Deprimerande läsning måste finnas här, i alla fall om man ser på de sökord som fört läsare hit idag. För vad sägs om trött orkeslös vill inte göra någonting, för att inte tala om ensam.ledsen.bortglömd.tom. Eller den sorgligaste av dem alla, tom hinnsäck – en stor kram till dig som sökte dig hit på grund av det, jag vet hur det känns.
Ibland när jag ser på mitt liv så kan jag se det som otroligt deprimerande och ensamt, men trots detta mår jag för det mesta, i alla fall någorlunda, bra. Visst önskar jag att livet hade varit helt annorlunda mot vad det är nu. Visst hade jag önskat att jag var mindre ensam. Och med ensam menar jag inte bara att jag är singel, utan också att jag faktiskt inte har så många vänner som jag umgås med privat. Jag tycker om att vara ensam, men när nästan alla lediga dagar spenderas i ensamhet så blir det rätt trist och det är oftast när dessa dagar blir för många som jag blir apatisk och deppig, vilket leder till att jag äter och äter och äter – för något måste jag ju göra och trösta mig med.
Nå väl, hur som helst, idag har jag varit in till stan och fixat en del inför mitt bankbyte, det enda som är kvar nu är att meddela jobbet mitt nya konto. Sen så råkade jag visst få hem en ny tröja och ett par nya sommarmysbyxor (eftersom mina gamla bara åker av). Så har jag pratat med storasysyster och bokat in en tripp till henne eftersom den lilla systerdottern fyller år.
Och sen har jag ätit, ätit, ätit, helt fel. Fan, ursäkta svordomen, måste verkligen skärpa mig på den punkten nu. Förstår inte varför jag ska ha så svårt att komma igång igen, jag vet ju att jag kan. Dåligt med träningen har det blivit den senaste veckan också, inte heller det är bra. Dumt, dumt, dumt.
Så vackert, måste bara visa, från So you think you can dance, min nya favoritlåt och Kayla och Kuponos dans…