe, men det gjord jag ikväll. Skrev ju om längtan efter den där speciella kramen och kärleken igår, det var inte denna sorts kram jag menade. 🙂

Ikväll var det dags för Blodomloppet i Borlänge och vi var där med tre lag från jobbet. Min fot är ju inte bra än, bättre men inte bra, så jag hade inte tänkt följa med först. Men jag ändrade mig och tänkte gå hela sträckan.

Jo men det gick ju bra. Inte kunde jag hålla mig till att gå hela vägen heller och till min förvåning så klarade foten av det (ganska) bra. För cirka två månader sedan, när foten började krångla, så gjorde det mer ont när jag gick än när jag sprang, lite så var det nu också. Kände knappt av den i början, dock lite i slutet – nu är det bara vänta och se hur den känns i morgon. Jag gick/sprang ihop med en jobbarkompis som har problem med ett knä så vi tog det lugnt. Vi gick i mål på exakt samma tid: 42:21 (vilket är en förbättring från min förra start i Blodomloppet).

Så denna vecka resulterade åtminstone i en medalj, men jag sörjer fortfarande att det inte blir något marathon på lördag…men mer om det i ett annat inlägg.

›› 86/100 #blogg100

%d bloggare gillar detta: