Många är ni som idag har gnällt lite extra för att det har snöat, mina arbetskamrater var inte glada, folk på Twitter var inte glada, för att inte tala om alla på Facebook – de var inte heller glada. Men jag var. Glad alltså. Jag tycker om snön. Jag tycker om kylan.
Det snöade på morgonen på min födelsedag, stora fina flingor föll från himlen. Det var presenten som jag varje år önskar mig, snö på min födelsedag. Den morgonen var även min pappas sista morgon i livet, men det visste jag ju inte då när jag gick till jobbet. Jag gick där och log lite för mig själv och njöt av snön, njöt inte av att jag fyllde år men å andra sidan är det för mig som vilken dag som helst.
Det har snöat så där fint ett par gånger sedan pappa dog, ofta har de kommit de dagar då jag varit lite nedstämd av någon anledning. Men de där snöflingorna, de där stora och fluffiga, de gör mig alltid lite lättare till sinnet. Sen pappa dog har jag de gånger denna sorts snöflingorna fallit, tittat upp mot himlen och tänkt: Tack pappa!
Idag snöade det när jag gick hem från tåget, precis vad jag behövde eftersom jag av olika anledningar varit lite ledsen och ur form idag. Stora härliga flingor, de fick mig att le och se en smula ljusare på tillvaron!
Tack pappa!
Nr 55 av #blogg100.