Månad: januari 2013

Den fula avundsjukan

Ibland slår den till, den där avundsjukan som jag inte är stolt över. Den där fula. Den som man inte pratar om. Den som jag försöker dölja de gånger den dyker upp.

Avundsjukan när någon annan är gravid.

Igår när jag som vanligt kollade igenom aktiviteten på Instagram slog den till med full kraft. Jag kunde inte ens tänka att jag önskade att jag också var gravid. Det var bara jag, jag, jag. Varför är inte JAG gravid!

Jag skäms när jag tänker på det i efterhand. Sorgen och smärtan över vetskapen att det aldrig kommer vara jag som stoltserar med min mage på ett foto på Instagram går inte att beskriva. Men. Jag borde inte bli avundsam för det. Det är inte rätt.

Tjejen på fotot är verkligen någon jag är uppriktigt glad för att hon äntligen har träffat någon, äntligen blivit med barn. Hon är en gammal klasskompis, alltså i samma ålder. Så egentligen är jag glad. Men avundsjukan, ibland slår den till fast man inte vill.

Samtidigt har jag en annan gammal klasskompis som för tillfället går igenom hormonbehandling för att plocka ut ägg innan hon ska börja med cellgifter. Så olika situationer, den ena glädjefull, den andra bara hemsk. Tänker på dig, S, jag hoppas du vet det…trots att jag är en sån dålig vän, men det är jag å andra sidan större delen av tiden. (Vi får se till att boka in ett besök till dig nån gång när det passar. Om du vill förstås.)

Nr 9 av #blogg100

Godaste matlådan

Idag hade jag verkligen lyckats med matlådan! I helgen letade jag efter ett recept med fläskfilé och hittade detta – Fläskfilé med champinjoner och fetaost, till det rostad blomkål. *mums* Rekommenderar verkligen detta recept! Det var gott redan igår, men godare idag när det hade gottat till sig ordentligt. Pröva!

Visserligen hade det varit roligare om jag hade fått luncha tillsammans med de andra som jobbade kväll, istället blev jag fast nere på hybridsalen och åt ca 90 minuter senare. Då var jag så hungrig att jag kastade i mig denna läckra maträtt. Trist, men så blir det ibland.

Nr 8 av #blogg100

Hurtbulle

För några dagar sedan så skrev jag på Facebook att jag anmält mig till Midnattsloppet och postade också ett videoklipp från Tjurruset och undrade om någon var sugen att hänga på. Idag fick jag kommentaren hurtbulle med en glad smiley efter. Jag kanske är lättstött men jag ser inte den kommentaren som något positivt, trots den glada gubben efter. Kanske är jag lite skadad efter #hälsohets-spektaklet på Twitter…

Jag ser mig inte som en hurtbulle, jag ser mig inte heller som träningsfreak. Jag tycker om att springa och jag tycker om att delta i lopp. Så är det bara. Visst, jag ser det också som ett bra sätt att förbränna lite energi som i slutändan förhoppningsvis hjälper mig gå ner lite i vikt. Men främst gör jag det för att jag mår bra av det, även om jag kanske inte gillar varje pass men det vet jag oftast inte förrän jag kommer ut och då kan jag lika gärna slutföra passet.

Så nej, hurtbulle ser jag inte som en positiv kommentar. Jag ser det snarare som ett uttryck för avundsjuka för att personen i fråga själv inte springer lopp, kanske inte tränar alls.

Nr 7 av #blogg100

Det här med drömmar

Kan vara så att detta inlägg kan uppröra en del läsare som inte är så intresserade att läsa om det blodiga elände som vi kvinnor måste gå igenom, vissa mer än andra. Men här skriver jag vad jag vill, och om du fortsätter – you’ve been warned. 😉

Ibland undrar man ju hur hjärnan kommer på saker och ting. Eller just den här drömmen vet jag ju. Egentligen. Men ändå. I drömmen var jag och handlade i någon inredningsbutik, tror jag, den var som helst lite underlig. Jag tittar ner och märker jag att jag har något klägg på foten, slem av någon sort. Riktigt trevlig dröm med andra ord. Jag märker att slemmet kommer från mig så jag uppsöker en toalett där jag typ föder fram en stor halvhård sak, som en boll men ändå inte. I nästa sekund befinner jag mig på sjukhus och de säger att det är min livmoder som ramlat ut. Inte så ovanligt enligt den gynekolog jag träffade.

Att jag drömmer om att livmodern ramlar ut på mig är i sig en konstig dröm, men med tanke på att jag länge funderat på att ta bort den så blir det inte så konstigt längre. Vissa stunder har jag velat karva ut den med sked eftersom de läkare jag träffat inte velat lyssna på mina önskemål om hysterektomi. Varför? För att jag är ju fortfarande i fertil ålder! Sen att jag inte har någon ägglossning och det var tal om att äggdonation när jag och exmaken var i IVF-svängen, det lyssnar de inte på.

Anledningen till att jag vill göra en hysterektomi är för att jag har problem med blödningar, jag blöder nästan hela tiden. Och det som görs åt det är inte det jag vill, och det hjälper förresten inte heller. Visst, jag blöder inte i samma mängd som förr, men att blöda tre veckor i sträck för att sedan vara blödningsfri i cirka en vecka innan eländet börjar igen är inte acceptabelt. Mitt jobbigaste år var 2011 då jag blödde 245 dagar (varav 126 dagar i rad), 2012 var bättre och jag blödde bara i 144 dagar. Detta kan jämföras med en kvinna som har en menscykel på 28 dagar och som blöder sex dagar per gång. Den kvinnan hinner med 13 cykler och blöder sammanlagt 78 dagar, nästan hälften av det jag blödde 2012. Inte konstigt att jag blir trött på eländet. Hur 2013 blir vet jag inte än men det har inte börjat bra, 20 dagar av 28 med blod. 🙁

Nr 6 av #blogg100

Follikelcysta i ansiktet?!

Jag får en hel del besökare som kommer hit efter sökningar om barnlöshet, ivf, olika behandlingar/läkemedel och så vidare. Inte så underligt kanske eftersom jag skriver en hel del om dessa ämnen, visserligen har det de senaste åren mest berört de problem med blödningar jag har. Eller eländet som jag kallar det.

Idag har någon sökt på follikelcysta i ansiktet(?) och det var nog första gången. Med en sådan sökning kan man inte veta vad en follikelcysta är, för då skulle man veta att man inte får dem i ansiktet. Om nu denna person återkommer rekommenderar jag denna – ABC om Ovarialcystor.

%d bloggare gillar detta: