Nej, riktigt så illa är det inte – medaljen får ligga kvar på köksbordet. Idag var alltså dagen då årets utmaning avklarades och jag fick den efterlängtade medaljen runt halsen efter tio fruktansvärt jobbiga kilometer. Så. Himla. Kul. Jag skämtar inte, det var verkligen kul. Sen jag kom hem i eftermiddags så har jag och min medalj bland annat legat på soffan och tagit igen oss (inte för att jag förstår varför medaljen behövde ta igen sig) och sen har vi även ätit pizza och tagit ett bad. Medaljen fick dock nöja sig att bada i köket, den var lite lerig, medan jag tog ett ordentligt skumbad. Självklart med Pepsi Max och smågodis på en pall bredvid.
Hur jag mår nu? Ja, hade det inte varit för smågodis och pizza hade det varit bättre. (Kan någon påminna mig om hur illa jag mår efter sådant frosseri så att jag inte gör det igen.) Annars så är jag smått euforisk och kanske (tidigare) en smula manisk efter dagens lopp och gyttjebad. Lite blåmärken på knäna men annars inga krämpor, får se hur jag mår i morgon. Men nu sängen, dödstrött. Hade tänkt lägga mig tidigare men så ringde en vän och undrade hur det hade gått, råkade prata bort 90 minuter.
Skriver mer om loppet (och de tre andra som jag inte redovisat för) i morgon då jag tack och lov är ledig.