År: 2013

We both know

by  on  in om vardagen • 1 Comment

Ibland blir inte dagarna som man har planerat, och istället för att göra de saker man borde göra så gör man inget. Eller ”man”, jag menar jag. Idag hade jag en del saker att göra eftersom det börjar närma sig den där dagen som kallas julafton, en annan sak jag hade att göra hade inget att göra med det alls. Den sista saken blev aldrig av och det drog ner stämningen för hela dagen. Så istället hamnade jag på soffan ett bra tag innan jag kom igång, och den enda tanken som fick mig att göra de andra sakerna var det faktum att jag bestämde mig för att köpa chips och kolla på en film. Och då var det främst tanken om chips som fick mig att sätta igång. Jag är med andra ord oförbätterlig.

Hur som helst, filmen bjöd på en ny favoritlåt. Och en längtan efter sådan kärlek som finns i filmer. 

Projekt Tjejklassiker 2014

by  on  in om löpningen, om träningen, om vardagen, om vikten • 0 Comments

För över en månad sedan så skrev jag kort om ett nytt projekt men efter det har det varit tyst på den fronten. Har haft en del planer på att stuva om här på bloggen men lust och ork har inte funnits, förhoppningsvis ska båda återkomma snart. Hur som helst, jag omstartade projektet den 22:a oktober eftersom en kortare förkylning fick mig att falla tillbaka i tröstätarträsket igen.

Så vad går då projektet ut på? Ja, jag avslöjar ju mig själv i rubriken på detta inlägg – jag ska göra Tjejklassikern nästa år. Helt galet egentligen, men jag tror på utmaningar och detta är verkligen en utmaning….jag som inte åkt skidor sedan jag var 12 och inte tycker om att cykla. Planen var från början att göra Tjejklassikern under 2015 men eftersom min syster vill cykla Tjejvättern under 2014 så valde jag att flytta fram allt ett år. Jag är nämligen ganska säker på att jag inte vill cykla Tjejvättern igen, men man ska aldrig säga aldrig.

Projektet är dock mer än bara de fyra lopp som ingår i Tjejklassikern, jag vill även få kroppen i bättre form. Visst, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har ett visst antal kilo som jag vill gå ner men jag försöker i huvudsak fokusera på att bli mer vältränad och få bättre kondition. Att bli snabbare när det kommer till löpning är andra mål som jag har.

Nu en månad in i projektet tänkte jag redovisa lite för hur det går, och det blir i siffror. Mitt kontrollbehov gör att jag inte kan komma ifrån att hålla koll på dem, ibland alldeles för mycket…

20131119-000842.jpg

Resultat månad 1:

Vikt: -2,5 kg
Mått: -17 cm (störst minskning på höft: -6 cm)
10k: 1,25,20 (-7,40)
8k: 1,08,43
5K: 35,33 (-4,24)

Förklaring till måtten: mäter byst, midja, höft, ”navelhöjd”, lår och överarm. Jag räknar lår och överarm gånger två eftersom man har två av dessa. När det kommer till mina rundor på 8 och 10 km så är dessa i det backiga eljusspåret som jag definitivt inte orkar springa hela vägen, vilket jag för övrigt inte skulle orka om de var på plan mark heller – tappade en hel del kondition efter förkylningen jag drog på mig i slutet av semestern. Tiderna i parantes är hur mycket jag förbättrat tiden på rundan under månadens gång. Rundan på 8 km har jag bara sprungit/gått en gång så därför ingen förbättrad tid.

Drömde om pappa

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Tidigare i veckan drömde jag för första gången om pappa, eller i alla fall första drömmen som jag kommer ihåg. Jag hade cyklat hem till min styvmor, alltså hem till huset där jag själv bodde från jag var tolv tills jag flyttade hemifrån. Detta är något som jag inte skulle göra i verkligheten eftersom det är en bit dit. Hur som helst, jag hade cyklat dit och precis när jag kommer fram så kommer styvmor ut från garaget med en massa personer. Hon har visning av huset som hon hade bestämt sig för att sälja, hon höll i visningen och inte någon mäklare. Husspekulanterna går omkring på tomten och styvmor står kvar framför huset, hon ser trött och sliten ut. Då, bara för några sekunder, så ser jag pappa stå bredvid henne. Han ser glad ut och jag uppfattar det som om han är glad över att hon tagit beslutet att sälja huset. Sen är han borta och jag vaknar.

I verkligheten så vill styvmor bo kvar och har inga planer på någon försäljning, men ändå lämnar mig drömmen med tankar om att det är ok med pappa om hon ändrar sig och säljer huset ändå.

Några få sekunder såg jag pappa i drömmen, han såg så frisk och glad ut, så som jag vill minnas honom. Det var många år sedan han såg ut så, han var så sliten mot slutet. Sista gången jag såg honom, det vill säga om man bortser från kvällen han dog, var när jag flyttade in i denna lägenhet. Då orkade han knappt gå upp till tredje våningen.

Nästa söndag är det ett år sedan jag flyttade in här, ett år sedan jag pratade med honom. Hur har det här året kunnat gå så snabbt?

Sen senast

by  on  in om vardagen • 0 Comments

Har varit dåligt med bloggande den senaste tiden. Många idéer men det stannar vid just det, idéer.

Så vad har hänt sedan senast? Inte mycket. Jobbat. Varit sjuk. Jobbat igen. Omstartat projektet som hamnade i skymundan då jag blev sjuk. Så smått kommit igång med träningen igen, var ute och sprang igår.

Så mycket mer har inte hänt i mitt tråkiga liv.

Eller jo, en sak. Jag roade mig med att stå i en kö en kall kväll i oktober för att köpa den nya iPhone 5S när den började säljas. Om jag är nöjd med min fina nya iPhone? Så klart jag är! 🙂

2013-10-25 02.48.58

Min lilla lägenhet

by  on  in om min lilla lägenhet • 0 Comments

Tiden går och om en månad har jag bott här i ett år, otroligt. Jag älskar min lilla lägenhet, visserligen inte på samma sätt som den underbara lägenheten jag hade i Uppsala. Å andra sidan går det egentligen inte att jämföra dem eftersom den i Uppsala var en tvåa med kök på 56 kvm och detta är egentligen bara en etta med kök och sovalkov på 42 kvm. Nu har ju den tidigare ägaren gjort öppen planlösning och ett minimalt sovrum istället och hade den ursprungliga planlösningen varit kvar hade jag aldrig köpt den.

Öppen planlösning, något jag alltid velat ha men efter att bott här i nu snart ett år så vet jag att det inte kommer bli öppen planlösning igen. Kanske det inte går att jämföra med en större lägenhet eftersom det då skulle finnas mer förvaringsutrymmen (det är något som det är ont om i denna tyvärr). Jag vill inte ha saker framme eftersom jag tycker det ser stökigt ut, men är egentligen för lat att ha det så undanplockat som jag vill. Har man flera rum så gör det inget om saker står framme i köket, man kan undvika det genom att vistas i ett annat rum. Men här går inte det, står saker framme på köksbänken eller på köksbordet så är hela lägenheten stökig. Ja ja, sån är jag och jag har fått lära mig att blunda för vissa saker… Som att kökstolarna får agera förvaringsutrymmen: en stol för jobbväskan, en annan för pappersåtervinningen och en tredje för tidningar jag inte hunnit läsa (eftersom jag ännu inte köpt en tidningskorg). Den fjärde är tom eftersom det faktiskt händer att jag sitter vid köksbordet nu som då.

Så nästa lägenhet ska alltså ha ”gammeldags” planlösning och mer förvaringsutrymmen. Gärna en balkong också men framför allt ett badkar eller plats för ett. Men det lär dröja innan jag flyttar så under tiden måste jag bli bättre på att blunda för stöket.

%d bloggare gillar detta: