Min efterlängtade skatteåterbäring kom idag och jag spenderade lite av dem redan idag. Ett, för att jag behöver lite sommarkläder, och två, jag behöver sandaler. Så detta fick följa med mig hem idag. Bilderna är klickbara.
Har haft en bra dag men ändå är humöret uselt. Tankar flyger omkring angående mina underbara hormoner och eländet som i morgon går in på 21:a dagen. Har många funderingar på om jag vid läkarbesöket ska stå på mig för att få den slutgiltiga behandlingen för problemen…men frågan som jag ställer mig är om jag kommer att ångra mig och hur jag kommer må efter. Jobbigt.
Men nu går jag och lägger mig istället. Trött efter att ha varit ute i solen hela dagen.
Man ska vara mycket nöjd till och med. Ännu en natt på jobbet avklarad och jag blev kvar lite längre på morgonen eftersom vi kom in på det muntra ämnet – våra löner. Jag har ännu inte fått reda på min löneförhöjning detta år men fått reda på av vårt fackliga ombud att den kommer vara någonstans mellan 0 till 550 kr. Hon hade själv fått lite under 500 och fått höra att hon skulle vara mycket nöjd med det. Helt sjukt om du frågar mig.
Ser med spänning (eller sorg) fram emot att få reda på vad jag får, vilket lär dröja eftersom jag inte kommer träffa chefen på ett tag. Men jag tackar (obs ironi) redan Vårdförbundet vårat sifferlösa avtal som ni lyckades fixa. Jag kan verkligen inte förstå hur ni trodde att detta skulle stimulera landstingen till att ge oss mer i lön än om det hade funnits en procentsats. Som jag ser det så tar landstingen detta som ett ypperligt sätt att spara in pengar – hurra liksom – vi behöver inte ge er så mycket pengar.
Så tack, Vårdförbundet. Tack.