Tiden går och om en månad har jag bott här i ett år, otroligt. Jag älskar min lilla lägenhet, visserligen inte på samma sätt som den underbara lägenheten jag hade i Uppsala. Å andra sidan går det egentligen inte att jämföra dem eftersom den i Uppsala var en tvåa med kök på 56 kvm och detta är egentligen bara en etta med kök och sovalkov på 42 kvm. Nu har ju den tidigare ägaren gjort öppen planlösning och ett minimalt sovrum istället och hade den ursprungliga planlösningen varit kvar hade jag aldrig köpt den.
Öppen planlösning, något jag alltid velat ha men efter att bott här i nu snart ett år så vet jag att det inte kommer bli öppen planlösning igen. Kanske det inte går att jämföra med en större lägenhet eftersom det då skulle finnas mer förvaringsutrymmen (det är något som det är ont om i denna tyvärr). Jag vill inte ha saker framme eftersom jag tycker det ser stökigt ut, men är egentligen för lat att ha det så undanplockat som jag vill. Har man flera rum så gör det inget om saker står framme i köket, man kan undvika det genom att vistas i ett annat rum. Men här går inte det, står saker framme på köksbänken eller på köksbordet så är hela lägenheten stökig. Ja ja, sån är jag och jag har fått lära mig att blunda för vissa saker… Som att kökstolarna får agera förvaringsutrymmen: en stol för jobbväskan, en annan för pappersåtervinningen och en tredje för tidningar jag inte hunnit läsa (eftersom jag ännu inte köpt en tidningskorg). Den fjärde är tom eftersom det faktiskt händer att jag sitter vid köksbordet nu som då.
Så nästa lägenhet ska alltså ha ”gammeldags” planlösning och mer förvaringsutrymmen. Gärna en balkong också men framför allt ett badkar eller plats för ett. Men det lär dröja innan jag flyttar så under tiden måste jag bli bättre på att blunda för stöket.
