År: 2010

Dags att sussa

Ännu en dag över och det är dags att gå till sängs. En underbar dag stundar i morgon för då kommer min älskade P hem igen, som jag har längtat! Men först lite jobb och sen en tågtur och sen efter lite väntan så är han hemma och jag kommer återigen omslutas av hans armar. Ett stort tack till missarnas fd husse som gör det möjligt för mig att åka dit i morgon! Fast, å andra sidan så är det nog lite själviskt från hans sida också, han slipper baracken (stambyte pågår i hans lägenhet) som han bor i för tillfället och kan vara här med missarna hela tiden.

Har jobbat kväll på nya jobbet idag, första gången jag hade vårdlaget själv vilket var himla skönt, är inte så förtjust i att vara springsyster/bakomsyster/tredje syster. Hade glömt bort hur lugnt det kan vara på avdelning ibland (började ju min karriär som sköterska på en annan rehabavdelning). Känns som kontrasten mellan akuten och avdelning känns större än när jag gick åt andra hållet, har helt enkelt vant mig vid högre tempo. Men det är skönt att vara tillbaka i det gamla trygga och det är verkligen vad min sönderstressade hjärna behöver. Dessutom känns det så skönt att alla tycker det är kul att jag har börjat hos dem och de har verkligen fått mig att känna mig välkommen tillbaka (hoppade in där ibland som timmis under utbildningen).

Men nu sängen, ska snart tillbaka till jobbet igen. Och i morgon, denna underbara söndag, kommer jag nog gå och småsjunga mer än vad jag har gjort idag! Har förvarnat mina jobbarkompisar att jag nog kommer vara på fånigt bra humör i morgon, för i morgon kommer han hem!! *glad*


P och jag

P och jag på Marias bröllop. (Fotat av bruden själv.)

Höst

Höst

Nu är hösten här, härligt! Mysa i soffan under en pläd och med tända ljus med någon man tycker riktigt mycket om, det längtar jag efter. Och snart kommer han hem igen. *glad*

Har varit ledig idag och skrotat omkring i myskläder hela dagen. Favoritmyströjan har kommit fram, den är alldeles lagom varm att ha på sig idag. Inte vacker precis, men såå skön! Ingen joggingtur blev det idag men däremot en promenad, så jag har inte misskött mig helt. Har dessutom lånat lite pengar av missarnas fd husse så nu ser de kommande dagarna lite ljusare ut.

Nu sängen. Trött. Som vanligt.

Småskrap

Har skrapat ihop lite mer pengar, bokstavligen talat. Fick hem tre trisslotter från Synovate och vann hela 50 kr. Tjoho liksom. Så den totala summan att leva på (med pant, vinst, småpengar och det som finns kvar på ICA-kort och lönekonto) till nästa lön är hela 200 kr. Superrik, verkligen. Inte. Hur många dagar var det kvar till nästa lön nu igen? Och undrar om jag någonsin kommer få något från Försäkringskassan?

Men ett plus i den mörka tillvaro jag nu befinner mig i att jag fick ett paraply på posten idag från världens bästa Maria. Tack vännen!

Vad händer…

…egentligen på mitt gamla jobb? Idag gick det både läsa och lyssna på eländet.

Är så glad över att jag inte är kvar där och hade rätt i när jag kände att det inte verkade bli bättre, bara sämre. Tyvärr hann det gå så långt att jag inte klarade av att gå dit, helt sönderstressad. Så himla tråkigt att det ska behöva vara så här och många tankar går till mina gamla jobbarkompisar, det bästa gäng jag någonsin jobbat med. De kämpar på men får verkligen inget för det. Tragiskt.

Ett nytt moln…

…dök upp på min redan mörka himmel och helt plötsligt gick plusset i ekonomin från uselt till obefintligt. Vägrade att be om pengar från far min, blev istället ett samtal till missarnas fd husse. Inte mycket, bara så att jag inte hamnar helt på minus. Äta borde jag kunna göra ändå, har rätt mycket i frysen och om inte så är det bara 25 dagar kvar till nästa lön.

Det var den här ångesten jag hade väntat mig när olyckskorpen flög över mitt huvud på Gran Canaria. Jag visste att jag inte borde ha åkt. Nu får jag betala för det.

Men nu, sova. Försöka glömma alla bekymmer för ett par timmar. Men då kommer saknaden istället. Saknaden som gör fysiskt ont. Blir så besviken på mig själv när jag skriver ledsna dm till honom, men jag kan inte få ur mig något bra och glatt just nu. Av samma anledning skrivs det heller inga mail längre. Vill inte förstöra, men det känns som det är precis det jag gör. F*n vad jag saknar honom!

%d bloggare gillar detta: