Månad: juni 2010

Onsdag

Sitter i nattlinne vid köksbordet, har precis avslutat en timmes frukost. Och ja, frukost, trots att klockan närmar sig 18, har jobbat natt. Funderar lite smått på om jag ska ta och bädda sängen för att sen hoppa in i duschen. Lugnt och skönt, underbart.

Det är underligt hur de där hormonerna kan påverka mig, igår var verkligen ingen bra dag och natten blev inte mycket bättre den. På grund av det tårar jag fällde så hade jag en härlig huvudvärk som sällskap ända fram till fyratiden i natt. Tårarna bidrog även med att mina ögon blev torra som fnöske vilket ledde till att jag med linserna såg otroligt suddigt, sista timmarna såg jag knappt vad det stod på skärmen…och det var inte kul att cykla hem halvblind, men hem kom jag i alla fall.

Känner att hormonerna börjar ge vika nu och att jag mer och mer blir mig själv igen. Jag blir inte överdrivet glad för småsaker, inte heller lika överdrivet ledsen för saker som jag i vanliga fall inte bryr mig om. Idag känns dessutom sorgen längre borta igen, där den brukar befinna sig, på ett behörigt avstånd. Men av med den helt, det blir jag nog aldrig. På tal om det så har styvsyster ännu inte fått barn, hon väntar otåligt precis som övriga familjen gör och kommer bli igångsatt (men när, det vill hon inte berätta).

Snart är det helg igen! Underbart. Men nu, dags att sätta lite fart här. Kanske skulle ta sig en promenad med Erasure i öronen.

Hormoner och tankar

Jag har suttit i en halvtimme nu och försökt att få ner alla mina tankar som snurrar, skrivit långa inlägg men alla har raderats. Humöret är inte på topp idag och jag skyller det till stor del på hormonkuren som nyligen avslutats. Det har varit en del tårar idag, det började med att jag gick med på att jobba och att jag sen ångrade att jag sa ja. Sen grät jag lite för allt annat också, både bra och dålig saker.

Jag ska bli moster, igen. Yngsta styvsystern ska ha barn, helst nu om du frågar henne eftersom hon har gått över 12 dagar. Samtidigt som jag är glad för hennes skull så lockar det fram lite sorg hos mig, kan inte komma ifrån den vilket gör mig ledsen. Vill kunna vara enbart glad, inte känna sorgen lura där i bakgrunden. Men den kommer alltid finnas där, jag kommer aldrig ifrån den och jag har lärt mig att leva med den. Måste bara bli bättre att hålla den instängd…

Tårar har lockats fram av bra saker idag också, men de tänker jag inte skriva något om just nu. I stället ska jag sova några timmar och minnas det leende jag såg i hans ansikte när han såg mig via Skype igår. =)

Dumlekakor på gång

Idag firar jag och lägenheten ett halvår ihop! Tänk, det har redan gått ett halvår sedan jag skrev på de sista papperna och den var min! Jag har verkligen aldrig ångrat det, jag älskar min lägenhet och för första gången någonsin kan jag säga att jag är nöjd med var och i vad jag bor. Det har blivit en hel del flyttar sedan 2005 och i snitt har jag bott på varje ställe i 9.6 månader…

Hur som helst, tänkte fira denna begivenhet genom att tillbringa natten på jobbet. Och eftersom jag börjar tröttna en hel del på Dumle så bakar jag lite Dumlekakor till mina älskade jobbarkompisar, tror att det kommer uppskattas.

Men, här har jag inte tid att sitta, iväg med mig nu!

Seminattliga funderingar

Gratulerade precis min systerson på 21-årsdagen och kom då på att exmannens födelsedag var igår. Tiden går, jag var 21 när jag träffade honom och nu fyller jag snart 35. Jag var ung då, ung och dum. Eller dum kanske jag inte var, jag kunde ju inte veta hur det skulle sluta. Jag hoppas att jag en dag kan se tillbaka på de bra sakerna i vårt förhållande, för det fanns ju sådana också, men trots att det har gått över 5 år sen vi separerade så minns jag bara de tunga åren. Alla tårar, all sorg.

Eländet är på väg eftersom jag precis avslutat min 10-dagars kur med Primolut-Nor, kanske därför jag idag har funderat lite mer på vad jag ska göra med allt det där. Har inga fler uttag på receptet så jag måste till doktor nästa gång det krånglar, något som jag verkligen inte ser fram emot och jag hoppas så att det dröjer till långt in på hösten. Vill ha mer tid på mig att fatta beslutet, fortsätta med Primolut-Nor som jag mår peck av eller återgå till p-piller som gör att jag inte går ner i vikt? Jag är rädd för att p-piller ständigt ska påminna mig om att det egentligen är helt onödigt att jag äter dem, jag kan ju inte bli med barn ändå. Sådana tankar har funnits förr. Samtidigt så finns det ett litet hopp att jag faktiskt ska ägglossa en gång den dag jag slutar med dem, precis som jag gjorde förra gången. Och tänk om jag/vi åter igen prickar just rätt dag och tänk om jag skulle lyckas bli gravid spontant ännu en gång.

Och sen kommer rädslan, tänk om det slutar på precis samma sätt som förra gången?

Jäkla skitkropp, vad jag blir less på dig! Varför, varför kan du inte fungera som du ska? Varför ska du vara en sån stor bidragande faktor till all sorg och tårar?

Ignorera, ignorera, ignorera. Tänk på alla roliga saker som händer i ditt liv nu, ta dagen som den kommer. Jag vill sväva på mitt rosa moln och bara tänka på bra saker och hur bra jag mår för tillfället. Mår bra och kommer må ännu bättre när eländet är över, hoppas att det inte blir så många dagar. Ska ignorera det lilla mörka moln som alltid finns där och försöker få mig dyster igen, bara mitt rosa moln duger, så är det bara.

Erasure

Har den senaste halvtimmen (timmen?) roat mig med att göra en spellista på Spotify med Erasurelåtar (och några från Andy Bell’s sololabum). Finns få artister som kan få mig på så bra humör som Erasure, älskar dem och har gjort sedan jag första gången hörde Oh L’amour när jag var elva år.

Intresserad av min lista, varsågod här har ni den. 🙂 Spotify playlist: You Surround Me

%d bloggare gillar detta: