År: 2010
Om ändå
Om min iPhone 3G var så här snabb så skulle jag vara glad. Jag menar allvar. Min är långsammare. Och filmen visar inte min favorit: sättet min bara stänger ner appar och blir alldeles svart i 10 sekunder.
Blir så frustrerad.
🙁
Saknar, saknar, saknar.
Kan liksom inte låta bli. Och så många dagar kvar tills han kommer hem. En hel evighet. Och jo, jag gör saker, men det hjälper inte, tankarna far till honom nästan varje ledig stund. Tur att jag har en grisvecka på gång på jobbet, bara ledig en dag. Minimerar tiden över att tänka.
Sova. Nu.
Saknar dig, P. <3
Paraplylös…
…och lär så förbli. Det var inte kul att se hur illa det såg ut på lönekontot idag. Inte kul att få 14 000 mindre än vad man brukar.
Inte kul alls.
Med lite trixande och fixande så fick jag ihop det (bland annat avslutade jag mitt Spotify Premium), alla räkningar blir betalda som de ska. Men det blir fattigt och absolut inget nytt paraply med tanke på att jag har 480 kr (+ 4 kr i pant) att leva på till nästa lön. Om inte nu Försäkringskassan tycker att jag ska ha lite pengar från dem, men det kan man ju inte hoppas på.
Inte kul alls.
Dagens trixande innebar också att jag blev tvungen att ringa min far och fråga om det var ok att jag hoppade över månadens betalning på lånet till honom och betala igen det när jag åter igen får en normal lön. Det gick bra, något som däremot inte gick bra var att prata med honom. Han var inte nykter. Brukar oftast vara säkert att ringa mitt i veckan och jag brukar undvika att ringa på helgerna. Och om jag råkar ringa/svara när han är onykter så brukar jag alltid säga att jag ringer (eller han får ringa) när han är nykter, men det kunde jag ju inte göra idag eftersom jag var tvungen att fråga om uppskov. Så inte nog med att jag grät över hur lite pengar jag fick, jag grät sen för att han var full.
Inte kul alls.
Dags att ta tjuren vid hornen
Usch, vill inte. Det är dags att titta om jag fått några pengar denna månad. Vill inte alls för jag tror inte det kommer vara så muntert. Kan vara glad om det räcker till alla räkningar och sen om jag har råd att leva på havregrynsgröt månaden ut. Jag lär inte ha råd att köpa ett nytt paraply i alla fall och tittar jag ut genom fönstret idag så är det synd, det öser ner idag också.
Har haft lite pengar förr och på något sätt så löser det sig ju alltid. Eller det har i alla fall gjort det hittills. Har fått hjälp av pappa tidigare när det har krisat, nu har det dock inte behövts sedan jag gick sista terminen på sjuksköterskeutbildningen och inte hade något studiemedel. Svårare blir det för varje år att be om hjälp, något som jag är dålig på när det gäller det mesta för övrigt – jag kan själv, brukar det heta. Snart fyller jag 35, inte kul att be pappsen om hjälp då.
Ja ja….dags att ta reda på hur illa det är. *nervös*