Min syster sprang Stockholm marathon igår, jag är så otroligt stolt över henne! Stolt och imponerad. Hon gjorde det!
Det blev en lång dag! Jag tror min syster gick upp vid sjutiden, hon är mer morgonpigg än vad jag är. Eller hon är morgonpigg, det är verkligen inte jag så jag sov någon timme längre. Lite bil, pendeltåg och tunnelbana senare så var vi framme vid Östermalms IP och ställde oss i kö till bajamajorna. Tiden gick snabbt och kön gick långsamt men det var aldrig någon fara. Kramade om syrran och skickade in henne i startfållan och gick sen för att få en bra plats för att se när starten gick. Hann faktist se syrran susa förbi, eller hon såg mig. Kul.
Jag hade lovat att stå vid Västerbron vid första eller andra varvet men lyckades heja och peppa henne där båda gångerna, något hon verkligen uppskattade. Speciellt på andra varvet då hon fick en regnponcho av mig. Hon frös och var genomblöt men var ändå vid gott mod, hon hade ju bara åtta kilometer kvar.
Stockholms stadion, målgång. Som jag hade sett framför mig hur jag skulle springa i mål där, nu fick jag se min syster göra det. Tårarna var inte långt borta när min syster sprang i mål och när hon fick sin medalj. Stockholm marathon har ju varit mitt mål men när jag målat upp min målbild så har vädret varit lite annorlunda än vad det var igår. Vilka hjältar som sprang igår! Kanske gjorde vädret att det var lite lättare att stå vid sidan om och inte springa, men jag skulle ljuga om jag inte hellre hade sprungit. Trots regnet, trots kylan så hade jag hellre sprungit med min syster och gått i mål tillsammans med henne. Tårarna var nära flera gånger under dagen, inte bara när jag såg min systers målgång.
Ja jisses vad blöt hon var! Jag kunde vrida ur hennes kläder och hon såg ut som hon legat i badet hela dagen. Hennes fötter mådde bra dock, inga blåsor eller skavsår. Hon var öm, kroppen värkte och hon frös men på det stora hela mådde hon bra. På tal om blåsor så fick jag än under gårdagen, det var blött att vara åskådare också.
Om det är något gårdagen förde med sig så är det att jag också vill springa ett marathon! Allt runt omkring, stämningen, känslan, sträckan – jag vill göra det! Jag SKA göra det! Stockholm marathon passar inte in i tidsplaneringen nästa år eftersom jag har andra utmaningar framför mig, det är cykling som gäller då med Vätternrundan bara några veckor bort. Men det blir ett marathon redan nästa år.
New York City marathon.
›› 92/100 #blogg100
